Bernd Rabehl är grånad professor emeritus vid ett av studentrevoltens flaggskepp från 60-talet, Freie Universität, rapporterar Lasse Ekstrand från Berlin..
Rabehl var kompis med Rudi Dutschke, han som ligger begravd inte långt från det campus där han var en av de ledande aktivisterna, efter att ha avlidit i sviterna efter det attentat han utsattes för av en högerextremist, den senare hetsad och förblindad av den antikommunistiska Springerpress som bedrev klappjakt på allt vad vänster hette.
I fängelset tog attentatsmannen sitt liv, kanske drabbad av förintande självinsikt, plågad av skuldkänslor. P O Enquist skrev om honom i "Berättelser från de inställda upprorens tid".
I fängelset tog attentatsmannen sitt liv, kanske drabbad av förintande självinsikt, plågad av skuldkänslor. P O Enquist skrev om honom i "Berättelser från de inställda upprorens tid".
När jag tjänstgjorde som gästprofessor i Berlin hösten 1993, berättade en mycket yngre och nyanställd kollega för mig, att det ingick i introduktionen som nyanställd att få en rundvandring på campus, denna leddes av Rabehl. Jag förstod det som att universitetet inte skämdes för sin upproriska historia, utan hade införlivat den med sin självbild. Kanske var jag bara romantisk.
Jag har fått för mig att denna introduktionsuppgift för Rabehl, att förmedla den korta men stormiga tiden till nyanställda som inte var med när det begav sig, berövats honom. Efter att han politiskt rört sig mot högernationella kretsar, offentligt uttalat sympati för icke rumsrena partier, i samband med detta yttrat att alla gamla 68:or i dessa tider borde följa honom i hans fotspår. Före Rabehl rörde sig Horst Mahler, med koppling till RAF, i samma riktning, han har till och med avtjänat fängelsestraff för subversiva och förbjudna uttalanden. Vissa saker i Tyskland är som bekant bortom åsikts- och yttrandefrihet.
Jag, själv urbota och obotligt rödskägg, har sökt Rabehl, utan att lyckas få kontakt. Skulle vilja höra honom utveckla sin argumentation. För att förhoppningsvis få hjälp med att reflektera omkring min egen positionering.
Kan man beteckna sig som vänsternationalist? Förfäkta nationen och stängda gränser - utan att peststämplas och placeras i SD-buren?
Lasse Ekstrand
Skriftställare
Skriftställare
Ideologiskt o historiskt går det alldeles utmärkt. Revolutionärer har alltid hyllat sin nation - som de velat göra eller gjort revolution i .
SvaraRaderaDäremot är det nog omöjligt att få till ideologiskt saklig debatt i nutid i det Sverige vi lever i.
Informationsbombardemanget gör ju att alla har åsikter om allt - och nästan allt styrs eller utgår ifrån den fåra i mitten som Mainstream plöjt upp.
Och en ideologisk debatt om detta ämne innehåller så många Signalbegrepp, alltså sådana där folks reptilhjärna går igång - Bling, bling - (usch, fy, vidrig, nä fy f-n).
Finns det någon motsättning att vara vänsternationalist och internationalist ? Jag anser inte det . Som vänsternationalist är jag antirasist och är för reglerad invandring. Att all makt finns hos regering, riksdag, kommuner och landsting är för mig det mest demokratiska. Som internationalist kan jag stödja rörelser som har samma agenda som jag. Exempelvis palestiniernas kamp för ett eget territorium eller kurdernas kamp för en egen statsbildning . Men jag är emot den typ av internationalismen som är imperialistisk. Imperialistiska stater vill underordna andra nationer , vilket leder till starka konflikter. Ingen nation ska kunna kräva underordning av andra nationer oavsett typ av avtal.
SvaraRaderaNär jag var ung stödde jag de nationella befrielserörelserna i Vietnam och Södra Afrika och såg inget problem med att de ville ha en egen nation. Jag började redan som tonåring att intressera mig för andra världskriget och nazismen och försökte förstå hur den kunde uppstå. Jag insåg tidigt att en nationalism som den tyska ( och för all del även en högersvenska) som påstod att det egna landet ( Deutschland über alles) var överlägset andra länder leder lätt till fascism. Men de nationella befrielsekampen i tredje världen, var en kamp för jämlikhet. Där ville man ha en nation som inte var jämställd med, och inte underlägsen andra länder. Jag är född och uppvuxen i Sverige och älskar mitt land med alla dess fel och brister. Men jag anser naturligtvis att alla andra har samma rätt att älska sina länder. Man kan föra ned det på ett personligt plan. Jag bor i ett hus där jag och min hustru inrett de så gott vi kan för att vi ska trivas och känna oss trygga. Men jag tar naturligtvis gäster och gäster även andras hem. Det samma gäller nationen Sverige. Vi ska naturligtvis var gästfria och ta emot både de som vill besöka oss och flytta hit frivillig eller som flyktingar. Men det måste naturligtvis ske under former som vi klarar av. En positiv utveckling sedan jag var ung är att det är lättare en någonsin att få direktkontakt med människor från andra länder. Både den ökande migrationen, turismen och internet har gjort att många lärt känna personer med helt annan bakgrund än den svenska. Min far, född 1903, berättade att när han var ung fick man passa sig för att cykla till fel by för att dansa på lördagskvällen. Svaret på din fråga är - ja man kan var vänsternationalist men helt stängda gränser tror jag inte på.
SvaraRaderaTyska minnesbilder: Sommaren 72 samlades, då som senare, studenter i ekonomi och teknik i München för att lära sig tyska och delta i yrkespraktik. Studentgruppen erbjöds på helgerna ett mycket trevligt rundreseprogram där vi i buss åkte kors och tvärs genom Bajern och ända fram till Salzburg.
SvaraRaderaVi kom från olika håll i Europa, även från andra sidan järnridån. Det som fäste min uppmärksamhet var att det fanns en person på bussen som varje gång var med, men samtidigt var mycket udda. Han kom från USA som inte omfattades av utbytet och då vi alla var under tjugofem år gamla var amerikanen minst trettiofem. Han stack inte ut i övrigt, konverserade på rätt god tyska och var inte påträngande mot de kvinnliga studenterna. - Han stannade emellertid kvar i minnet och först långt senare slog det mig: Mannen rapporterade till CIA. Det var studentradikalismens tid och Tyskland hårdbevakades av USA och det har man fortsatt med och nått ända fram till Angela Merkels mobiltelefon.
Du kan visst vara vänsternationalist men du behöver inte fördenskull verka för stängda gränser. Själv är jag för att Sverige inför kontrollerade gränser och nationell suveränitet.
SvaraRaderaEn artikel i frågan finns i Aftonbladet:
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/article20932394.ab
Håller med Erik, det borde stått kontrollerade och inte stängda, jag menade nog det förra. Nationell suveränitet, ja. Lämna EU.
SvaraRadera