Att dö för Allah

Om jag åker ner till inbördeskrigets Syrien och ställer mig inför en skolklass med 10-12-åringar och säger "Jihad är vår väg. Att dö för Allahs skull är vårt önskemål" – är det då värvning av barnsoldater?

Två islamprofessorer, Jan Hjärpe och Muhammad Fazelhashemi, säger nej.

Då ska man komma ihåg att svenska professorer numera är avsättliga. Den som går emot Sveriges offentliga linje kan få problem.

Sveriges offentliga linje är att de saudifinansierade terroristerna i Syrien kämpar mot ”en förtryckarregim”. Detta politiskt korrekta uttryck användes också av  professorerna när de intervjuades i Sveriges radio i morse.

Enligt Jan Hjärpe var svenskens undervisning i jihad närmast att jämföra med något i stil med svensk söndagsskola, vilket jag finner otroligt naivt. En sak att ”jihad” är ett mycket bredare begrepp än ”heligt krig” i militär mening. Att bilda sig kan vara jihad.

Men att i det givna sammanhanget inte se att yttranden som att ”dö för Allah”  är uppmaningar att gå ut i krig eller – för dem som är för små – att stödja de heliga krigarna, är naivt. Särskilt när det inte handlar om några traditionella muslimer utan extremistiska wahabiter eller salafister.

En sak är sådana yttranden sannolikt inte är nog för att vara åtalbara utan måste vara förenade med handlingar som gör innebörden entydig. Men för icke-juristen är det uppenbart vad det handlar om. Unga islamister rekryteras i Skandinavien till att åka ner och göra välbetald drängtjänst åt reaktionära gulfregimer i det folkmord som pågår i Syrien. Efter avslutat jobb tänker de återvända för att njuta folkhemmets frukter.

I den mån svenska myndigheter tolererar detta blir Sverige som stat delaktigt i krigsförbrytelser.

Stefan Lindgren

PS. Jag roade mig med att söka efter begreppet "die for Allah" i kombination med olika länder på Internet. I huvudsak förekommer uttrycket enbart i koppling med fyra länder:

Syrien 795 000 träff
Libyen 108 000 träff
Libanon 69 100 träff
Tunisien 14 100 träff

Dvs två länder där  islamisterna redan kommit till makten och två länder där de trycker på hårt för att gripa makten. Visst är det märkligt! Begreppet förekommer nästan inte alls i Iran, Irak, Egypten för att inte tala om världens största islamska land Indonesien. Inte heller i kombination med Palestina. Orden finns förvisso i Koranen.