gerundium

13 augusti 2017

Rysk krigsförbrytelse skärskådad



Pavel Lungins film från 2006, "Ön", kammade hem en rad stora priser, dock utan att filmen visades i Sverige. Nu kan man se den engelsktextad på Youtube.

Filmen väckte mycket diskussion i Ryssland för sina inslag av heliga dårar (en spelad av rockmusikern Pjotr Mamonov, som i en annan Lunginfilm spelar "Ivan den förskräcklige").


För en svensk publik ger filmen inblick i hur tongångarna  är i dagens Ryssland. Bed bara, lille man, omfamna dina närmaste och ångra dina synder, så ska nog allt ordna sig.

Religionen har gjort en oöverträffad renässans i Ryssland om än det mesta sitter på ytan. En mor vill gärna se sin son helad, men tyvärr hinner hon inte vänta på resultatet - hon har en tid att passa på jobbet.

Huvudpersonen har begått en krigsförbrytelse under andra världskriget och under hot mot sitt liv dödat en kamrat. Han ägnar resten av sitt liv åt botgöring. Hade han angett sig till myndigheterna hade han fått sitta i läger 30 år minst.

Dmitrij Jakusjev, en vänsterkritiker av filmen (http://left.ru/2006/18/yakushev152.phtml) menar att Lungin försöker smuggla in en kapitalistisk moral. Krigsförbrytaren Tichon känner skuld mot dödsoffret men inte inför landet.

"Till exempel en amerikansk soldat i Irak som skjutit en kamrat för att rädda sitt eget liv kan inte känna skuld för landet, skickade honom till krig. En massa av hans landsmän har berikat sig, tjänat pengar på kriget, och han tvingas ta till vapen bara för att han föddes i en fattig familj, och hade inget annat chans att åstadkomma något i livet. Han lever i ett samhälle där var och en är sig själv nog, har rätt att säga "dra åt helvete" och rädda sitt liv. Men genom att automatiskt överföra ett sådant rent borgerligt klassmedvetande på sovjetfolket förtalar filmskapare vår historia. Det är inte nödvändigt att smeta ned Sovjetunionen med en smuts som är karakteristisk för kapitalismen."

Jag vet inte riktigt om jag håller med. För mig som utomstående är det påfallande hur ett rent sovjetpatriotiskt tema nästan sömlöst vävs ihop med en nyreligiös berättelse.

I båda fallen leder ett brott mot en landsman i krig till livslång botgöring i Arktis. Och kan rentav denna starka moral vara ett ryskt särdrag? Här närmar vis oss pudelns kärna.

Hur kunde Napoleon - liksom senare Hitler och USA-imperiet - lägga under sig Europa praktiskt taget utan motstånd, medan de samtliga stött på patrull i Ryssland?



Stefan Lindgren





3 kommentarer :

  1. Sixten Andréasson skriver:

    Har inte sett filmen Ostrov, men fäster mig vid slutet av vad du skriver på 8dagar:

    Hur kunde Napoleon - liksom senare Hitler och USA-imperiet - lägga under sig Europa praktiskt taget utan motstånd, medan de samtliga stött på patrull i Ryssland?

    Tänker på vad särskilt jag fått intryck av vid läsningen av Stalingradprotokollen. Att stridsviljan hade samband med att kommunister gick i spetsen och var föredömen. Att de intervjuade - som var från höga officerare till meniga - rätt samstämmigt hade den uppfattningen.

    Om det var så - kan det inte tolkas, som av mig, att Revolutionen ändå på få år hade medfört så stora framsteg att man såg att den nya staten var värd att kämpa för ("sovjetpatriotism"). Eller fanns denna patriotism redan under WWI - tsartiden? Skulle den ha funnits om Trotskij och de andra bolsjevikerna segrat på 1930-talet? Eller var Stalins blodiga utrensningar - 600 000 dödade - berättigade för att åstadkomma denna extra motståndsvilja. Den berodde väl också på att man tekniskt på kort tid kunde utveckla flygplan och tanks som i många fall visade sig överlägsna tyskarnas. Och att utbilda de människor som använde dem. Och ledningen av framför allt Stalin och Zjukov (utbildad under tsaren) spelade stor roll. Men scenariot under en Kerenskij eller Trotskij hade det väl inte varit möjligt.

    Svåra frågor som man kanske sysselsätter sig med ännu långt efter vår tid?

    Sixten

    SvaraRadera
  2. Den filosofiska frågan om personlighetens roll i historien har ju i huvudsak lösts av Plechanov. Generalerna är som visslan på ett ånglok, skrev Tolstoj i Krig och Fred. "Äpplena mognar om hösten", sa Suvorov och väntade tills ryssen var färdig för folkkrig. Inte Stalin vann andra världskriget. Sovjetfolken under Stalins ledning. Hur det gått under en Trotskij lönar sig inte att spekulera om. Det är bara att konstatera att den ångvisslan byttes ut i god tid.

    SvaraRadera
  3. Jag anser Pavel Lungins film Ön är ett mästerverk, en film för oss alla. Filmen visar ett konkret drama under det andra världskriget men handlar egentligen om våra egna val, stora som små, val som får konsekvenser för andra och som vi aldrig kan återgälda hur mycket vi än försöker. Några söker tröst inom religionen i hopp om förlåtelse medan andra bär detta ”kors” inom sig hela sitt liv. Tommy Frost

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.