Vad blev det av alla drömmar om ett jämlikare samhälle? I antologin Klass i Sverige
ger fyrtio författare med specialkunskaper sig i kast med att förklara
och analysera orsakerna till att Sverige under de senaste trettio åren
gått från att vara ett mycket jämlikt och jämställt samhälle till att
bli ett land med snabbt ökande klassklyftor.
Kaj Odelstål, Fagersta, har läst boken.
Bokens
fyrtio författare utgår i sina analyser från den självklara
samhälleliga motsättningen mellan arbete och kapital. Det gör att boken
trots sitt sidomfång är läsvärd. (Jag återkommer dock nedan med några
kritiska synpunkter.) Kapitelförfattarna är akademiskt skolade, från
professors- till masternivå.
Boken är uppdelad på nio teman med
två eller tre kapitel under varje. Kapitelrubrikerna har begreppet klass
i någon sammansatt form. Läsaren får på de första hundra sidorna ta del
av en noggrann och väl underbyggd klassanalys. I tema nummer tre
förklaras med stringenta argument hur vår välfärdsmodell slets sönder av
nedskärningar, privatiseringar och mäthysteri, läs New Public
Management. Två teman tar upp kvinnors, invandrares och lågutbildades
utsatthet på dagens arbetsmarknad och hur den även har försämrats för de
offentligt anställda. Tron att gigekonomin skall göra att fler kan ta
sig in på arbetsmarknaden avfärdas med övertygande argument. Den är
enbart ett sätt att pressa ned lönerna och försvaga fackföreningarnas
möjligheter till inflytande över arbetsförhållandena. Dagens
klassamhälle har förorsakat försämrad hälsa hos dem som befinner sig
långt ned på samhällsstegen. Att brott och straff har en klassmässig
bakgrund är inget nytt för läsaren. Författarna ger också många
belysande exempel på kulturens och massmediernas roll i dagens
klassamhälle, och här får läsaren åtskilliga aha-upplevelser.
Efter ca 700 sidor avslutas boken med temat om den ekonomiska makten. Slutsatsen är att makten över vårt lands näringsliv i vid bemärkelse fortfarande finns hos de gamla kapitalisterna från tiden för industrialismens genombrott med familjen Wallenberg i spetsen. De avgör var fabrikerna skall ligga, vilka investeringar som skall göras och därmed vem som skall ha arbete och kunna försörja sig.
Att
redogöra mer ingående för de 26 olika kapitlen är nästintill ogörligt.
Jag nöjer mig med att lyfta fram ett "guldkorn" och det är skildringen
av Malmös utveckling från positionen som en av vårt lands ledande
industristäder till att idag i princip vara avindustrialiserat.
Sociologiprofessor Stigendal låter läsaren uppleva denna historieresa
med klassanalysen som guide. Hans beskrivning av denna process tycker
jag på ett utmärkt sätt sammanfattar bokens syfte att förklara hur
Sverige blev ett ojämlikt land där kapitalet har erövrat makt på
arbetets bekostnad.
GAL-TAN-skalan håller inte
I dagens debatt framförs ofta åsikten att höger-vänsterdimensionen i
svensk politik är förlegad. Svenskarna röstar inte längre utifrån
klasstillhörighet, påstås det. Enligt detta synsätt skall den svenska
valmanskårens beteende analyseras utifrån GAL-TAN-skalan, där GAL står
för Grön-Alternativ-Libertarian (ibland "Frihetlig") och TAN står för
Traditionell-Auktoritär-Nationalistisk. Denna tolkningsram belyses av
några av bokens kapitelförfattare, och efter noggrann genomgång av
tillgängliga socioekonomiska forskningsresultat är deras slutsats att
klassröstningen fortfarande är ganska så stabil i vårt land och att
höger-vänsterskalan håller streck. Analysen övertygar mig som läsare.
Den
ideologiska motsättningen mellan höger och vänster måste utvecklas och
fördelningspolitiska frågor drivas för att en framtida vänsterpolitik
skall bli framgångsrik, hävdar författarna. Analyserna efter senaste
valet 2018 utifrån GAL-TAN-skalan är ett villospår, och om den svenska
vänstern i bred mening skall vinna väljare och val måste en rättvis
politik utformas på klassmässig bas.
Några av bokens författare diskuterar det nya begreppet prekariatet.
