Har professor Mahmoudi rätt?

Professorn i folkrätt Said Mahmoudi skriver idag i Svenska dagbladet att
Ryssland har brutit mot folkrätten på Krim och bör bestraffas.

Har han rätt?

Mahmoudi är en anständig folkrättsexpert som till skillnad från Ove Bring,
Mark Klamberg m fl. inte har ägnat sig åt krystade apologier för exempelvis
USA:s ockupation av Afghanistan.

Han har en integritet och därför bör man lyssna extra noga.

Jag ska här kommentera Mahmoudis viktigaste argument, som jag återger i kursiv.

1. "Ryssland har ännu inte formellt bekräftat sina truppers närvaro på
Krimhalvön, men många pålitliga källor vittnar om en fullbordad kränkning av
Ukrainas territoriella integritet."

Mahmoudi nämner inte vilka dessa källor skulle vara. Bakgrunden är ju att
Ryssland sedan 1997 har ett flottavtal som ger ryska trupper rätt att vara i
Sevastopol och ytterligare ett antal objekt (flygplatsen Gvardejskoje,
sanatoriet Jalta i Jalta, byn Pribrezjnoje, järnvägsstationen Mamut etc.)
samt förflytta sig på Krim i fordon med ryska skyltar.

Avtalet medger placering av 25 000 soldater på Krim, vilket lämnar Ryssland
marginal att skicka ytterligare 11 000 trupper utan att bryta mot avtalet.

Vid konflikt om avtalets tolkning ska frågorna handläggas av en gemensam
kommission, dvs. inte av Nato eller EU i godtycklig ordning.

2. "Det hävdas från Rysslands sida att det handlar om en humanitär
intervention eftersom skyddet av den rysktalande befolkningen – även om de
formellt är medborgare i Ukraina – är en rättslig grund för att skicka
trupper till Krim...

Ett sådant ingripande inom en annan stats territorium är, även när det
verkligen finns ett genuint behov av att skydda egna medborgare, ett brott
mot den folkrättsliga principen om en stats territoriella integritet.

Det råder dock inte någon tvekan om att det påstådda hotet mot en folkgrupp
måste stödjas av obestridda uppgifter och fakta för att man ska kunna bedöma
våldsanvändningens eventuella legitimitet, något som helt saknas i det nu
aktuella fallet."

Ryssland har inte hänvisat till humanitär intervention. Ett skydd av sina
egna medborgare på Krim har man tveklöst rätt till i kraft av flottavtalet
som medger att militären har med sig civila anhöriga. Rysslands eventuella
rätt att försvara den ryskspråkiga befolkningen på Krim i stort faller
utanför även om Ryssland naturligtvis har ett starkt legitimt intresse av
att inte kaos hotar deras militära objekt.

Var du de rysktalande på Krim hotade? Det beror på hur man definierar det.
Men om den rysktalande befolkningen i en tidigare rysk landsdel, som under
obskyra former överförts till Ukraina 1954, reagerar starkt när det egna
språket i praktiken förbjuds (avskaffandet av 2010 års språklag var
kuppmännens första åtgärd, en åtgärd som togs tillbaka först sedan Krims
brott med Kiev var ett faktum.) skapar det naturligtvis ett starkt missnöje.
När dessutom väpnade grupper av anhängarna till kuppmakarna försöker inta
Autonoma Republiken Krims parlament kan man väl ändå tala om hot.

3. "Rysslands andra argument för att rättfärdiga sin handling är att den
före detta presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, i ett brev daterat den
1 mars 2014 har begärt att Ryssland sänder trupper till Ukraina. Viktor
Janukovytj avsattes av Ukrainas parlament den 22 februari 2014 men anses av
Ryssland fortfarande vara Ukrainas legitima statschef."

Enligt Ukrainas författning finns bara tre lägen där parlamentet kan utse en
t f president. Om den legitime presidenten avlidit (vilket man försökte
uppnå genom att beskjuta hans bil från alla håll med automateld), om det
väckts riksrättsåtal mot honom eller om han avgått.

Riksrättsåtal förutsätter beslut av bl.a författningsdomstolen, en instans
som kuppmakarna upplöst och sedan beordrat (1) åtal mot.

Mahmoudi ser inte att just verbet "avsattes" är ett grovt fel av honom.
Janukovitj har inte avsatts i författningsenlig mening. Därför är han
formellt fortfarande landets lagliga president. Dessutom finns rapporter om
att Verchovna Radas beslut otillbörligt påverkats av våld, att ledamöter
jagats bort och obehöriga använt deras röstkort.

Parallellen med Sovjets invasion av Afghanistan haltar grovt. Sovjet gick ju
in och mördade den sittande presidenten Hafizullah Amin och tillsatte en
egen president. Dessutom rörde det sig om en fullskalig väpnad invasion.

