Olyckshändelse på DN

Varning, sanningen är lös på DN! Den gnagde sig in genom betongen, lurade länge i ett soprum, siktades i en korridor på tredje våningen, men kunde inte infångas, trots att Peter Wolodarski snabbt organiserade en scoutpatrull.

Idag dök den förfärliga sanningen upp i tidningen, i form av en insändare som slunkit igenom familjen Bonnniers sjudubbla skyddsvallar. Här är den.

Det är en insändare
av Ann-Mari Lindgren i Bromma. Den lyder så här:

John F Kennedy accepterade inte att ryssarna flyttade fram sina
positioner och uppförde raketbaser på kommunistiska Kuba. Han hotade med
kärnvapenkrig och Chrusjtjov fick ge sig. På den tiden ansåg man inte
att Kennedy, vars chansning kunde ha lett till ett världskrig, var
skyldig till den ytterst farliga situationen. Provokatören blev
syndabock. Ett associationsavtal låter kanske oskyldigt jämfört med
raketbaser, men steg två och tre skulle för Krim och Ukraina innebära
EU-medlemskap och mest troligt Nato-medlemskap. Före detta
sovjetrepubliker brukar ju söka inträde där. EU har alltså flyttat fram
sina positioner inte bara till ett närliggande land, utan till det land
där Ryssland har sin Svartahavsflotta. Utrikesexperterna i EU räknade
alltså med att Ryssland skulle finna sig i att på lite sikt sitta i knä
på EU och Nato med en av sina viktigaste militärbaser (som funnits på
Krim sedan tsartiden) utan att reagera!? Och nu – märk väl – är
provokatören helt oskyldig och den som reagerar kraftigt på kränkningen
är boven! Jag tvivlar inte på att Vladimir Putin är en bov, men just
därför är EU:s brist på "fingerspitzengefühl" så mycket oförsvarligare.
Objektivitet och sunt förnuft får inte saknas hos folk som ska hantera
känsliga utrikesfrågor. Det är miljoner människors liv och frihet det
handlar om. Krigen i Mellanöstern, som ännu inte är helt avslutade,
borde ha lärt oss hur svårt det är att tala människor till rätta, som
har helt andra värderingar än vi. Då som nu var man överoptimistisk om
den egna förmågan och det mottagande man skulle få. Har krigen varit
värda all blodspillan och alla förluster i människoliv?

Så långt Ann-Mari Lindgren. Visst är det märkligt att dessa självklara,
klockrena argument inte har fått framföras någon annanstans i Sveriges
största tidning. Ledarsidan ljuger i formerad galopp. Liksom
kulturredaktionen.

Ett varmt tack till insändarredaktören Birgitta Sundling. Det fanns
alltså en människa kvar i höghuset i Traneberg. De är säkert fler, men
de har inte gett sig till känna än.

Stefan Lindgren