Dom ska få ett riktigt hem

Gårdagens partiledardebatt i Agenda blev en chockerande upplevelse.

En våt bludderfilt lades över alliansens avtalssvek - och över den pågående flyktingkrisen. Det kan inte med bästa vilja i världen kallas samförstånd. Det är sam-o-förstånd.


Regeringens linje kan i korthet sammanfattas så här:

2 000 migranter och flyktingar anländer varje dag till Sverige, varav hälften undviker kontakt med myndigheterna.

Inga åtgärder, säger regeringen. Ingen tillfällig gränskontroll, som medges av Schengenöverenskommelsen och som Kinberg Batra öppnar för. Ingen omprövning av de generella "öppna dörrarna" för vissa länder och kategorier.

Politiken är, som Jimmie Åkesson uttryckte det, exakt densamma som när 100 flyktingar per dag anlände.

Dessa immigrantströmmar ska nu köras ner i halsen på kommunerna - fattiga som rika - med tvång. Att vi har ett grundlagsstadgat kommunalt självstyre bekymrar inte regeringen eller major Björklund. Är man humanist måste man fan ta i med hårdhandskarna.

Däremot framställde Gustav Fridolin vissa andra länders politik som att "fundera på vad som är den vassaste taggtråden och hur man kan slå flyktingarna på bästa sätt".  Jo, Sverige är en "humanitär stormakt", förklarade Löfven. Som tar av biståndsbudgeten pengar som kanske skulle rädda hundratusentals flyktingar.

Och som via utrikesminister Margot Wallström fortsätter att stödja en "demokratisk opposition" i Syrien vars enda bestående insats varit att överlämna sina vapen åt IS.


UNHCR har fått in 40 procent av de 4,5 miljarder dollar man begärt för att försörja 4 miljoner flyktingar från Syrien.

Om Sverige lagt de 8 miljarder man nu flyttat från biståndsbudgeten till flyktingmottagande på flyktingarna i närområdet istället  hade det motsvarat kostnaden för 2,6 miljoner flyktingar. De stora humanisterna i Sveriges riksdag uppmanar jag att genast gå över på en diet om 2 100 kalorier, som UNHCR kan erbjuda - vid full finansiering.

Enligt regeringen påverkar den kvalitativt nya situationen vare sig arbetsmarknadspolitik eller bostadspolitik på något genomgripande sätt.

De svenskar som är arbetslösa eller bostadslösa ska istället trösta sig med Löfvens försäkringar om att de öppna gränsernas politik inte drabbar dem. "Vi bygger både för dom som finns i landet och dom som kommer", sa Löfvén. "Vi tänker på dom för att dom ska få ett riktigt hem".

Ett riktigt folkhem kanske. Och kalvstek i himmelens höjd.

Regeringen planerar att bygga 250 000 bostäder till 2020. Det finns starka frågetecken kring realismen i detta. Boverket beräknade i somras att det behövs 400 000 bostäder till 2020.

Påverkas inte det underskottet av om det kommer 100 000 nya människor till Sverige per år eller 200 000?

Påverkas inte de arbetslösa - 336 000 personer i augusti - av tillflödet med 2 000 personer om dagen, som gör anspråk på stöd för att ta sig ut på arbetsmarknaden. Dessutom tycks de borgerliga partierna på olika sätt vilja prioritera de nyanlända eftersom det är där den verkligt billiga arbetskraften hägrar.

Visserligen får dom inte bo i Täby och Danderyd, men med Rut och Rot ska de kunna arbeta där.

Gustav Fridolins förklaring "Vi ska klara av det" lät mest som Martin Ljungs berömda sång "Vi ska klara av det, både gammal och ung, om vi enas och spottar i händerna" (https://www.youtube.com/watch?v=AlvUnnhsi_0).

Tyvärr, tvingas jag säga, tror jag att det blir Anna Kinberg Batra som får försöka reda ut den här smeten efter nyvalet som kommer som ett brev på posten.

Men Fridolin tyckte att man hade en "bra diskussion" som inte hängde upp sig på vare sig svikna avtal eller besvärande sakförhållanden.

So far so good, sa han som föll från Empire State Building, när han passerade124:e våningen.

Stefan Lindgren