19 mars 2014

Kommentar till FiB-juristerna

FiB-juristerna är naturligtvis i sin fulla rätt att ha sin uppfattning om
Ukrainakonflikten.

Det är bra att det finns någon kraft i Sverige som verkligen försöker
att konsekvent hävda FN-stadgan.

Men i fallet Krim har jag en annan uppfattning än FiB-juristerna.

Man kan inte utgå från att det skett en förbjuden våldsanvändning. Inte
ett skott avlossades, inte en människa kom till skada när lokala
myndigheter på Krim tog kontrollen över halvön.

Det finns en mängd påståenden om vad "ryska trupper" har gjort de
avgörande dagarna, men det räcker knappast som bevis i en knivig
folkrättsfråga.

Ryssland hade legalt trupper på ön, de hade också rätt att befinna
sig på en rad olika platser samt rätt att vidta säkerhetsåtgärder
enligt 1997 års flottavtal  (vilket Rysslands ständige representant i
FN:s säkerhetsråd Vitalij Tjurkin åberopade 3 mars.


Klart är att dessa trupper inte hade någon rätt att ingripa i
Ukrainas inre angelägenheter, men har de gjort det, eller är det lokala
självförsvarsstyrkor som har agerat?

Putin säger i sitt tal 18 mars att han "strängt taget" inte behövt
använda den fullmakt han fick av federala församlingen att använda trupp
i Ukraina.

Det är naturligtvis svårt för utomstående att veta vad som döljer sig bakom
förbehållet "strängt taget". Men man kan inte utesluta att Ryssland
under de inledande dagarna då de lokala myndigheterna tog över makten
avsiktligt kan ha gett sken av (eller låtit bli att dementera) ett massiv
ryskt federalt ingripande, som det framställdes i västmedia, i syfte
att avskräcka militärt motstånd och/eller provokationer från Kievs sida.

Man kan tänka sig vad följden hade blivit om Ryssland gjort motsatt
uttalande, att det under inga förhållanden skulle intervenera på Krim.

Även om vi kanske skulle ogilla det som kan dölja sig bakom Putins
"strängt taget" är det inte mycket att bygga ett case på, i synnerhet inte
i förhållande till FN-stadgans artikel 1.

Den stora bristen med FiB-juristernas uttalande är nämligen att det
knappast går in på  det ryska huvudargumentet, rätten till
självbestämmande. När stater avskiljer sig och bildar nya självständiga
stater är det snarare regel än undantag att de i någon form får hjälp
utifrån. I fallet USA - förvisso före FN:s tid - fick upprorsmännen
omfattande fransk militär hjälp.

Vad gäller Kosovo intervenerade Nato, en militärpakt bestående av 28
länder på Kosovos sida, utan att Internationella domstolen i Haag funnit
anledning av underkänna självständigheten.

Detta är nu prejudicerande, hur mycket vi än skulle önska att det inte
hade blivit det. Lärdomen är väl att det har sitt pris att tänja på
FN-stadgan i den ena riktningen. Förr eller används det också i den
andra riktningen.

Sammantaget och på det hela taget måste jag säga att de folkrättsliga
invändningarna mot Rysslands agerande ter sig rätt bräckliga jämfört med
den positiva vinst det är för freden och stabiliteten i världen att Krim
återförts till Ryssland. Den frågan hade annars kunnat bli en varböld
som förgiftat relationerna för lång tid. Historisk rättvisa har skipats.

Stefan Lindgren




4 kommentarer :

  1. Skall vi inte som antiimperialister glädja oss åt att Putin tar strid med USA. Match igen i det geopolitiska spelet. Och vem tjänar mest på det om inte vi i de små staterna. Det är ju först i sprickorna mellan de stora tyrannerna som det blir ett utrymme för oss. Och blir inte folkrättsresonemang i det sammanhanget då en fälla?
    Bo Persson

    SvaraRadera
  2. Du skriver i sista stycket: "Sammantaget och på det hela taget måste jag säga att de folkrättsliga invändningarna mot Rysslands agerande ter sig rätt bräckliga jämfört med den positiva vinst det är för freden och stabiliteten i världen att Krim
    återförts till Ryssland."

    Du tycks hålla med om att det kan finnas "folkrättsliga invändningarna mot Rysslands agerande", men att vinsten för "freden och stabiliteten i världen" väger över. Problemet med detta resonemang är är att det blir fritt fram för vem som helst att göra gällande att hans agerande gynnar freden.

    Även om Ryssland har bedrivit aggression mot Ukraina på Krim så förtar inte detta rätten för Krims befolkning att avskilja sig från Ukraina.

    SvaraRadera
  3. Jag är inte så insatt i USA's historia och är inte säker på vad du menar med detta -
    "I fallet USA - förvisso före FN:s tid - fick upprorsmännen
    omfattande fransk militär hjälp"
    - men enligt Webster Tarpley hjälpte Ryssland USA med sin självständighet.
    "Historian Webster Griffin Tarpley talked about the contribution of Russian Tsar Alexander II to a northern victory in the U.S. Civil War. He said that the Imperial Russian government had issued an ultimatum to Britain and France specifying that if those powers should intervene on the side of the Confederate States of America they would immediately find themselves at war with the Russian Empire. Mr. Tarpley marked the 150th anniversary of the arrival of the Russian Baltic Fleet in New York City on September 24, 1863, and of the Russian Pacific Squadron in San Francisco on October 12, 1863. He argued that it was the presence of those fleets that provided the final deterrence. Russia was the only country to extend direct military support to the Lincoln government."
    http://www.youtube.com/watch?v=kLB1umCHaqw

    SvaraRadera
  4. Till Ernst Andersson
    För att ett rättssystem ska vara trovärdigt gäller "likhet inför lagen". Även om det är svårt att hitta något land där absolut likhet inför lagen gäller så måste det vara målet. Den amerikanske professorn Noam Chomsky har skrivit: Att om det rättsystem som sjösattes i och med Nürnbergrättegångarna efter 1945 skulle gälla fullt ut så skulle alla amerikanska presidenter sedan dess dömts som krigsförbrytare. Möjligen med undantag av Gerald Ford. Därför blir hysterin och hetsen mot Ryssland ett så otroligt hyckleri.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.