Nazism utan antisemitism?

O V Monin: På väg till Jehupets.

Just nu pågår en mycket intressant metamorfos i Ukraina.

I förra veckan svarade Carl Bildt ilsket på en journalists fråga om oron för antisemitism i Ukraina:

    - Vem är antisemit?

Och verkligen. Utrikesministern var välinformerad. Den ukrainska antisemitismen har gått upp i rök.

När "Svoboda", ett parti med klart nazistiska rötter, tog 10 procent i valet 2012 väckte det bestörtning på många håll. Ännu till för bara några månader sedan skrev Ukrainas judar alarmerade brev till omvärlden om stigande antisemitism. Simon Wiesenthal-centret varnade för "Svoboda"-ledaren Tjagnibok som en av världens farligaste antisemiter. Anti-Defamation League (ADL) i USA som bevakar alla yttringar av antisemitism kritiserade skarpt Hillary Clinton för att hon i en New York Times-artikel hyllade det ukrainska partiet "Fosterland" som just ingått allians med det eventuellt nazistiska "Svoboda".

Israels utrikesminister Avigdor Lieberman fördömde också alliansen och erinrade om de miljontals judar som dött på ukrainsk mark under andra världskriget.

Samtliga dessa orosyttringar har tystnat. Ledaren för Ukrainas judiska förening säger nu att judar inte har något att frukta från den nya regimen. Och hans tidigare varningar ska ha gällt antisemitism av rysk modell som riskerade att blossa upp under Janukovitj.

Alla är plötsligt överens om att bakom skändade synagogor ligger ryska provokatörer. Ständigt denne Putin!

Vad ligger bakom denna plötsliga sinnesförändring?

Har den nazistiska smittan eliminerats från den nya ukrainska makten? Knappast.

"Svoboda" har tagit tre ministerposter samt den viktiga posten som riksåklagare. Till ny sekreterare i Ukrainas säkerhetsråd har Andrej Parubyj utsetts, en av grundarna av "Svoboda", det tidigare öppet nazistiska Social-nationella partiet. Detta råd har att vaka över försvar, rättsväsende, nationell säkerhet och underrättelseverksamhet.

Andreman i säkerhetsrådet är Dmitrj Jarosh, ledare för "Högersektorn", som excellerade i våld på Majdan, och som vädjade till den tjetjenske terroristledaren Doku Umarov om stöd. Han har nu begärts efterlyst av ryssarna i Interpol.

"Svobodas" ledare Oleg Tjagnibok har manat till att befria landet från "den moskovitisk-judiska maffian". När den forne koncentrationslägervaken John Demjanjuk dömdes till fängelse av tysk domstol för medverkan till mord på 28 000 lägerfångar i Sobibor reste Tjagnibok till Tyskland för att utnämna Demjanjuk till "förkämpe för sanningen". Tjagniboks medarbetare Jurij Mychalchysjyn har bildat en tankesmedja som kallas "Joseph Goebbels politiska forskningscentrum". Mychalchysjyn beskrivs av expertisen som en länk mellan det numera kostymklädda och alls inte anti-semitiska "Svoboda" och det mer öppet våldsamma "Högersektorn".

Aleksandr Sytj, Svobodas chefsideolog, har under åren framför allt bearbetat hjältemyten Stepan Bender (på www.rysk.info kommer mera material att publiceras om detta). Det specifika med Stepan Bender var att han inte endast var anti-semit och russfob. Han var i lika mån anti-polack och anti-tysk.

Men från Svoboda och "Högersektorn" har det uppenbarligen bedrivits en framgångsrik kampanj för att tvätta bort antisemitstämpeln.

Dmitrij Jarosj, ledare för "Högersektorn", träffade mitt under striderna på Majdan Israels ambassadör i Ukraina, Reuven Din El, och försäkrade honom att deras rörelse avvisar antisemitism och främlingsfientlighet och inte kommer att tolerera det.

