Låt oss tala om Karl Rune Nordkvist

För att tala om något väsentligt. Karl Rune Nordkvist, 1920-1997. Vilken författare! Jag har bara läst Septembers ljus, men den var en riktigt trevlig överraskning. Levande prosa, på ren svenska, dvs. så som den brukas av folket i vårt land. Det heter "här och var" och inte "här och där"!


Septemberljus är en 30-talsskildring. Mycket elände, men ingen
fattigdomsporr. Det finns ljus i tunneln. Arbetarrörelsen finns
närvarande som några få kommunister, som senare blir socialdemokrater.
Huvudpersonen är en ensam arbetarkvinna med en son som tar avstånd från
henne...

Måste jag välja mellan vad jag ska läsa härnäst, en roman av Torgny
Lindgren, P O Enquist, Sara Lidman eller Karl Rune Nordkvist tar jag den
senare.

Jag vill minnas att Karl Rune var med och stödde Folket i
Bild/Kulturfront. Det måste han ha varit.

Man kan också undra hur många som idag verkligen läser kvalitativ svensk
skönlitteratur. Männen tycks ha slutat helt. Ungdomen likaså.
Invandrarna - beror helt på SFI vilken chans de har haft att bekanta sig
med den.

Träffade just en expert på ljudböcker som menade att det bästa sättet
att lära sig ett språk är att lyssna på en ljudbok på det främmande
språket och samtidigt kunna följa texten i en bok på modersmålet.

Men mycket av ointresset för svensk litteratur går tillbaka på den
progredierande amerikaniseringen. Ernst Josephson skrev redan på
1870-talet: "Istället för att... studera och införliva sig med sitt
hemlands bruk och vackra minnen plockar man smulor från främmande bord
och blir litet tysk, litet fransman, litet italienare och minst av allt
svensk".

Karl Rune Nordkvist hann skriva 28 romaner, manus till TV-serien
Paganini från Saltängen och mycket annat.

Läs Jonas Simas fina porträtt av författaren http://www.sima.nu/film-karlrune.htm

Stefan Lindgren


Bilden: Karl Rune Nordkvists far var banvakt i Ramsjö och själv kom han nästan hela sitt yrkesliv att jobba som linjearbetare och svetsare inom SJ – samtidigt med författarskapet.