Perssons Putin

Gudrun Persson heter en Kremlolog som höjs till skyarna i Svenska Dagbladet. Hon förutsade nämligen den ryska inmarschen i Ukraina.

Problemet är bara att hon hade hållit på att förutsäga den ända sedan november i fjol.

Det är som det sades om en dyster ekonom att han hade förutsagt 18 av de senaste 3 kriserna.Liksom många västliga iakttagare gör hon tolkningen att ryssarna först tänkta inta Kiev, men sen kom på andra tankar när motståndet blev för hårt.

Att operationen mot Tjernobyl-Kiev-Tjernigov snarare var till för att binda upp styrkor medan DNR/LNR med ryskt stöd intog svarta havskusten ända bort till Cherson är ingen möjlig tolkning för dem.

Hela väststrategin just nu bygger på illusionen att Zalenskyj kan tränga tillbaka ryssarna och besegra dem i grunden. 

Men fakta på marken visar att de kombinerade rysktalande styrkorna obönhörligt rensar regionerna Donetsk och Lugansk från Kievstyrkor.  Något avgörande motstånd kan Kiev inte bjuda sedan deras flygvapen slagits ut liksom tusentals stridsvagnar.

Zelenskyjs bästa alternativ är därför att sätta sig vid förhandlingsbordet och komma överens om en demarkationslinje. Ju mer han dröjer, desto mer kommer han att förlora.

                                                          * * *

Sagda Gudrun Persson talar om att Putin använder historien som en chokladask och plockar det han vill ha: Katarina den stora, Alexander III...

Problemet är att det inte går att hitta sådana referenser hos Putin. Ingen av dem nämns i hans programmatiska tal om de ryska och ukrainska folkens enhet som han höll 12 juli i fjol.

Min bild är en annan: för första gången på länge har vi en rysk ledare som faktiskt  är intresserad av historien och tar sig tid att gå ner på dokumentnivå. Ur rent intellektuell synpunkt har nog Putin bara sin överman i Stalin och Lenin.

Persson påstår också att Putin lagt under sig det ryska statsarkivet (för att kunna stänga det), vilket är fel. Det har alltid funnits ett presidentarkiv, som presidenten kontrollerar, men därifrån har många handlingar frisläppts. Statsarkivet RGAF arbetar som vanligt.

                                                         * * *

För att  illustrera Putins "despotism" nämner Gudrun Persson satirprogrammet "Kukly" (Dockorna). Enligt henne ska programmet ha stoppats på grund av Kreml. Det finns ingen grund för det. Om "Herr talman" läggs ner i morgon kan jag tänka mig 100 orsaker till det.

Sjenderovitj har haft alla möjligheter att föra ut sitt budskap. Han har en välmatad hemsida och han sticker inte under stol med sin extrema åsikter som att "Putins död kommer att rädda ett stort antal liv".

I många år var han anställd av Radio Svoboda, USA:s propagandaradio. Så tillsammans är väl situationen ganska klar. Inte heller i Sverige tycker vi om debattörer som önskar kungens eller statsministerns död och som tar betalt av andra stater för att skada sitt eget land.

Men Sjenderovitj får hållas och har inte emigrerat ännu fast han många gångar talat om det.

                                                      * * *

På något sätt saknar Gudrun Perssons Rysslandsbild tidsperspektiv. Hon talar om om inget har hänt sedan det kalla kriget. Varför inte vända på perspektivet? Det utkommer tiotals dagstidningar i Moskva, alla med skiftande tendens. I Sverige har vi två rikstäckande morgontidningar med i stort sett samma tendens.

Visserligen har restriktionerna för oanmälda demonstrationer blivit strängare och personer som Sjenderovitj får räkna med etiketten "utländsk agent" om de går på amerikanska pengar (en lag som troligen  kommer att avskaffas om USA avskaffar sin motsvarighet), men i övrigt fungerar yttrandefriheten.

Personer som vill göra det till ett varumärke att vara förföljda kommer det alltid att finnas skapligt gott om.

Uppseendeväckande nog anser Gudrun Persson att oligarkernas makt är för liten. Putin borde inte få hålla dem borta från de politiska köttgrytorna som han har gjort. Det är en inskränkning i de liberala friheterna.

Jag antar att det är av "respekt" för dessa friheter som västvärlden nu på löpande band konfiskerar ryska oligarkers egendom. Inga silkesvantar där inte. 

Stefan Lindgren