Varför får Kosovo men inte Krim

Camp Bondsteel, USA:s största militärbas i Europa, på
Kosovos territorium.  Det är förklaringen till att Kosovo
men inte Krim får utropa sin självständighet.

Krigshetsarna ger inte upp. Det ligger i deras natur. Och när argumenten är svaga höjer de rösten.

Idag ska jag ta upp tre exempel på hur man hetsar mot Krims självständighetsplaner och mot ryssarna.
Tre exempel ur den konforma svenska rikspressen, där fortfarande inte en enda avvikande åsikt har fått framföras.



1. Gunnar Jonsson skriver på DN:s ledarsida att Kosovo har rätt till
statligt avskiljande, för där var de förtryckta.
På Krim är ryssarna inte förtryckta, så då går det inte.

Gunnar Jonsson må ha sina uppfattningar om nationellt förtryck, men
uppenbarligen känner sig ryssarna obekväma med att inte kunna använda sitt
språk i offentliga sammanhang (som det var före Janukovitjs språklag och
antagligen blir efter dessa aviserade avskaffande).

Förtryck kan inte heller vara något entydigt kriterium för rätt till
självbestämmande. Exempelvis tog sig Ukraina rätten att avskilja sig från
Ryssland utan att det förelåg något förtryck.

Jonssons argument faller som höstlöv till marken.

Men han har rätt i att det finns en avgörande skillnad Kosovo-Krim. I det
förra fallet uppnåddes självständigheten genom en väpnad intervention av en
utländsk militärpakt. Minns Nato:s bombningar av Serbien!

Det brukar folkrätten inte godkänna (se Ian Brownlie), men genom maktspråk och
utnötning har Nato och dess hantlangare som Carl Bildt drivit igenom detta
tvivelaktiga avskiljande.

I fallet Krim måste man säga att ett avskiljande (om det nu blir resultatet
av folkomröstningen på söndag) sker utan utländsk inblandning. Om vi nu inte
ska räkna hotelserna från Kiev.

Efter tillkännagivandet av folkomröstningen öppnade kuppmännen i Kiev en
brottsutredning mot Krims premiärminister Sergej Aksionov och
Krimparlamentets talman Vladimir Konstantinov för försök att 
"olagligt gripa makten" och "ändra den konstitutionella
ordningen".

Jag skrattar på mig!

2. I SvD publiceras en artikel som man tydligen ansett så otroligt viktig
att man översatt den från norska Aftenposten. Där påstås att parlamentet på
Krim inte hade kvorum (dvs tillräckligt antal närvarande) när de avgörande
besluten om folkomröstningen togs 28 februari.

Fel!

Enligt Krimskoje Agentstvo Novostej
(http://www.restin.crimea.ua/article.php?id=39124) var 53 ledamöter
närvarande. Dessutom namnges dessa av nyhetsbyrån! Med på listan fanns inte Nikolaj
Sumulidi, som i den norska artikeln vittnar om att han falskeligen förts upp
som röstande.

Denne lögnare påstår att bara 36 ledamöter var på plats på den slutna
sessionen, fast han själv inte var närvarande. Hörsägen alltså. Det är väl rätt klart varför
Aftenposten inte frågat någon av de 53 namngivna närvarande. De hade riskerat att få
fel svar.


Så bedrivs undersökande journalistik på Aftenposten/SvD.

3. Michael Winearski, f d redaktör på marxist-leninistiska Rödluvan, har i
dagens DN en ideologisk utläggning om att president Putin styrs av en
fascistisk ideologi utformad av en viss Aleksandr Dugin.

Winearski, numera röst för Stor-Polen ("från hav till hav") påstår helt grundlöst
att Dugin är Putins rådgivare. Hade han brytt sig om att läsa på presidentens
hemsida hade han sett att som sådana erkänns A I Bedritskij, S Grigorov,
S Glaziev, S Dubik, S Levitskaja, A Ustinov, V I Tolstoj, M A Fedotov,
V Jakovlev.

Dugin är en intressant intellektuell, som bl.a. ingår i ett råd tillsammans
med dumans talman Narysjkin, men till skillnad från i Sverige håller man sig
i Ryssland med intellektuella av olika kulör och har för vana att ta in
åsikter från olika håll innan beslut fattas.


Stefan Lindgren