gerundium

13 maj 2015

DN tipsar...

Boris Nemtsovs rapport om "Putin och kriget" har publicerats.

Nemtsov mördades 27 februari.  Under de tio veckor som gått har naturligtvis uppdragsgivarna hunnit göra precis vad de velat med Nemtsovs eventuella manuskript.

Får man tro Ingemar Nevéus i Dagens Nyheter idag innehåller rapporten inget egentligt nytt, bara mera påståenden om ryska reguljära förbands deltagande i kriget i Ukraina, dock utan några namn eller andra kontrollerbara uppgifter.

Nevéus menar att annat som publicerats i ryska media ger mer komprometterande fakta om Rysslands militära närvaro i Donbass. Bl.a. hänvisar han till en intervju med en svårt sårad rysk stridsvagnsförare, Dorzji Batomunkujev i Novaja Gazeta 2 mars. Ett bra tips!
Det är verkligen en intressant intervju. Dorzji berättar om att han som värnpliktig deltog i operationerna kring Debaltsevo i februari. Han och hans kamrater från ett regemente i Ulan Ude (Burjätien) hade fått grundlig träning, i tre månader inför striderna i Donbass. Officerarna uttalade aldrig ordet Ukraina, men alla visste att de skulle dit. "Man sa oss att vi skulle på en övning, men vi
visste var vi skulle". Ingen patriotisk propaganda behövdes, säger Dorzji..

"Hur kom du hit?" frågar reportern . "Jag hamnade här frivilligt" (Popala dobrovolno), svarar pojken.

"Kunde man vägra?" "Det kunde man naturligtvis. Det fanns de som vägrade redan i Ulan-Ude, när de tyckte att det osade katt. En officer vägrade".

När de korsade gränsen visste alla vart de var på väg. "Vårt befäl är bra grabbar (molodtsy), gör allt stabilt, noggrant och kunnigt".

31 stridsvagnar med 120 man fraktades med tåg till Donetsk. Stridsvagnarnas nationalitetsbeteckningar hade maskerats redan i Ulan-Ude.  Operationerna i Debaltsevo - ett av Kievregimens stora nederlag - utfördes av allt att döma mönstergillt. Inte ett enda dödsoffer bland Dorzjis kamrater.

Det viktiga med den här intervjun är inte att Gorzji lättar på hemligstämpeln på en del detaljer - om det nu inte är reportern som skarvar.

Gorzji ger en trovärdig bild av en rysk frivilligoperation - ändrar man några detaljer skulle det ha kunnat vara en skildring av hur unga ryssar åkte till Spanien 1936 som frivilliga för att slåss mot Franco. Inte lät myndigheterna dem åka oförberedda och prisgav dem åt fascisternas bomber och morernas mordpatruller! Inte åkte de tomhänta- de åkte med vapen.

Men de är inte federala soldater och får också ta konsekvenserna. I en lokaltidning i Burjätien, dit Gorzji nu flyttats, beklagar sig hans mamma över att familjen inte fått något stöd av staten.
Man kan dock vara säker på att de kommer att få hjälp av sin omgivning. Hjältar som Gorzji brukar inte överges i Ryssland.

Jämförelsen med Spanien haltar på en punkt:  i fallet Donbass kommer de frivilliga till sina landsmän, till trakter som talar samma språk och delar samma kultur och som i århundraden ingått i samma land.

I Makejevka törs dock Gorzji inte ens dricka te han bjuds på av invånarna. Befälet varnar att 70 procent är för Kiev där och kan vilja förgifta ryska soldater. Men det rubbar inte Gorzjis intryck att den överväldigande majoriteten i Donbass vill ha självständighet från Kiev.

Dorzji har sett sig om i världen, varit i Nepal, Kina, Mongoliet. Han uppfattar klart att människorna i Donbass inte vill leva under Kievs stövel. Han hör på sin kommunikationsradio hur ukrainska militärer hotar "Vi ska döda er alla. Först  dödar vi er, sedan era kvinnor, era barn, och era föräldrar, Vi är fascister,   Vi ryggar inte för något, Vi kommer att döda er, som våra bröder tjetjenerna dödade er, och hugga huvudet av er. Kom ihåg det. Vi skickar hem er i zinkkistor, i bitar".

Gorzji uttalar sin förståelse för Putins svåra val. Å ena sidan får Ryssland inte dras in i kriget, å andra sidan får man inte överge sina landsmän i Donbass när de hotas av en terrorregim. Gränsen går mellan frivilliga och reguljära trupper som sätts in på order.

Som barn fick Gorzji lära sig skjuta med pappans gevär, som han hade haft i Stora fosterländska kriget. Pappans närmaste stridskamrat var ukrainare... Gorzji är orolig för vad som ska hända med Ukraina om det förvandlas till en militär plattform för aggression mot Ryssland, men han gläder sig åt att Ryssland mening i världspolitiken inte längre kan nonchaleras, som det var en period efter Sovjets sönderfall.

Igår kungjorde utrikesminister Margot Wallström i rapport att Sverige nu ska "ge stöd till dom som strider" i östra Ukraina, bl.a. till sårade på sjukhus. Eftersom man kan utgå från att man i Wallströms salonger utesluter varje samröre med befolkningen i Donbass kommer det svenska biståndet att stärka den fascistiska fronten, dem som oupphörligt beskjuter Donbass.

Den svenska allmänheten ordineras nazistjakt i södra Dalarnas skogar där flera stycken har siktats....

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.