En liten kommunistcell kallad KAK - ska alltså ej sammanblandas med
Kungliga autombilklubben, påstår i en bannbulla mot bland annat mig att
Svriges nationella oberoende inte är hotat.
Av det följer att det inte finns något särskilt behöv att hävda svensk
lagstiftning, Sveriges traditionellt alliansfria utrikespolitik eller
överhuvudtaget svenska värden.
Sicket skitprat.
Om det någon gång har haft någon fog för sig, så har
det det i vart fall inte i imperialismens epok. Personer som skriver
sånt har en så ytlig marxistisk bildning att de sannolikt aldrig hört
talas om böcer som
Fritiof Lager: Arbetarklassen och Nationen (Arbetarkultur)
eller
Jan Sandegren: Arbetarklassen och de förtryckta folken (Oktober)
De kan inte ha läst vare sig Marx, Lenin eller Mao - ändå har de
fräckheten att uppträda som självutnämnda kommunister.
Ser vi på Sverige är åtminstone efterkrigstiden en enda lång rad angrepp
på vår nationella suveränitet.
* USA:s ekonomiska krigföring. Inte ens symaskiner fick importeras från
Nato-landet Norge på grund av USA:s diktat. Cocom hade myndighet att
inspektera svenska industrier - överallt uppträdde de som herrar.
* Anslutningen till EU har i princip inneburit att Sverige står under
europeisk, enkannerligen tysk ockupation, om än inte militärt ännu. EU
blandar sig allting från böjningen på bananer till vad som ska växa på
den övergivna åkerlappen utanför mitt fönster. Sverige är satt under
förmyndarskap. Vi tillåts pilla med egna lagar, så länge det inte står
EU-byråkratins totalitära ambitioner, då är vi maktlösa,.
* Sakta men säkert håller vi på att berövas ett nationellt försvar. Steg
1. värnpliktens avskaffande 2. inlemmande i EU:S insatsstyrka 3.
införlivande i Nato med de små stegens diktatur. Nu senast ett flagrant
angrepp på vår suveränitet i form av ett avtal som ger Nato rätt att
stationera trupp på svenskt territorium.
Alla dessa angrepp har naturligtvis också en ideologisk och kulturell
överbyggnad. Systematiska attacker på vad man skulle kunna kalla svenska
värden - vare sig det är tradition att sjunga "Den blomstertid..." i
kyrkan på skolavslutningen till angreppen på det heteronormativa
livsmönster och den goda familjepolitik som gett Sverige högre
reproduktion än många andra länder i Europa.
Föreställningen att massinvandring enbart är av godo för att den berikar
den svenska kulturen hör också till den falska vänsterns
nationsförnekelse.
Runt omkring oss i världen ser vi vilken mäktig kraft nationen är. I
tredje världen har de nationella befrielserörelserna varit imperialismens
främsta motkraft. Men även på närmare håll ser vi att nationen är en
kraft som inte kan förnekas. Den nationella sammanhållningen klarade
Island genom torskkriget med EU och sedan krisen 2008 med det globala
kapitalets krav på knäfall. Norge har envist stått utanför EU och i
många avseenden visat bättre resultat. Grekland kröp till korset - och
förlorade. I Ryssland är den nationella sammanhållningen en mäktig spärr
mor krigsanstiftarna i Washington och Bryssel.
Man måste vara blind för att inte se att nationen existerar, att
imperialismen attackerar den, eftersom den innebär hinder för
kapitalets fri rörelser, och att den i vår tid i huvudsak blivit positiv
resurs.
Det innebär inte att acceptera rasistisk eller expansionistisk
nationalism. Det finns absolut ingen motsättning mellan
fosterlandskärlek och en bred internationell front mot imperialismen.
Ovan sagda är så elementärt att det är närmast genant att behöva upprepa
det.
Nationsförnekelse är en form av kulturradikalism som passar bättre i
liberala multikultikretsar och har inget med socialism eller kommunism
att göra.
Stefan Lindgren
http://kommak.org/?p=811
gerundium
Fritjof Lagers av SL nämnda bok är nog inte så känd inom dagens vänster och den är givetvis präglad av sin tid (utgiven 1955). Men den argumenterar klart i frågor som i dag väl är minst lika aktuella som då, så här t. ex.:
SvaraRadera"Arbetarklassens internationalism står således inte i motsättning till bekännelsen till nationen. Tvärtom är arbetarklassen i dag nationens försvarare mot de upplösande och förrädiska anslag som riktas mot densamma från storfinansens och bourgeoisins sida. Den är bärare av en sann patriotism, som innebär kärlek till det egna fosterlandet, det egna folket, språket, den egna litteraturen och den egna nationens bästa traditioner."
Lager hade varit SKP-riksdagsman, medlem i partistyrelsen mm, och ståndpunkterna i boken låg rimligen helt i linje med partiets.
Rune Edberg
rune.edberg@yahoo.se
Här ser vi faran med husgudar. För de som är med i föreningen husgudarnas vänner kommer diskussionen att löpa på följande sätt:
SvaraRaderaTroende 1: Det är jag som vet bäst vad husgudarna menar.
Troende 2: Du förvanskar husgudarna.
Troende 1: Jag har studerat husgudarna mer än du. Därför vet jag bäst.
Troende 2: Du är en reaktionär och revisionist.
Och så vidare i det oändliga. Med hänvisning till citat från husgudsrna går det att komma fram till nästan vad som helst.
Därför att det viktigt att konkret påvisa att det är det arbetande folket och inte kapitalet som behöver nationen.
Och Stefan. Det gör du förtjänstfullt på många sätt.
Är det inte dags att monteta ned skylten "kommunism" med tanke på allt skit den med rätta förknippas med. Gör som Lenin 1914. Ändra namn och gör upp med den felaktiga politiken.
De här människorna har inte visat upp sig så mycket. Enda gången jag sett några var vid Första maj på Medborgarplatsen 2013. Oktoberrörelsen med vänner hade en egen avdelning, och vad jag kunde se var medelåldern väldigt låg. Det kanske kan förklara en del taffligheter. Det inslag av äldre erfarna kommunister som fanns när ml-rörelsen i Sverige växte upp omkring 1970 verkar nu vara borta. Om det traditionsbrottet är bra eller inte vet jag inte. Landet ser ju annorlunda ut numera.
SvaraRadera(Försökte kommentera ang. Kgl. Automobilklubben KAK för någon dag sedan. Försvann kommentaren, eller gillade du den inte?)