gerundium

17 januari 2016

Lögner om lögner om lögner

Skulle DN:s journalister klara ett lögndetektortest?















Dagens Nyheters Ingmar Nevéus föresätter sig i lördagens tidning
att på tre sidor granska "Putins propagandalögner".

Men hur har Nevéus gått till väga i sin granskning?


Han har i den tillbakalutade stil som kännetecknar DN:s journalistik
stilfullt lutat sig tillbaka i sin ergonomiska snurrstol och  skrivit av
av en ukrainsk sajt som heter "stopfake" och
finansieras av bl.a. USA:s utrikesdepartement och den ukrainske
finansmannen Rinat Achmetov.

En timme senare: Klart.

Hemsidan "Stopfake.org" radar upp mängder av påstådda ryska
lögner, men beläggen för dessa lögner haltar ofta betänkligt.

Bara för att ta ett exempel "avslöjar" Stopfake det som en "lögn"
att USA investerat 5 miljarder dollar i regimskifte i Ukraina. Men
den siffran kommer ju från ett berömt framträdande av victoria
Nuland (https://www.youtube.com/watch?v=U2fYcHLouXY).

Siffran kommer ur hästens mun!

I en del fall där det verkligen förekommit felaktiga uppgifter i
ryska media måste man dessutom fråga sig hur de har hamnat där.

Det förekommer utan tvekan fall av avsiktlig plantering av
felaktiga nyheter för att sedan kunna "avslöja" dem som gått på
den falska nyheten.Bl.a. har försvarsminister Hultqvist drabbats
av en "rysk brevförfalskning" som emanerar från en svensk
server och vars identitet döljs på en sajt för pakistanska officerare.


I ett antal fall utgår Stopfake från att varje bild som passerat
bildbehanndlinbgsprogrammet Photoshop är förfalskad, vilket inte
alls är fallet.

Ingmar Neveus tycks dessutom utgå från att alla media som
existerar i Ryssland deltar i en "Putinpropaganda". En rad av de
medier han anklagar för lögner, bl.a. Ren-TV är privatägda.
Ren-TV drivs av Irina Lesnevskaja och hennes son Dmitrij.

Naturligtvis ska media vara på sin vakt mot felaktiga uppgifter.
Men att hålla på att leta grand i det ryska ögat utan att se
bjälken i svenska medias ögon är knappast "objektiv" jorunalistik.

DN har dundrat om rysk invasion i ukraina i snart två år.
Statsminister Stefan Löfvén har nu taggat ner till att tala om
"Rysslands brottsliga handlingar" i Ukraina.

Men när ska media och deras politiker ekon börja tala om Kievs
och västmakternas brottsliga handlingar i Ukraina.

That'll be the day, som man säger i Amerika.

Stefan Lindgren


5 kommentarer :

  1. That'll be the day and those were the days. År 2001 sköt ukrainsk militär ned ett civilt passagerarplan. I åratal förnekade Ukraina att man hade något som helst att göra med nedskjutningen. Ända tills att ovedersägliga bevis lades fram. Varifrån kom dessa bevis ? Svar: USA !

    Om Victoria Nuland har jag ännu inte hittat något positivt att säga. Hon skall redan som student ha visat intresse för Ukraina och på ett sommarkollo där roat sig med att kasta solrosfrön i smutsen för att se barnen picka åt sig av dessa.

    Victoria Nulands femmiljarderssiffra kan mycket väl vara korrekt men innefattar troligen ett betydande element av ett positivt bidrag som USA stått för. USA bidrog nämligen till att finansiera nedmonteringen av en del av den sovjetiska kärnvapenarsenalen som var förlagd till Ukraina. Those were the days, som sagt.

    Vad gäller finansieringen av statskupper i länder som Ukraina, där det från början finns betydande interna spänningar, så hävdar jag att ofattbar förstörelse kan åstadkommas med hjälp en förhållandevis blygsam budget.

    SvaraRadera
  2. Ingemar Nevéus talar i egen sak. Han har dålig koll på sina källor. Men det är klart att när man som Ingemar Neveus hela tiden uttrycker en vördnad för Ukrainas USA-stödde junta-president Petro Porosjenko kan resultatet inte bli så mycket annat. Han är tyvärr långt ifrån ensam. DN har nyss fått ytterligare "expertdecibel" till sin antiryska och USA-liberala informationsmegafon. Finsk-svenska Anna-Lena Laurén ska nu anslutas, naturligtvis påhejad av SVT:s opartiske Stig Fredriksson och den högerliberale, fd. chefsredaktören för Svenska Dagbladet, fd. VD på Sveriges Radio, Mats Svegfors. Dessa fyra informatörstroll har en lika sammansvuren som "välinformerad" och selektiv trollpacka i Sveriges Radios Maria Persson Löfgren. Informationskrig är inget nytt. Inte heller propaganda. De som i Sverige och västvärlden har fått för sig att den bara utövas från ett håll bör fundera över varför mediehus som exempelvis SvD, DN och SVT vill informera och vilka som utgör deras målgrupp.Ett bra tips är därför att skaffa sig/oss ryska TV-kanaler /via Internet (finns på flera språk) och bevaka vad som sägs och inte sägs i ryska (och andra)nyhetsbyråernas information. Då får läsaren direktinformation och kan då ställa dessas uttalanden mot de många andra- och tredjehandsversioner av "sanningen", som de triviala och undermåliga alster som diverse så kallade journalister ständigt försöker pådyvla oss, här representerade av DN:s Ingemar Nevéus och i SVT/SR: av Maria Persson Löfgren.

