Försök förneka döden!

Bzarov, som konstnären tänkte sig honom, Turgenevs nihilist.

I Argumenty i fakty som under glasnost skröt om att vara världens största
veckotidning och väl fortfarande måste ligga i toppen skriver Sergej
Kormilitsyn 27/2 en intressant krönika med anledning av att Lettlands sejm
- parlamentet - beslutat att kriminalisera "förnekandet av den sovjetiska
och nazistiska ockupationen".

Å ena sidan är det ju bra att man börjar intressera sig för historia,
skriver han, å andra sidan är det i form av en sorts pajkastning som
förflyttar oss 150 år tillbaka.



Vår dags "förnekare" blir ett spöke att
skrämma barnen med som 1800-talets "nihilister", vilket ju bokstavligen
betyder "förnekare".

Att förneka förintelsen av judar i Europa leder på många håll till
drakoniska straff. 2006 dömdes David Irving till tre års fängelse i
Österrike och fick sitta av 13 månader.

Ukrainas f d president Jusjtjenko föreslog först fängelse, men stannde för
böter för den som "förnekar" den s k "holodomor", men där är nu
straffskärpningar att vänta med fascister vid makten.

I den ryska duman föreslog en deputat, Irina Jarova, och några av hennes
kollegor att införa femåriga fängelsestraff för att "förneka" sovjetarméns
roll i andra världskriget. Till och med den ryska författningsdomstolen
gav klartecken till förslaget, men som tur var segrade förnuftet.

I Frankrike kan det ge 1 års fängelse att "förneka" folkmordet på armenier.

Samtidigt, skriver Kormilitsyn, är de flesta människor totalt okunniga om
det som varit historiens värsta folkmord - enligt Guinness rekordbok.
1864-70 förde Brasilien, Argentina och Uruguay krig mot Paraguay och
utrotade 85 procent av landets befolkning.

Det folkmordet är det fritt fram att förneka - och helt glömma bort. För
de flesta folkmord är straffet för att förneka något i stil med Michail
Zosjtjenkos fras: "Nu ska jag straffa dig, sa polisen. -Du får ingen
blomma av mig!"

Brottsvärldens princip : "Åk inte fast, och om du åker fast, förneka
allt!" gäller nu även inom historieskrivningen, skriver Kormilitsyn. En
mentalitet som det kanske är dags att göra upp med.

"Om nbågon vill förneka uppenbara fakta - låt honom. Uppgiften består inte
i att sätta en sådan person i fängelse för så lång tid som möjligt. Utan
att få honom att framstå som löjlig, dra undan mattan under fötterna på
honom. Eller kompromettera hans påståenden. Eller helt enkelt dränka honom
i förakt som nyligen TV-kanalen 'Dozjd' fick erfara."

Dozjd gick som bekant ut med en enkät och frågade sina tittare om
sovjetledningen borde ha gett upp Leningrad under andra världskriget "för
att rädda hundratusentals människor". Den TV-kanalen tvärdog utan minsta
myndighetsingripande.

Det är naturligtvis lättare, bekvämare att anta en lag, säger Kormilitsyn.

Man ska sörja mer för allmänhetens upplysning och bry sig mindre om
"förnekarna", menar han. Som Jevgenij Bazarov säger i Turgenevs "Fäder och
söner":

"Försök du förneka döden. Då kommer den att förneka dig, basta!"

Stefan Lindgren

PS. I dag säger Anne Appelbaum i Svenska Dagbladet att väst måste satsa
mer på propaganda "mot kommunismen" - hon menar förstås mot Ryssland, men
det verkar inte vara någon större skillnad. Sagda Appelbaum har jag
desavouerat som historiker på annan plats. Hennes främsta företräde är att
hon är gift med Polens utrikesminister. Hon påstår att Ryssland ljuger om
att det mottagit 600 000 flyktingar från Ukraina. Vad Ryssland har sagt är
att av de 1,8 miljoner ukrainska medborgarna som befinner sig i Ryssland med
uppehållstillstånd har en tredjedel valt att stanna fast deras uppehållstillstånd redan gått ut.
Dessutom kommer över 100 personer om dagen från Ukraina för att söka
tillfällig eller permanent asyl i Ryssland. Enligt propagandamedvetne
Appelbaum borde strömmarna gå till Ukraina, inte därifrån.


PS2. På samma sida i Argumenty i Fakty skriver Viktor Alksnis, på sin tid utpekad
som inflytelseagent för att han spelade tennis med Olof Palme. Han skriver om sitt
hemland Lettland som ännu kämpar för att komma upp i den BNP-nivå landet
hade - 1990! Landet har gått "kirdyk" (åt pepparn) skriver han. Ett underbart
onemapoetiskt ord som visar ryskans fantastiska möjligheter. Inget vet var ordet kommer
ifrån eller vart det ska.