De människor som hamnat i den fållan har mycket otrygga anställningar
med låga löner. Gruppen utgörs till övervägande delen av kvinnor.
Analysen av prekariatet är bra, eftersom den sätter fingret på gruppen
mycket utsatta arbetstagare. Men att prekariatet är på väg att ersätta
den traditionella arbetarklassanalysen håller inte bokens författare med
om. Otrygga anställningar med låga löner är inget nytt för
arbetarklassen. Den marxistiska klassanalysen står sig: "…det är relationen mellan ägare och icke-ägare av produktionsmedlen som utgör den grundläggande relationen för klassamhället…" (s.458).
Osäkra anställningar är snarare ett bevis på fackföreningarnas
försvagning. Argumenten för införandet av RUT-tjänster är avslöjande för
maktens syn på arbetsmarknadens svagaste grupper.
En av bokens stora förtjänster är den uppsjö av fakta som förklarar varför klassklyftorna ökar. Det nyliberala påståendet att privatiseringar, skattesänkningar och urholkning av arbetsrätten är lösningarna på rådande samhällsproblem avfärdar författarna med starka och underbyggda argument. Det är ett starkt skäl till att läsa Klass i Sverige för den som vill engagera sig i samhällsdebatten på alla nivåer.
Jag
saknar dock ett kapitel om huruvida vårt EU-medlemskap har bidragit
till ojämlikheten i landet. Då tänker jag inte enbart på den ekonomiska
utvecklingen i nyliberalismens tvångströja, utan även på (o)möjligheten
för oss som inte bor i storstäderna att påverka våra liv när det gäller
arbetstillfällen och tillgång till offentlig service, som vård, skola
och annan omsorg. Har maktöverföringen till Bryssel berövat oss
inflytande över våra vardagsliv?
Inspirera till handling
Kan ett jämlikt Sverige med det goda folkhemmet som förebild åter skapas? Vi läser: "Arbetarrörelsen och vänstern i vid mening har ansvaret att reglera och kontrollera och begränsa privatkapitalets makt."
(s.639) För att ta sig an denna gigantiska uppgift vill
huvudredaktörerna av projektet Klass i Sverige gå vidare genom att
mobilisera kampen underifrån på arbetsplatser och i bostadsområden och
inte bara: "…beskriva dagens klyftor och existerande ojämlikheter, utan också inspirera till handling att i grunden förändra dem." (s.651)
Receptet som skrivs ut är vaga förhoppningar om att inomkapitalistiska
reformer, inte ett annat ekonomiskt system, kan skapa ett bättre och
jämlikt samhälle.
Bokens innehåll är viktigt för en bred
allmänhet, men språket är tyvärr många gånger alltför akademiskt, till
och med oklart och svårtillgängligt. Modeord som används inom
universitetsvärlden, exempelvis narrativ, adressera, subsumtion, gör
delar av texterna nästintill obegripliga för en vanlig läsare.
Ytterligare en invändning är avsaknaden av ett register. Ett sådant
borde ha funnits i en så här omfångsrik bok. Läsaren vill kunna gå
tillbaka till begrepp och resonemang.
I bokens sista del finns
ett mycket ambitiöst förslag till studiehandledning för studiecirklar.
Utmärkt! Men vilka är de tänkta cirkeldeltagarna? Att texterna ofta är
akademiskt snåriga med språklig jargong riskerar att skrämma bort dem
som vill skaffa sig en kunskapsbas för att ta ett envig med de
nyliberala marknadsfundamentalister som dominerar debatten. Efter
trettio år som gymnasielärare i samhällskunskap och historia ser jag
åtskilliga pedagogiska problem med det föreslagna studiecirkelupplägget.
Läs mer om boken här. Boken finns i Internetbokhandlar för 279 kr och uppåt. Utgivarna tillhandahåller grupprabatter.
Karl Marx texter är även dom svårlästa.
SvaraRaderaHans inflytande tog loven av mer folkliga demokratiska rörelser.
Är det inte samma sak med västvärldens progressiva akademiker att dom tar loven av mer sunt förnuftbaserade rörelser som inte alltid ser en klassfiende i konkurrensutsatta entreprenörer?
Nutida akademiker läser för mycket på engelska och kan därför inte skilja mellan engelska och vedertagen svenska. Jämför akademiska texter från femtiotalet.
SvaraRadera