    Tommy Frost

    SvaraRadera
  3. Jag har svårt att följa Tomas Frost sammankoppling av Anna-Lena Laurén med Mats Svegfors, Maris Persson Löfgren och andra ovan nämnda. Laurén (hon är förresten finlandssvenska) ska inte underskattas. Hon skriver i en finländsk, icke-rikssvensk, tradition där det egna tyckandet inte har lika framträdande plats. Och vad har Mats Svegfors (Jan Myrdals vän) gjort för illa? Hans debattinlägg i DN 7/9 http://www.dn.se/debatt/det-pagar-ett-varldskrig-och-vi-later-manniskor-do/ kunde varit skarpare, men står sig väl som det är.

    I övrigt håller jag med att man ska vända sig till nyhetskällor utanför de "etablerade" framförallt i utlandet. Svenska medier agerar fortfarande som om de trodde att vi bara följer dem, medan t.ex. BBC smart insett att de måste ta taktiska hänsyn till att deras tittare har alternativ information.

    SvaraRadera
  4. Det som de ovan nämnda har gemensamt är ett selektivt och en ogin inställning (av mig mycket snällt omdöme) och begagnar ett helt annat språkbruk om det som sker och inte sker men ändå rapporteras hem från fd. Sovjetunionen/Ryssland. Detta är tydligt när jag jämför vad journalister rapporterar hem från andra länder och då särskilt i vår Västvärld. Det framgår ännu skarpare, om man som jag under de senaste 30 åren följt och följer flertalet av de rapporter som publiceras i svensk media som SvD, DN, SVT/SR m fl..
    För alla artiklars innehåll finns alltid en rad ansvariga, dels journalisten själv (Yrkesetiska regler), dels en ansvarig utgivare, dels en Granskningsnämnd för sändningstillstånd och publicitetsregler(SVT/SR), dels en Pressombudsman.
    Om detta, medias opartiska och allsidiga informationsplikt, har andra betydlig mera ingående beskrivit tidigare bl.a i böcker som: Konsten att sälja en ideologi (Herbert Schiller),All makt åt medierna (Robert McChesney), Makt och Ideologi (Noam Chomsky), Indoktrineringen i Sverige (Göran Palm), Mediernas Svarta bok (Maria-Pia Boëthius), Informationskrig, PR och världspolitik (Igor Panarin).

    Här är några mycket enkla exempel på ett språkbruk som bara används om Ryssland och i ovan nämnda medier. Fundera en stund varför inte motsvarande språkbruk skrivs om USA eller annat västerländsk land.

    Ryssland målar in sig i ett hörn
    Massiv propaganda i rysk TV
    Överta tronen i Kreml
    Pojkarna i Kreml
    Kremltrogen
    Putin spänner musklerna
    Ryska påtryckningar
    Rysk aggression och brutalitet

    Tommy Frost

    SvaraRadera
  5. Svar till Anders Persson.

    Det som de ovan nämnda har gemensamt är ett selektivt och en ogin inställning (av mig mycket snällt omdöme) och begagnar ett helt annat språkbruk om det som sker och inte sker men ändå rapporteras hem från fd. Sovjetunionen/Ryssland. Detta i jämförelse med det som rapporteras från andra länder och då särskilt i Västvärlden. Det framgår tydligt, om man som jag under de senaste 30 åren följt och följer flertalet av de rapporter som publiceras i svensk media som SvD, DN, SVT/SR m fl..
    För dessa artiklars innehåll finns alltid en rad ansvariga, dels journalisten själv (Yrkesetiska regler), dels en ansvarig utgivare, dels en Granskningsnämnd för sändningstillstånd och publicitetsregler(SVT/SR), dels en Pressombudsman.
    Om detta, medias opartiska och allsidiga informationsplikt, har andra betydlig mera ingående beskrivit tidigare bl.a i böcker som: Konsten att sälja en ideologi (Herbert Schiller), All makt åt medierna (Robert McChesney), Makt och Ideologi (Noam Chomsky), Indoktrineringen i Sverige (Göran Palm), Mediernas Svarta bok (Maria- Pia Boëthius), Informationskrig, PR och världspolitik (Igor Panarin).
    Här är några enkla exempel som ständig upprepas, ett språkbruk som bara används om Ryssland i ovan nämnda mediers in- och utländska korrespondenter. Fundera en stund varför inte motsvarande språkbruk inte skrivs om exempelvis USA, Storbritannien, Frankrike med flera.

    Ryssland målar in sig i ett hörn
    Massiv propaganda i rysk TV
    Överta tronen i Kreml
    Pojkarna i Kreml
    Kremltrogen
    Putin spänner musklerna
    Ryska påtryckningar
    Rysk aggression och brutalitet

    Tommy Frost

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.