Var är Kolesnikova?

DN ljuger alldeles uppenbart beträffande den vitryska oppositionsledaren Maria Kolesnikova.

Å ena sidan medger man att hon färdades till den ukrainska gränsen med två av sina egna.

Å andra sidan påstår man att hon bortfördes av regimen.

Båda påståendena kan inte vara sanna.

DN fäster störst tilltro till uppgifterna att  Maria Kolesnikova "fördes till gränsen av sina kidnappare från Lukasjenkos säkerhetstjänst". 

Den versionen framförs också av Ukrainas vice inrikesminister Anton Gerasjtjenko på Facebook:

”De lyckades inte deportera Maria Kalesnikava eftersom denna modiga kvinna agerade för att stoppa gränspassagen.”

Men samtidigt skriver DN:s Ingmar Nevéus att det var tre personer i bilen som var på väg till Ukraina och som redan hade passerat tullstationen Aleksandrovka när  Kolesnikova tycks ha kommit ut ur bilen medan den ännu rullade.

De båda andra personerna var Kolesnikovas pressekreterare Anton Rodniankov och Ivan Kratsov, en av nyckelfigurerna inom den vitryska oppositionen.

Här fanns alltså inte skuggan av vitrysk säkerhetsmän - såvida inte Rodnianov och Kratsov är dubbelarbetande.

Händelsen är ett tydligt bevis för hur hela "oppositionskomplexet", med centrum  i Vilnius och Warszawa tillåts manipulera information för att hela världspressen köper det.

På söndag kommer kanske 100 000 välklädda ungdomar i bländvita sneakers att protestera igen för att få sin Kolesnikova fri ur regimens klor, trots att hon själv satt sig i klistret.

Jag har själv suttit i förvar både vid den rysk-finska och den ukrainsk-ryska gränsen och vet att de som jobbar där inte är benägna  att tolka regelhandboken generöst. Att ställa till spektakel vid gränsen är inget  som rekommenderas den som är rädd om sin frihet.

Vad som är allvarligare däremot är att den västfinansierade oppositionen tycks vara på väg att nöta ut Lukasjenko, som hittills varit den största stötestenen för en färgrevolution i Minsk.

I en intervju med rysk TV kan han inte svara på frågan "vad är viktigast för dig just nu". Efter ett tag börjar han mumla något om sin och sina närmaste säkerhet. Hans uttalande att han "kanske har suttit för länge" tyder också på att han vacklar - förhoppningsvis av tillfällig uttröttning. 

Skulle Nato lyckas i sitt uppsåt att få in en fot i Vitryssland skulle det få oöverstigliga konsekvenser. Tyska politikers uttalande i TV om att "Vitryssland tillhör Europa" (tydligen till skillnad från Ryssland, som tillhör Afrika, eller vad?) har skapat oro i Ryssland och när grammofonskivan "Kreml - giftmördare" läggs på igen vet man att alla dörrar stängs för samtal.

Situationen är mycket oroande och när även Sveriges ledande dagstidning sänker sig till fritt fabulerande minskar utrymmet för en självständig svensk hållning.

Stefan Lindgren