Kolla de här bilderna. Den ena traktorn körde rakt in i poliskordongerna utanför regeringshögkvareret i Kiev 1 december.
Samma kväll som c:a 100 poliser blev skadade, några svårt (slagna med järnstänger och kullerstenar i huvudet).
Den andra traktorn är från Belgrad år 2000, när den USA-finansierade ungdomsrörelsen Otpor körde en caterpillar in i TV-huset. Två personer blev ihjälkörda.
Bevisligen finns en scenografi i alla färg- och blomsterrevolutionerna som har ägt rum på tidigare sovjetiskt- eller sovjetallierat territorium. Otpors symboler dök till och med upp under den arabiska våren i bl a Tunisien och Libyen.
Otpor reser runt och lär ut sina konster på olika håll i världen. Visst dom är småfisk, jobbar nästan gratis när National Endowment for Democarcy.
Men de är långt ifrån det enda verktyget i USA:s verktygslåda när det gäller att driva sin geopolitiska agenda i öst. I svenska media är det närmast en oskriven lag att aldrig nämna den otillbörliga inblandningen.
Stefan Lindgren
Det känns som att "manusförfattarna" till det de vill kalla blomster- och färgrevolutionerna har kört slut på sina idéer. De går nu på Repeat Mode. Traktorrevolutionen är ett exempel.
SvaraRaderaOm vi i Sverige hade en seriös journalistik skulle utvecklingen i Belgrad då respektive Kiev idag sitta som hand i handske för en mer inträngande, jämförande analys. Vilka figurer framställdes i medierna som hjältarna i Belgrad? Jo just det, de som gav sig på att ockupera och demolera offentliga byggnader! Men hur gick det sedan? För landet, för människorna?
Att gamla USamerikanska farbröder kunde sitta och skryta över hur de finansiellt hade backat upp oroligheterna genom den så kallade studentrörelsen Otpor i Belgrad, fick vi – väl mest av misshugg – en gång se i ett, som det säkert var tänkt, hjälteprogram från SVT, i en ”Dokument Utifrån”-dokumentär om Otpor.
När verkligheten senare trycker sig på, tar informationen till oss dock slut. Hjältesagornas fortsättning platsar inte i de mediala berättelserna avsedda för allmogen; sålunda är det tyst om hur västliga företag har plundrat det bombade landet, att arbetslösheten idag där är gigantisk och misären förfärande. Varför skulle det bli annorlunda i Ukraina?
Att bolagsmedierna, sådana som arbetar på uppdrag av Schibsteds (dvs. för Goldman Sachs liksom JP Morgan) och Bonniers vinklar ingår i deras koncept, men att Public Service, med ett reglerat allsidighetskrav på sig, deltar i hyckleriet och oförtrutet kör på i samma hjulspår är allvarligare! Där borde städas.
SR Moskvakorrespondent skickas till Kiev, bara för att identifiera sig med demonstranterna, ”de unga, de välutbildade, de språkkunniga, de som inte är rädda för EU” som hon säger. På andra sidan, tillägger hon föraktfullt, har vi presidentens stödtrupper (trupper!), gruvarbetarna i Donetsk (ja Herre Gud arbetare, får de ha en åsikt (?)). I SR P1:s flagg(?)program ”God morgon, världen!” den 8 december.
Det är nästan som att höra Kjell-Albin Abrahamsson: På Milosevic röstade ”de outbildade, landsbygdens folk, pensionärerna”. Är klassföraktet en förutsättning för att få bli utrikeskorre?
Att det bland demonstranterna finns grupper som står nära Svenskarnas Parti glider hon däremot över med lätt hand, en passant. Här blir det svenska antirasistiska hyckleriet som tydligast! Nationaliststämpeln används synnerligen selektivt.
I höst har 70-årsdagen av Röda Arméns befrielse av Kiev firats. Samtidigt marscherar nynazister på gatorna i några av västra Ukrainas städer, ja till och med på huvudgatan Kresjtjatik i Kiev, vilket påminner om att tyskarna inte ensamma skötte judeutrotningen här i området! Bland dessa nynazister finner vi också några av dagens regeringsfientliga demonstranter i Kiev! Om allt detta kan läsas i ryskspråkiga tidningar. Är det inget verktyg för svenska rysslandskorrespondenter?
För en riktig korrespondent, alltså för en som skulle vilja informera på riktigt och inte bara missionera, finns det alltså mycket att rapportera från Ukraina. Man kunde börja med att beskriva om hur befolkningskartan ser ut, se här
http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2013/12/09/this-one-map-helps-explain-ukraines-protests/
Hur ska demokrati kunna fungera i detta nationella lapptäcke? Det är här lätt att se att västliga krafter genom sin söndra-och-härska-teknik kan driva fram ett nytt Bosnien!
Vad ska förresten EU med sitt jordbruksöverskott göra, med Europas bästa jordar, svartjorden i Ukraina? Kan inte en SR-korrespondent utveckla det lite närmare?
Tyvärr vet vi väldigt lite om de faktiska förhållandena i Ukraina.
SvaraRaderaFrågan är om inte den gängse bilden av ryskt och ukrainskt är rätt missvisande.
36,4% anger ryskan som sitt hemspråk (talas hemma)
21,6% talar både ryska och ukrainska
42 % bara ukrainska.
Jag skulle tippa att ryskan går framåt, med urbanisering och internet.
79 % av internetanvändarna i Ukraina använder i första hand ryska.
Om Janukovitj bara stöddes av det rent ryska elektoratet skulle han knappast ha vunnit något val.
Varken Ukraina (Lillryssland) eller Vitryssland passar våra mediers endimensionella beskrivningar.
Ute i världen kan man på många håll ha två modersmål, ungefär som en stor del av afghanerna växlar fritt mellan pashtu och dari.
Att Ukraina strävar mot Europa är en tavtologi. Det är Europa, liksom Ryssland är det.
Ryssland, precis som Ukraina, är oerhört angeläget att riva murar till övriga Europa. Ryssland har med det aktuella OECD-inträdet kommit lite längre än Ukraina.
Men bestämda krafter i Europa (och USA) vill resa en järnridå runt Ryssland. Kärnvapenbestyckad.