DIPS eller verklighet?

När det kommer ett nytt pressmeddelande från UD har man ofta anledning att fråga sig. Pågår SVT:s hyllade humorserie om UD, DIPS, fortfarande? Eller händer detta i verkligheten?

Utrikesminister Ann Lindes uttalande om den danska dokumentären "Mullvaden- undercover i Nordkorea" skulle kunna vara ett avsnitt i DIPS.

Den första fråga Linde borde ha ställt sig när hon såg den danska dokumentären är om det föreligger något brott och i så fall om det finns några hållbara bevis. 

I filmen talas om vapensmuggling, brott mot FN:s sanktioner, olaglig tillverkning av narkotika etc,

Inget av detta är ju brott som inträffat i sinnevärlden. Filmarna säger att nordkoreanerna var beredda att begå sådana brott. 

Hela upplägget ser snarast ut som ett försök till brottsprovokation. Svensk rättvisa är normalt inte nådig mot "bevis" som erhållits genom brottsprovokation.

Överhuvudtaget handlar inte filmen om några tänkbara brott mot Sverige, utan möjligen mot Uganda, där koreanerna enligt filmen skulle planera att bygga en olaglig vapen- och läkemedelsfabrik, men därifrån hörs inga anklagelser mot Korea.

Att FN-jurister ska titta på ärendet liksom Internationella brottmålsdomstolen är en självklarhet, de danska och svenska utrikesministrarnas utspel förutan. Är det kanske så att Linde måste samla "likes" och synas så mycket som möjligt för att försvara sin position internt?

Problemet med anklagelser mot Nordkorea är ju att de som regel är färgade av omvärldens illvilja. Det s k världssamfundet måste ju i Nordkoreas ögon te sig som en maffiafamilj, som håller kniven på Nordkoreas strupe och förvägrar landet köpa olja och de mest elementära förnödenheter.

Sverige har traditionell kunnat spela en medlarroll och Sveriges ambassadör är betecknande nog den ende som just nu är kvar i Pyongyang. Det är mycket hedrande för Sverige, men Ann Linde tycks likgiltig för de förtroenden Sverige förtjänat under neutralitetsåren - före Peter Hultqvist et consortes.

Varför drog de danska filmarna in den danska vänskapsföreningen med Demokratiska folkrepubliken Korea, om inte för att politisk skada landet. Vänskapsföreningar för DFRK runt om i Europa är som regel mycket små grupper av Koreaentusiaster som bl.a. försöker samla in pengar till svält- och katatsrofoffer för att i någon mikroskopiskt liten skala kompensera för omvärldens cynism.

Varför just dessa idealistiska föreningar med höga humanitära ideal ska surras vid skampålen är omöjligt att förstå annat än som ren illvilja.

Om Ann Linde bara haft förståndet att avvakta hade hon kunnat konstatera att västliga Koreakännare tolkar filmen helt olika.  Kanske var det inte danskarna som lurade nordkoreanerna att vissa sina kort utan tvärtom nordkoreanerna som försökte få danskarna att visa sina? Att ta reda på vilka som stod bakom de vapen- och knarkintresserade danskarnas förslag,.

"Den här planen verkar delvis vara för bra för att vara sann", säger Chad O'Carroll på NFK News. Han påpekar också att anklagelserna om knarktillverkning inte styrks i bild, där visas bara ett kontrakt som handlar om medicin.

Näst Ann Lindes agerande är SVT:s det mest anmärkningsvärda. Varför köpa in en dokumentär som är så uppenbart spekulativ och avsedd att skada ett av världens mest isolerade och sanktionsplågade länder?

Om SVT vill belysa vapenhandeln i världen eller narkotikahandeln har jag ett par hundra mer relevanta och angelägna förslag.

Stefan Lindgren