Endast personer förblindade av russofobi kan se några likheter mellan Rysslands
agerande på Krim och invasionen av Ungern (även om där också fanns ett
underliggande skyddsmotiv gentemot antisemitisk lynchjustis) och Tjeckoslovakien.

På Krim har ännu inte ett skott avlossats, med största sannolikhet just för
att det lokala självförsvaret - må vara med bistånd av soldater ur Ryska
federationens styrkor - säkrat ordningen.


 
4. "Om den utlovade folkomröstning som ska hållas på Krim i slutet av mars
genomförs på ett internationellt godtagbart sätt kan det inte uteslutas att
resultatet blir till Rysslands fördel. Detta kan dock inte på något sätt
rättfärdiga det folkrättsbrott som landet nu begår mot Ukraina."

Rysslands president Putin har sagt att den ryska ledningen inte överväger en
lösning som innebär ARK:s avskiljande från Ukraina. Däremot har den lokala
ledningen i går förklarat att ARK utgör en del av Ryska federationen.

Om de gör det i ensidig ordning innebär det förstås inte att de är en del av
Ryska federationen. Om västmakterna som i tre fall - Frankrike, Tyskland och
Polen - skrivit på en uppgörelse om hur krisen ska lösas 21 februari tvingas
stå fast vid detta avtal kan krisen lösas och sannolikt kan man då även
undvika ett avskiljande av Krim.

Borde inte folkrättsexperter reagera på hur tre ledande EU-länder ingår
avtal och sedan i nästa ögonblick när situationen kullkastats med våld
låtsas som om detta avtal inte existerar.

5. "Eftersom FN:s säkerhetsråd inte kan anta sanktioner mot Ryssland på
grund av dess permanenta medlemskap med vetorätt i rådet, får stater enskilt
eller kollektivt införa egna sanktioner."

Nato har igår deklarerat att Ryssland kommer att utestängas från den vidare
elimineringen av Syriens giftgasförråd. Man hämnas alltså Rysslands påstådda
folkrättsbrott med att bryta mot ett nyss ingånget internationellt avtal i
en helt annan fråga.

Jag anser att Mahmoudis skrivning, att sanktioner får användas bara för att
"FN:s säkerhetsråd inte kan anta sanktioner", är felaktig och ödesdiger. Den
innebär exempelvis att USA:s och EU:s sanktionspolitik mot Iran får
generellt grönt ljus, fast den innebär att miljontals civila blir lidande.
Den ger också grönt ljus åt EU:s vildvuxna flora av sanktioner.

6. "Det finns ändå starka skäl för stater att reagera mot en stormakt och en
internationell aktör som har kränkt folkrätten. De sanktioner som har
aviserats av USA är en sådan reaktion."

Man måste alltid se helheten. I FN-stadgan finns den nationella själv-
bestämmanderätten inskriven.

Här har vi en sådan nationalitetsfråga som blivit kvar efter Sovjetunionens
kaotiska upplösning. FN har i fallet Nagorno-Karabach inte betraktat det
som någon självklarhet att vid uppdelningen den etniska enklaven NKAO
skulle tillfalla Azerbajdzjan.

På samma sätt kan inte Ukrainas anspråk på Krim som tillförts landet
närmast av en nyck tas för allenarådande. Krimborna har en legitim rätt
till självbestämmande.

Precis som kosovoalbanernas röst av västvärlden tillmättes avgörande
betydelse borde man väl i konsekvensens namn fästa någon vikt vid
Krimbornas. Eller ta Ertitrea och Sydsudan, två andra
statsbildningar som tillkommit på västmakternas tillskyndan.

Det kan väl inte vara så att folkrätten bara godkänner statligt avskiljande
där USA har geopolitiska och militära intressen av detta?

Sammantaget anser jag att Said Mahmoudi nu lutar över åt ståndpunkter som
han tidigare har varit kritisk mot. Vi ska vara djupt tacksam för hans
insatser under USA:s ockupationer av Irak och Afghanistan. När han nu
skriver ut frisedel - på förhand - åt vad USA kan företa sig för att hämnas
("sanktioner") hamnar han på andra sidan, hos Bring & apologeterna.

Man kan konstatera att en enskild professor inte hur länge som helst
kan rida spärr mot de uppfattningar som statsnyttan bjuder.

Inte ens professorer är längre oavsättliga och i den här frågan, som skär
djupt in i den djupa svenska statens diskurs om det onda Ryssland, som vi måste rusta
och hetsa mot, är det knappast möjligt för akademiker att hävda en
självständig mening. Den svenska plikten att iaktta akademiskt consensus
om de stora samhällslögnerna är en upphöjd form av den skolgårdsmobbing
vi alla säger oss bekämpa.


Försvaret av folkrätten faller då på enskilda upplysta medborgare. Gå med i
Folket i Bild/Kulturfronts studiecirklar kring boken "Lagen mot krig"!

Stefan Lindgren