Korruption är livsblodet

Paul Levine skriver i Dagens Nyheter idag att korruption är sättet som
auktoritära och totalitära regimer håller sig vid makten.

Det är en mycket tvivelaktig tes.

Det är faktiskt en minst lika rimlig tes att korruption, dvs. sammanblandningen
privata affärsintressen och politik är livsblodet i de s k västliga
demokratierna.


Kunskapskanalens dokumentär om "banksters", de gangsters som styrt den
brittisk-kinesiska banken HSBC, gör den saken tydlig. Kan ses till 19 jul.

"Den här banken har gjort allt ont som en bank kan göra", heter det i
ett vittnesmål i den franska filmen.

Om storbanken HSBC var ett land skulle den hamna på femte plats när det
gäller ekonomisk makt - före Ryssland. Banken har skapat denna förmögenhet
på att bl.a. flytta smutsiga pengar.

Det sker i ett världsomspännande nätverk som sköter allt från penningtvätt
åt organiserad brottslighet till valutamanipulation.

Trots hot om indragen licens fortsätter affärerna. De böter som utdömts
i USA jämförs med en "parkeringsbot", som dessutom inte drabbar de
ansvariga, utan intet ont anande aktieägare. I Storbritannien har all
kritik av HSBC runnit av banken som vatten på en gås.

Bankens ordförande, Stephen Green, adlades och blev ledamot av det
brittiska parlamentets överhus. Och han upptogs i David Camerons
regering som handelsminister. (Se Cameron försvara sig här).

Camerons finansminister George Osborne hade tidigare ingripit för att rädda HSBC
från hotet att få sin banklicens indragen i USA, vilket hade varit liktydigt
med bankrutt. Som vanligt i sådana här sammanhang gjorde politikerna
bedömningen att banken var "too big to fail" (för stor för att gå
omkull).

Bankens taktik i alla förhör har varit att klädsamt be om ursäkt för
alla begångna fel, såsom att under lång tid ta emot och förvalta
miljardtals dollar i Mexiko och övriga Latinamerika på knarkkartellernas
vägnar.

Bankens nye chef Stuart Gulliver tycker naturligtvis att det är OK att
han som bor i Storbritannien skattar i Hongkong, dvs. nästan inte
skattar alls. Banken har inga som helst skrupler mot att öppna konton på
Jungfruöarna, Bermudas eller andra skatteparadis åt sina kunder.

Men stopp... Behöver vi gå till Hongkong för att hitta sådana fenomen?
Var inte detta exakt vad Nordea sysslade med och som dess chef Björn
Nalle Wahlroos försökte bortförklara som bristfälliga rutiner? Har
Nordeas ledning någonsin ställts till ansvar för detta?

Skulle inte tro det.

Redan en sådan granskning förutan fann bankledningen Sverige alltför
obekvämt och föredrog att dra till Finland. Som den franska dokumentären visar
sitter fifflande storbanker om möjligt ännu säkrare i EU.

Stefan Lindgren