 |
| Krim erövrades av Ryssland 1783. Känner Margot Wallström inte till det? |
I regeringens utrikesdeklaration heter det:
"Ryssland bär ansvaret för konflikten i östra Ukraina som resulterat i
över 10 000 dödsoffer. Vi fördömer den ryska aggressionen, inklusive den
illegala annekteringen av Krim. Dessa flagranta brott mot folkrätten är
det mest allvarliga hotet mot den europeiska säkerhetsordningen sedan
kalla krigets slut. EU:s sanktioner ska bibehållas så länge skälen till
att de infördes består. Även den inrikespolitiska utvecklingen i
Ryssland är negativ".
Sällan har det gått så mycket tomtar på fru Wallströms loft. Låt oss ta
dem i tur och ordning:
1. "Ryssland bär ansvaret...". Notera här att det inte ens är fråga om
ansvarsfördelning. Ansvaret ligger uteslutande på Ryssland. Ingen skugga
får falla över dem som anställde statskuppen i februari 2014 och gjorde
så att landet sprack i en etnisk-språklig förkastningsbrant.
2. "... den ryska aggressionen". Var finns bevisen? Vi har väntat i
fyra år!
3. "... den illegala annekteringen". Finns det "legala" annekteringar?
Historien visar att det som från början ter sig "illegalt" med seklernas
makt blir legalt - "besittning" blir till "ägande". Så har även Krim
blivit ryskt under loppet av flera sekler, lika ryskt som Skåne är
svenskt och Texas USA-amerikanskt.
4. "...det mest allvarliga hotet mot den europeiska
säkerhetsordningen...". Denna ordning, stadfäst i ESK-avtalet 1975
upphörde i samma stund som västvärlden bestämde sig för att
spränga Jugoslavien och rita om gränserna på Balkan,
vilket sedan följdes av den avtalsvidriga
Nato-utvidgningen till tio östeuropeiska länder.
Även det sannolikt av Nato godkända Georgienkriget 2008
var ett brott mot denna ordning.
5. "...ska bibehållas så länge skälen till att de infördes består..."
Problemet är ju att skälen till sanktionerna aldrig har fixerats utan
hela tiden ändras. Under en period sades i Bryssel att sanktionerna
skulle upphöra när Ryssland "uppfyllde Minskavtalet", ett avtal som
Ryssland inte är part i och som ensidigt abrogerats av Kiev, trots att
Frankrike och Tyskland stått som garanter för det.
Att Ryssland måste ÅTERLÄMNA Krim för att sanktionerna ska upphöra är en
exklusiv svensk ståndpunkt som innebär att relationerna till Ryssland
aldrig mer kan normaliseras.
6. "Även den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland är negativ". Och
vad angår det Sverige? Är det inte den negativa inrikespolitiska
utvecklingen i Sverige som borde vara regeringens allt överskuggande
huvudbry? Och varför anförs den inrikespolitiska utvecklingen i ett
resonemang om sanktioner? Hittar man på ännu ett skäl till sanktionerna?
Låt mig slutligen påpeka att sanktioner är en form av våldsutövning
som är förbjuden i FN-stadgan, alltså undantaget de fall där FN:s säkerhetsråd
beslutar.
Genom att Sverige ställer sig bakom en illegal våldsutövning bidrar det till
att undergräva FN-systemet och freden.
Stefan Lindgren
Dags att tala klarspråk, skrev journalisten Patrick Cockburn för en tid sedan, sanktionerna är krigsförbrytelser. De sanktioner han hade i tankarna var sanktionerna mot arabstaterna och Nordkorea. Sverige medverkar utan att blinka i krigsförbrytelser som kostat miljoner liv i Mellanöstern.
SvaraRaderaDet är inte bättre ställt i Finland. När sanktionerna mot Ryssland blev till visste det finska ledarskapet inte till sig av förtjusning. Vi kommer att följa sanktionspolitiken till punkt och pricka! Och varför det? För att vi fått vara med och besluta om saken, hurra! Äntligen tillfälle att krossa ryska fönster bakom storebrors rygg.
Historien om sanktionerna mot Ryssland är egentligen mer oroande än vad som framgått. Det har framkommit att avsikten var att tillfoga den ryska ekonomin möjligast stor skada och att sanktionsivrarna även trodde att det skulle lyckas. USA hade ju satsat fem miljarder dollar på att få Ukraina att gå över till det västliga lägret och nu krävde man utdelning för satsningen. Att läget i Europa inte är spändare än det är kan sanktionspolitikerna tacka Putin för. Ryssland har bättre än någon kunde förutspå lyckats vända fientligheterna till sin fördel. Däremot har Wallström och hennes vänner lyckats sända Ukrainas ekonomi i en nedåtgående spiral som fortsätter mot kollaps.
Katastrofen i Jugoslavien var för Väst den modell som man arbetade vidare efter. Mellanöstern har drabbats till fullo, de som lyckats avvärja aggressionen är Ryssland och Iran som i kraft av sin egen storlek är svårare att rubba. Och nu tågar Korea under gemensam flagga om än temporärt. Bollen ligger i Syd. Vågar de ta steget mot påbörjad återförening?
För att knyta an till Jan Nybondas kommentar: Att sanktionerna syftar till att försvaga Rysslands ekonomi är uppenbart (kan ju knappast vara konstruktivt med sanktioner som inte skall fylla något syfte), och sanktionsstiftarnas avsikt är sannolikt att påverka antingen den ryska regeringens politik, alternativt att skapa ett klimat som stimulerar ett regimskifte.
SvaraRaderaNär vi så här långt ser att den ryska regeringen inte avser att ändra på sin politik för att få bort sanktionerna, då torde det väl vara logiskt att vidta andra åtgärder. Vad ser vi för aktiviteter som skulle kunna utlösa ett regimskifte? Har det ryska rättsväsendet eliminerat alla sådana organ som haft detta uppdrag (jag tänker mig här organisationer som Open Society, m.fl.)