Rysslands president Putin kommenterade i veckan under ett möte
med journalister det franska primärvalet.
Han ombads då ge sin uppfattning om det republikanska partiets båda
huvudkandidater François Fillon och Alain Juppé, varav Fillon
just vunnit i den första omgången.
Vladimir Putin har uppenbarligen egna erfarenheter av båda, eftersom François Fillon var premiärminister 2007-12 och Alain Juppé utrikesminister 2011-12.
"Monsieur Fillon är enligt min mening mycket annorlunda än flertalet politiker i världen, eftersom han vid första anblicken är en smula sluten, icke-offentlig, men med alla sina mycket europeiska manér ändå i ordets bästa betydelse kan hävda sin mening. Det gör han mycket hårt och konsekvent. I den meningen är han en hård förhandlingspartner. Utan tvivel är han i högsta grad professionell", sade han.
Nu undrar man om detta är en inblandning i fransk valrörelse, som Annika Ström Melin i Dagens Nyheter påstår idag.
Eller har Putin uttryckt sin erfarenhet av Fillons personlighet utan att gå in på den politiska substansen?
Mig tycks det att Putin i detta som i liknande uttalanden om t ex Donald Trump valt den senare linjen. Han kallade Trump för en "jarkaja litjnost" (tydlig/lysande personlighet) vilket inte säger något om hans politik, trots att de förlorande demokraterna hela tiden upprepade att Trump var Putins "nickedocka".
Att Ryssland i stort har enorma förhoppningar på både Trump och Fillon liksom tidigare på Marine Le Pen är en helt annan sak. Det visar opinionsmätningar. Det må vara dem förlåtet att de hoppas på att hoppas på en spricka i västvärldens kompakta mur av i grunden rasistiska mobbning av Ryssland.
Det är inte förbjudet att hoppas på en annan värld, på andra politiker, inte ens när hoppet är fåfängt.
Men att påstå att Ryssland lägger sig i västvärldens val är en dunderlögn. Förhållandet är ju det direkt motsatta. Ta bara de 5 miljarder dollar som USA investerade i regimskifte i Ukraina! Eller svenska Sida:s helikopterpengar till små oppositionsgrupper runt om i Östeuropa.
I sin utsatta situation är Rysslands ledning ett under av diplomatisk etikett. Till och med Ström Melin borde kunna erkänna att Putin aldrig tillåtit sig skuggan av de utfall som hans kollegor i väst tillåtit sig mot honom. Kan hon belägga en enda nedsättande kommentar av Putin mot Merkel, Hollande, Obama som ändå varit ledande i de senaste årens hets mot Ryssland?
Stefan Lindgren
Det officiella Sverige verkar tro att president Putin först fixade Brexit, därefter, genom att avslöja hur korrumperad Hillary Clinton var, amerikanska presidentvalet. Och nu har de rackarns ryssarna skapat ett drömläge åt sig i Frankrike, win-win, två Rysslandvänliga politiker Francois Fillon och Marine Le Pen kommer troligen att stå emot varandra i presidentvalet.
SvaraRaderaDags för lite självkritik kanske. Om någon utomstående lade sig i Brexit bör det ha varit president Obama, som enkom för detta gjorde ett besök till Storbritannien och arrogant talade om för britterna vad som förväntades av dem. Obamas impopularitet världen över kan ha fällt utslaget både i England och även i USA, där han på ett synnerligen smaklöst sätt sponsrade demokraternas kandidat. Wikileaks å sin sida har dementerat att Ryssland skulle ha försett dem med någon som helst information om Hillary Clinton.
Den rasism som Jimmie Åkesson företräder låter som barnkammarmusik jämförd med den som det officiella Sverige visar gentemot Ryssland,Kina och stora delar av den tidigare tredje världen. På denna punkt överträffas Sverige bara av USA men ingen annan. Kan ni tänka er ett statsministerval i Sverige där de båda huvudkandidaterna intog en välvillig hållning till Ryssland ? Mindre sannolikt än en svensk världsmästare på 100 meter.
I den hatfront som USA under Obama lyckats skapa mot Ryssland intar hela Norden en ivrig roll som medlöpare tillsammans med Polen och balterna. Det är tankeväckande att samtliga röster som manar till besinning och omprövning kommer från andra delar av Europa, såsom bl.a. Frankrike och Italien. Det påstås att russofobin hos franska unga är ett nästan okänt fenomen - något som svenska journalister puttrande i sin självöverskattning kunde reflektera över.