könsstympning i Norrköping är en "anka", och alltså ingenting som behöver
diskuteras eller tas ställning till.
Som tur är finns det kloka kvinno- och invandraröster. Mozhgan Jalali är en av dem.
Inställningen i sådana vänsterinstitutioner som Aftonbladets kulturredaktion och Clarté tycks vara att sopa problemet under mattan.
Att Jan Myrdal i något av alla refuserat inlägg ropar på polis får
således förklaras med hans höga ålder - om några dagar blir han 87.
Eller är det precis tvärtom - att den s k vänstern drabbats av demens och
stigande lättja och inte längre orkar prestera den mest elementär analys?
Det finns gudskelov många vänsterpartister och socialdemokrater som inser
frågans betydelse. Annicka Burman, v-politiker i Sundsvalls kommun och
landstinget, är en. (Flamman tiger, liksom riksdagsgruppen.)
Det finns ju också kloka invandrarkvinnor som - Gud förlåt dem! - har valt
att göra politisk karriär i det borgerliga lägret. Nyamko Sabuni var en.
Hennes förslag om att skolhälsovården ska registrera könsstympning precis
som den registrerar andra tecken på misshandel och brott stöds av Annicka
Burman.
En annan klok invandrarröst är Mozhgan Jalali , barnmorska, M-politiker som
skriver i Dagens samhälle 8 juli:
"Norrköpings kommun fick nyligen uppdrag att arbeta för att upptäcka och
motverka könsstympning. Kort därefter upptäckte skolhälsovården på en av
staden skolor ett sextiotal unga somaliska flickor som var könsstympade.
Nyheten fick stort genomslag i Sverige och Norrköpings kommun samt
socialtjänsten fick en chock.
I Sverige har vi länge pratat om könsstympning men arbetet för att motverka
förekomsten av detta övergrepp är dock mycket begränsat. [...]
Det finns en del ideella organisationer som är aktiva i Sverige med arbete
för att motverka kvinnlig könsstympning så som Rädda barnen, Amnesty och
RFSU.
I Sverige är kvinnlig könsstympning uttryckligen förbjudet i lag sedan 1982.
Men sedan lagen mot könsstympning infördes har den lett till två åtal med
fängelsedomar och båda år 2006.
Frågan är - hur kommer det sig att ett land som sedan 1982 har ett lagförbud
mot detta ingrepp fortfarande har problem med att motverka detsamma. Och
varför sker det så få åtal som leder till straff mot detta lagbrott när
ingreppet uppenbarligen är utbrett inom vissa grupper?
Könsstympningen är ett strukturellt övergrepp i de patriarkala kulturer
dessa kvinnor kommer från. Män får makt över kvinnorna genom att ta ifrån
kvinnorna rätten till sexuell njutning vilket är ett barbariskt övergrepp
som vi i västvärlden tydligt måste protestera mot.
Det är naivt att tro att enbart staten ska lösa alla problem med
jämställdhet och kvinnoförtryck i Sverige och omvärlden. Det krävs större
engagemang och opinionsbildning för att närma sig problemet och minska
förekomsten av könsstympning i Sverige. Detta är i högsta grad en fråga för
liberala feminister i Sverige.
Myndigheterna måste ta större ansvar för att upptäcka och kartlägga
förekomsten av könsstympningen. Det krävs större inriktade insatser för att
öka kunskapen hos familjer som kommer till Sverige från länder där
könsstympning är tradition. Lagen behöver även skärpas och tillämpas i
större utsträckning än vad som i dag är fallet. Det är dags att visa att
Sverige menar allvar med lagstiftningen och inte accepterar att flickor i
Sverige utsätts för dessa övergrepp i namn av seder och bruk."
Så långt Mozhgan Jalali.
Jag tycker mig redan ana ett mönster i debatten, nämligen att
invandrarkvinnor, som vet vad de handlar om, är mindre benägna att sopa
saken under mattan. Medan den välnärda och belåtna "vänstern" rullar
tummarna och hellre vill diskutera profitkvotens fallande tendens eller
någon fluffig gendercertifierad Hbqt-teori.
Vänstern behöver inga fiender. Med sådana vänner håller den på att utplåna
de sista resterna av sig själv.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.