Riktigt arbete

T v Uppsala Kontorsfabrik (riktigt arbete), uppe på höjden Carolina Rediviva
(för dem som ligger i Uppsala).

Jag dväljs i en region, Gävleborg, där det råder såväl ett bildnings- som ett akademikerförakt. En region där det enda som räknas är att ha ett ”riktigt” arbete, skriver Lasse Ekstrand.

Med det menas stå i fabrik, producera något.


Förskollärare kallas lektanter. Och som universitetslektor vann jag ingen större aktning.

En gammal kompis till mig, tråddragare på Sandvik, försummade aldrig ett tillfälle att upplysa mig om att det var hans slit som försörjde mig. Han bar mig på sina axlar, om man fick tro honom. Jag tröttnade och försökte avväpna honom genom att säga: ”jag kan informera dig om att du tillhör en utdöende samhällsklass, snart är ni bara fyra procent av befolkningen”.

Det hjälpte inte.

Tillbaka kom omedelbart: ”Där ser du, så få som måste försörja så många.”

I mitt forskarliv kom jag, min bakgrund och uppväxt ger förstås nyckeln till det, att intressera mig för vad sociologen Johan Asplund kallar tankefigurer. Dessa inre regissörer som styr vårt tänkande och handlande. Och vårt icke-handlande.

Starka tankefigurer i regionen har varit inlärd hjälplöshet och bruksmentalitet. Vid kriser, som fabriksnedläggelser, talar tankefigurerna. Annars opererar de i det fördolda, de är såtillvida försåtliga och svåra att frilägga.

När jag kom till Uppsala hösten 1968 för att ligga, drönartillvaro med andra ord, vid universitetet, slog tankefiguren om riktigt arbete och när det skall utföras till. Jag hade svårt för att mitt på blanka förmiddagen sitta och läsa böcker, det gör man ju på fritiden, efter väl genomfört arbete. Och att läsa är ju inget arbete, enligt den inre regissören.

Jag hamnade i en kulturchock, det tog mig veckor innan jag kunde glida in i universitetslivet. Innan jag fick fatt i och kunde oskadliggöra tankefiguren.

Ett oskadliggörande av tankefigurer borde ske i regionen som sådan. Landets högsta arbetslöshet. Knappt någon företagaranda, människor vill vara anställda. De väntar på att någon annan ska göra det, rycka in och hjälpa dem. Högre makt eller storkapitalist.

Medan saker och ting består.

Och politikerna inget gör.

Lasse Ekstrand
Skriftställare