Hela Majdan-rörelsen kan beskrivas som en ohelig allians mellan våldsamma högergrupper och vanliga intet ont anande medborgare som i förbittring över orättvisorna krävde revolutionära förändringar. Mest medvetet och planmässigt våldsamma var "Spilne Správa", "Högersektorn" och "Afgantsy" - en veteranförening från Afghanistankriget.

Ledare för "Spilna správa"(En rättvis sak), Sergej Misjtjenko, förklarade för journalister att judar inte kommer att få några problem efter Janukovitjs störtande och inte bör oroa dig . Han fortsatte med att säga:

"På Maidan hade vi med oss judar som tjänstgjort i den israeliska försvarsmakten. Vi kom utmärkt bra överens och kämpade skuldra vid skuldra ... " (Abraham H. Foxman , I Ukraina Ny regering måste lugna judiska gemenskapen, The Huffington Post , 28 februari 2014 ).

I den israeliska tidningen Haaretz rapporterades samtidigt att nyöversatta upplagor av Hitlers "Min kamp" och "Sions vises protokoll" såldes på Majdan.

Om vi tar den nya regimen i Ukraina på orden, vad innebär det i så fall att den håller på att tvättas ren från antisemitism?

Som den kanadensiska journalisten Julie Lévesque påpekar i Global Research 6 mars sänder denna omsvängning det paradoxala budskapet att nynazism på något sätt är acceptabel. Att alliansen med nynazistiska grupper är ok så länge de inte är antisemitiska...

Eller är det fråga om att den internationella sionistiska lobbyn och Israel kommit fram till att de bokstavligen har något att vinna på kuppen?

Igor Kolomojskij, en ukrainsk-israel med dubbla medborgarskap, som nyss utsetts till guvernör i Dnepropetrovsk är Ukrainas tredje rikaste man med en uppskattad förmögenhet på 2,4 miljarder dollar. Från sitt säte i Schweiz styr han Ukrainas största privatbank och har tillgångar i olja, ferrolegeringar och livsmedelsindustrin, jordbruk och transporter. Tidigare stödde han Julija Timosjenko, men drog tillbaka sitt stöd 2010, varpå hon förlorade i presidentvalet. Nu har han matchat boxaren Vitalij Klitjko och hans parti "Udar" (Slag).

Kolomojskij äger även den judiska nyhetskanalen Jewish News One och leder Europeiska rådet för judiska föreningar, som beskriver sig själv som "det paneuropeiska paraplyorganet för judiska församlingar och organisationer" i cirka 40 länder i Europa.

I Jewish News One omnämns knappast att den nya makten rymmer nynazistiska personligheter på nyckelposter.

Kolomojskijs imperium levererar sagolika vinster till kassakistor i skatteparadis. Bara de första två månaderna 2012 överförde hans bank 3, 863 miljarder dollar till skatteparadis.

Med sådana män i ledningen kan Ukrainas 200 000 judar liksom merparten av de 45 miljonerna invånare vara säkra på att bli uppskörtade utan hänsyn till ras eller religion.

Och vilken demokrati kan det vara fråga om när dollarmiljarder mer eller mindre automatiskt köper politisk makt?

Kuppmännen i Kiev som nu tagit hjälp av hundratals amerikanska kontraktsanställda soldater från säkerhetsbolaget Academi (f d Blackwater) kan förväntas gå brutalt fram. Vill de sitta kvar måste de göra det eftersom Janukovitjs tio miljoner väljare knappast har flytt någonstans.

I "Spelman på taket" av Sholem Alejchem (Ordfront 1992) reser den fattige mjölkbonden Tevje till "Jehupets" för att sälja sina varor. Jehupets var Kiev, staden där de fattiga "handlade med luft" och försökte göra sig en kopek som småmäklare, på aktieaffärer.

Jehupets är en förvrängd form av Egypten, där ju judarna levt i fångenskap och slaveri.

Så såg det ut och så ser sannolikt framtiden ut för många ukrainare. Inte mycket positivt att räkna med. EU lovar 100 miljarder euro - vilket hån! Fråga grekerna.

Stefan Lindgren