Vart leder EU:s oljeembargo mot Ryssland?

Ursula von der Leyen med barn och tysk soldat.

Bryssel föreslår oljeembargo mot Ryssland. Massiva prisökningar väntas. Hittills har Moskva kunnat öka sina intäkter från olje- och gasexport, rapporterar webbtidningen German Foreign Policy.

I EU-kommissionens planer, som presenterades i onsdags av ordföranden Ursula von der Leyen, förutses ett stegvis förbud mot oljeimport från Ryssland som kommer att träda i kraft definitivt i slutet av året. 

Experter är överens om att åtgärden kommer att göra råvaran dyrare inte bara inom EU utan över hela världen - på bekostnad av framför allt fattigare länder, vars energikostnader kommer att öka kraftigt, i en tid då vissa länder på grund av krig och sanktioner redan hotas av en matkris.

Ändå lyckas inte västmakterna minimera Rysslands oljeexport: den ökade faktiskt med två procent i april. Moskvas intäkter från export av fossila bränslen har nästan fördubblats under de första två månaderna sedan kriget började.

För att tvinga icke-västliga länder till ett oljeembargo mot Ryssland diskuteras nu exterritoriella sanktioner från USA, vilket betyder att även länder som inte är bundna av USA/EU:s sanktioner kan straffas om de köper rysk olja.

Embargot är en del av det sjätte paketet med EU-sanktioner som införts mot Ryssland. Det inkluderar också uteslutningen av den största ryska banken - Sberbank - från det internationella betalningssystemet SWIFT, ett återkallande av licenserna för tre ryska TV-företag och straffåtgärder mot ryska militärtjänstemän som EU anklagar för att ha begått brott mot civila i Ukrainakriget.

Oljeembargot, som förmodligen är det allvarligaste, går ut på att fasa ut köpet av ryska oljeprodukter fram till slutet av året – först köp av råolja, sedan även import av raffinerade oljeprodukter av något slag.[1]

Ungern och Slovakien kräver att de ska få fortsätta importera rysk olja, åtminstone under en längre tid, eftersom de – som inlandsstater – saknar importhamnar och å andra sidan är det extraordinärt att byta till andra typer av råolja. dyrt för dem. Bulgarien meddelade i går att de också söker ett undantag. Tjeckien vill däremot ha en mer rättvis fördelning av sanktionskostnaderna.

Det nödvändiga godkännandet av EU-staterna för embargot väntas inom kort. Experter antar att embargot kommer att få långtgående effekter på EU-staterna själva. Till exempel kommer priserna på bränsle och eldningsolja troligen att stiga avsevärt: å ena sidan måste billig rysk olja ersättas med dyrare olja från länder som Norge, Storbritannien eller USA; å andra sidan krävs omfattande anpassningar av infrastrukturen. Uteblivna pipelineleveranser måste kompenseras med dyrare fartygsimporter. Dessutom krävs komplexa anpassningsåtgärder vid raffinaderier som är inriktade på den mycket speciella kemiska sammansättningen av rysk olja.

I Tyskland finns också det faktum att raffinaderierna i öst, i Schwedt och delvis även i Leuna, endast med svårighet kan försörjas från andra råoljekällor; de måste åtminstone märkbart minska sin verksamhet.

En aktuell rapport från det federala ekonomiministeriet anger att "tillfälliga regionala brister" är att förvänta: "Som ett resultat kommer priserna på inhemskt bränsle och eldningsolja sannolikt att fortsätta att stiga."[2]

 

Man talar om bensinpriser på upp till 30 kronor per liter. Effekterna är inte begränsade till länderna i Europa och Nordamerika, som försöker få Ryssland på knä med sina sanktioner. Uppgången i oljepriset är global; redan på onsdagen sköt det upp som en reaktion på tillkännagivandet av embargot.

EU:s embargopolitik drabbar alltså i första hand fattigare länder runt om i världen, som måste lägga allt mer pengar på energiresurser – detta utöver de ökade livsmedelspriserna orsakade av kriget och sanktionerna (som german-foreign-policy.com rapporterade [3]).

