Varför talar ingen om grundlagen?

Magnus Erikssons landslag från 1400-talet, en föregångare till dagens regeringsform.

Så här skrev Anders Lindberg i Aftonbladet 22 mars

"För att ändra i grundlagen krävs en stor majoritet i riksdagen eller två beslut med ett ordinarie val emellan. Avsikten är uttryckligen att snabba beslut i viktiga frågor av tillfälliga majoriteter ska undvikas. Är Nato en viktig fråga? Svar ja."

Lindberg fortsatte:

"Att överföringen av makt till EU, FN eller Europarådet behöver grundlagsregleras men inte till Nato blir svårt för Moderaterna att förklara och skulle gissningsvis inte hålla för en rättslig prövning."

"Även riksdagens roll i relation till EU är noggrant avgränsad med tydliga krav på information och samråd. Motsvarande regler behövs rimligen även vid ett Natosamarbete om inte riksdagen helt ska ställas utanför alla beslutsprocesser."

21 april kom Lindberg ut som Nato-anhängare. Men det ändrar ju inget i sak av den analys han gjorde 22 mars.

Så varför talar ingen om grundlagen? Tänker regeringen verkligen runda grundlag - och kanske även riksdagen?

Det är i så fall inte klokt! Ett angrep på rättsordningen som skulle få långsiktiga konsekvenser. Vem ska lita på regering, lagar och riksdag efter det?

Och varför tiger alla höga jurister som rimligen måste se vad som håller på att hända? Att Lindberg gör en helomvändning är väl bara bevis på att sveket, otroheten, horeriet idag är journalistens andra natur. Ingenting är heligt. Betalar det sig att skriva greuelartiklar om Ukraina gör de det. 

PS. I SvD upprepas idag att "regeringen har rätt att besluta om en Nato-ansökan på egen hand".

Det är en orimlig tolkning. Nato är inget man blir medlem i genom en ansökan. Man kan bara bli medlem genom en enhälligt beslutad inbjudan. Tackar Sverige ja till inbjudan blir nästa steg att skriva på Atlantpakten och ratificera denna.

En ansökan är därför att betrakta som första steget i en process som leder fram till ett bindande fördrag och djupgående förändringar i Sveriges förhållande till främmande makt som rimligen måste återspeglas i grundlagen. En ansökan är inget man lämnar in om man inte tror på att de följande stegen ska fullbordas. Därför bör den behandlas lika seriöst som själva fördraget som den är tänkt att leda till.

Stefan Lindgren