Rättsrötan - skandalen växer

När en människa begår ett brott söker hon ofta sätt att definiera bort lagen. Nej jag stal inte ur kassan, jag lånade…

När ämbetsmän tillsatta att vaka över lagefterlevnaden definierar bort lagen uppstår s k rättsröta.

I Sverige finns det ett justitieråd

1. som hävdar att det inte är en rättsskandal eller ett rättsövergrepp om en människa som inte begått ett enda mord ändå döms för 8 mord. Att döma oskyldiga förklaras lagligt.

2. som hävdar att de senare friande domarna mot samma människa inte innebär att hon är oskyldig. Att den som friats från åtal inte ska betraktas som oskyldig. Antagandet om oskuld,  grundläggande i västerländsk rättspraxis, gäller inte enligt detta justitieråd.

Göran Lambertz intellektuella härdsmälta  har sådana proportioner att varje fördömande riskerar att framstå som en trivalisering. Den som ger sig in i en diskussion med mannen riskerar bara att medverka till att lägga ut dimridåer kring hans grundläggande ståndpunkt (punkt 1 och 2). Som en sann rätthaverist har han lärt sig att stämpla varje försök till tillrättaläggande som en bekräftelse på den "mediablåsning" han anser ligger bakom talet om rättsskandal.


Här står grundläggande rättsprinciper på spel. Regering och riksdag har skyldighet att reagera. Gör de inte det blir de medskyldiga till rättsröta.

I just sådana här skarpa lägen finns det alltid opinionsbildare, tyckare, journalister etc. som tycker om att framträda till maktens försvar. Just nu är det Yrsa Stenius (DN  29/11) och  Lena Andersson (10/8) men det kommer flera.

Man kommer aktivt att söka förhindra Bergwalls frigivning eftersom han är ett levande bevis för rättsrötan.  Och man kommer att söka stoppa varje försök att gå till rätta med den oskicklighet och försumlighet som van der Qwast, Claes Borgström och andra jurister gjort sig skyldiga till.

Vad Stenius/Andersson säger är att Sture Bergwall dömdes för att han ljög - och var skicklig på att ljuga och att följaktligen Lambertz har rätt i att ingen rättsskandal föreligger.

Vad dessa skribenter inte förstår är att Bergwalls erkännanden - oavsett hur de tillkommit - i en modern rättsstat inte kan ligga till grund för en fällande dom. Det är åklagares och domstolar skyldighet att punktera falska erkännanden.

Allt annat skulle innebära en återgång till medeltida eller antika förhållanden. Confessio est regina probationum - ­ Erkännandet är bevisens drottning, säger den latinska sentensen. 

Men det finns naturligtvis massor med exempel från mer moderna tillämpningar. De "erkännanden" som USA-myndigheter vunnit med tortyr och som lett till att fångar sitter på obestämd tid i Guantánamo är ett exempel.

Stenius/Andersson tycks anse det mer angeläget att ställa Bergwall till ansvar för att ha farit med osanning än att komma till rätta med rättsskandalen att han som oskyldig dömts för åtta mord. 

En sådan brist på sinne för proportioner kan bara förklaras av att förmånstagaren är MAKTEN och att Stenius/Andersson känner ett psykologiskt betingat behov av att visa den sin underkastelse.

Precis som Lambertz anklagar Stenius förtäckt Bergwall för att ändå vara mördare. "Bergwall är ju frikänd - då är han alltså oskyldig! Det är budskapet vi förväntas svälja."

Ja, det förväntar man sig i en rättsstat. Om Lambertz har bevis för något annat är det hans skyldighet att lägga fram dem - det han hittills kommit med är pinsamt. Som journalist förväntas Stenius att inte utpeka människor som mördare om hon inte har på fötterna. Något annat kan vara brottsligt och är i vart fall oetiskt.

(Lambertz har numera klädsamt slutat säga att han tror att Bergwall  är en mördare, men han vill ändå slå ett slag för rätten att kvälja dom.)

Om Stenius anser att han är en mördare får hon väl spotta ut och tala om vilket/vilka mord Bergwall har begått!

Personligen finner jag Stenius utpekande av oskyldiga som mördare mera förkastligt än om en människa under inverkan av psykofarmaka har svårt att skilja dikt och sanning. Det är också svårt att jämföra med Lisbeth Palmes vidhållande av att Krister Pettersson var Olof Palmes mördare. Hon var ju vittne och ägde utan tvekan rätt till sin sanning. Vad har Stenius för legitima skäl att antyda att Bergwall i alla fall är en mördare?

Endast på en punkt vill jag ge Stenius - och Etienne Gläser (DN 28/11) rätt. Att skjuta på psykiatrin är missriktat när vi talar om rättsskandalen.

Ansvaret för att inte terapiskrönorna prövades vilar på domstol, försvarsadvokat och åklagare.

Etienne Gläser säger: "Att polis och jurister använder psykiatriker som vägvisare i förundersökningar, vid vallningar och rättegångar kan rimligen ingen tredje part göras ansvarig för." 

"Drottning" Norell kan vi lämna därhän. Personligen har det som sagts om henne väckt min positiva nyfikenhet. Terapeutens jobb är att få patienten frisk. Vare sig det sker med sagoberättande eller sökande efter förträngda minnen ska det inte påverka rättssäkerheten.

När det här fallet är uppklarat finns det naturligtvis anledning att se över liknande fall. Hur många sitter exempelvis dömda för incest eller sexövergrepp för att andra åklagare har trott på terapiskrönor?

Stefan Lindgren