Den tyska regeringen är också oroad över utvecklingen, men bara för att den erbjuder incitament att köpa rysk olja trots alla västerländska hot. Federala ekonomiministern Robert Habeck, till exempel, sa på mötet med EU:s energiministrar i måndags:

"Tänk om [representanterna för fattigare länder, red.] sedan säger: Europa och USA har pressat upp priserna och vår fattigdom förvärras - och då kommer Putin och säger: Jag ska hjälpa er, med rabatt. Jag vill bara ha politisk solidaritet”.[4]

Faktum är att Moskva redan erbjuder rysk olja till reducerade priser; länder som köper det inkluderar Indien. På motsvarande sätt sjönk inte den ryska oljeexporten förra månaden utan ökade snarare. Oljeexporten till länder utanför det forna Sovjetunionen var 4,88 miljoner fat per dag under de första fyra veckorna i april – över två procent mer än i mars.

Före Ukrainakriget gick runt 50 procent av all rysk naturgasexport till Europa, i april gick majoriteten av oljeförsörjningen till Asien, särskilt till Indien och Kina. Europeiska råvaruhandlare har meddelat att de kommer att dra sig ur den ryska oljeverksamheten i maj för att inte bryta EU:s sanktioner. Det är dock oklart i vilken utsträckning detta kommer att påverka leveranserna till asiatiska länder.

I samband med den drastiska ökningen av olje- och gaspriserna har Ryssland till och med lyckats öka sina intäkter avsevärt från export av fossila bränslen sedan krigets början. Enligt en studie från Helsingfors-baserade Centrum för forskning om energi och ren luft (CREA) tjänade ryska företag totalt 62 miljarder euro på export av olja, gas och kol under krigets två första månader; EU-länderna betalade 44 miljarder av detta – nästan dubbelt så mycket som föregående år, då de spenderade cirka 24 miljarder euro på ryska energiresurser på två månader.[5]

Sedan embargopolitiken – som syftar till att materiellt skada eller ”förstöra” Ryssland (Annalena Baerbock [6]) – hotar att misslyckas, har införandet av extraterritoriella sanktioner diskuterats under en tid. Detta är sanktioner som de som USA införde mot Iran; de syftar till att avskräcka företag från alla länder i världen från att köpa rysk olja genom att hota dem med mycket stränga straff i USA.

Redan i mitten av april förklarade USA:s biträdande utrikesminister Wendy Sherman att extraterritoriella sanktioner är "ibland nödvändiga som ett medel för tvång" - och det är de verkligen i det här fallet.[7]

Efter att EU:s oljeembargo infördes kan de införas utan att försvaga den transatlantiska alliansen. Enligt rapporter talar diplomater redan om detta.[8] Men stater som Nato-partnern Turkiet eller Indien, som trots massiva påtryckningar från väst fortfarande håller fast vid ekonomiskt samarbete med Ryssland, skulle då också behöva hotas med extraterritoriella sanktioner.[9]

Det är ännu inte klart om detta kan göras utan att skada alliansens strukturer.

[1] EU vill ha importstopp för rysk olja. tagesschau.de 04.05.2022.
[2] Christian Geinitz, Hendrik Kafsack, Christian Seidenbiedel: Rensa vägen för ett oljeembargo. Frankfurter Allgemeine Zeitung 03.05.2022.
[3] Se Hungerkrisen.
[4] Olösta embargofrågor. Frankfurter Allgemeine Zeitung 04.05.2022.
[5] Fiona Harvey: Ryssland fördubblar intäkterna från fossila bränslen sedan invasionen av Ukraina började. theguardian.com 2022-04-27.
[6] Se Ruinera Ryssland.
[7] Andrew Rettman: USA signalerar Iran-typ förbud mot Rysslands handel. euobserver.com 2022-04-21.
[8] Olösta embargofrågor. Frankfurter Allgemeine Zeitung 04.05.2022.
[9] Se "Isolera Ryssland" (IV).

https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8911