6 oktober 2015

Vad Nato vet och inte vill veta

Jens Stoltenberg (s), flankerad av två USA-generaler.



















Jens Stoltenberg, Nato:s generalsekreterare, framträdde igår med ett famöst uttalande, Man häpnar över hur sömlöst en skandinavisk socialdemokrat förvandlats till en hotfull krigisk best.

Han varnade Ryssland. Att Ryssland bombar goda terrorister (den sk demokratiska oppositionen)  är "oacceptabelt".


Men hur kan Nato veta var den "demokratiska oppositionen" finns?


I fyra år har man ju USA sökt efter en demokratisk opposition, men så snart man utrustat dem med pengar och vapen har de överlämnat dem till Jabhat al-Nusra eller Islamska staten. Pentagons generaler beklagar ju öppet att de kastat pengarna i sjön.


En annan mycket märklig sak är de högkvalitativa satellitfoton som Nato visat upp över rysk militärmateriel inne i Syrien: Fyra SU-30SM stridsflygplan, SU-25-attackflygplan, Su-24 jaktplan. Dessutom visar bilderna pansar av typ  BTR-82 och stridsvagn T-72 och T-90. Bilderna har levererats av GeoNorth och publicerades 20 september.

Inför detta ställer  den tyska oberoende nätutgåvan Neo Presse den synnerligen relevanta frågan: Om nu USA:s spionsatelliter har denna decimeterstora upplösning, varför har inga sådana bilder över Rysslands påstådda invasion av Ukraina kunna visats upp?

Jag vill tillägga: Varför inga bilder från MH-17-nedskjutningen 17 juli 2014?

Jens Stoltenberg, Nato:s generalsekreterare, varnade även Ryssland att "respektera Nato:s luftrum". Jag skrattar på mig.

Då har USA bombat Syrien i ett år utan vare sig tillstånd från FN:s säkerhetsråd eller Syriens regering. Sista tiden låg man på 90 uppdrag om dagen och IS påverkades knappt märkbart.
Ryssland som utfört 1/40-del så många uppdrag har redan åstadkommit betydande effekt på terroristerna.

Den största effekten är dock att Ryssland lagt krokben för Nato:s planer att införa en s k flygförbudszon över Syrien, första steget till ett regimskifta a la Libyen.

Annorlunda uttryckt: Det viktiga med Rysslands agerande är inte de ryska bomberna UTAN DE BOMBER DE FÖRHINDRAR, nu och längre fram.

Det här är andra gången som Ryssland räddar världen från ett Libyen-scenario i Syrien. Förra gången var 9 september 2013 när USA ställde ultimatum till Assad att överlämna alla kemvapen inom en vecka, vilket var tekniskt omöjligt. Ryssland tvingade USA att gå med på en fredlig uppgörelse.
Detta efter Camerons nederlag i brittiska parlamentet med 285-272 mot krig och USA-opinionens nej (50 % mot, 42% för).

Den som tror att Syrienkrisen framkallats av något ondskeutbrott från Assad 2011 ska läsa general Wesley Clarks vittnesmål, hur han 10 dagar efter 11-september i Pentagon presenteras med en plan:

"This is a memo that describes how we're going to take out seven countries in five years, starting with Iraq, and then Syria, Lebanon, Libya, Somalia, Sudan and, finishing off, Iran." (http://www.democracynow.org/…/gen_wesley_clark_weighs_presi…)

Det var försvarsminister Donald Rumsfeld och hans biträdande Paul Wolfowitz som låg bakom planen. Först med "arabiska våren" såg USA en chans att slå till mot Syrien. Assad som styrt i Damaskus i 10 år utmålades plötsligt som en vampyr.

Resten är, som man säger, historia.

Stefan Lindgren

2 kommentarer :

  1. Bland de som demonstrerade mot Assad år 2011 fanns ingen som ville ha politiska reformer till priset av ett inbördeskrig. Med det inte sagt att det inte skulle ha funnits destruktiva krafter i landet villiga att gå utländska makters ärenden. Från år 2006 hade de sistnämnda aktivt planerat på att störta Assad och långt innan 2011 chockades den franske utrikesministern av en fråga från britterna om han ville vara med. Vid den tidpunkten hade Frankrike till skillnad från idag ännu en egen politik.

    Kriget skulle aldrig ha tagit sin början om det inte aktivt pådrivits utifrån. Bland raden av mörkermän intar Turkiets Erdogan en alldeles särskild ställning, även om han naturligtvis har mäktigare krafter bakom sig. Men som underlättare av operationerna på marken och tillförseln av jihadister har Erdogan haft en avgörande roll. Han har även bidragit till ryktena om gasattacker och lär vid ett tillfälle efter en självfabricerad incident ha hoppat jämfota i Vita Huset och ropat "red line, red line" till presidenten.

    Mot gränsen till Turkiet har jihadisterna haft sitt tryggaste tillhåll då det illa utrustade syriska luftvapnet inte vågat flyga så nära som skulle ha krävts. Denna situation har dramatiskt förändrats och förklarar uppståndelsen kring de ryska planens rörelser intill Turkiet. Det ryska flygvapnets närvaro hindrar som Stefan Lindgren säger upprättandet av en Nato-administrerad flygförbudszon över Syrien. Men det förtjänar att understrykas att skälet till att Ryssland agerade så blixtsnabbt berodde på att planerna på flygförbudszonen höll på att bli verklighet och att det därför inte fanns tid för dröjsmål.

    SvaraRadera
  2. Till Jan Nybondas kritik av Erdogan kan tillfogas att han dessutom med hjälp av 'jihadisterna'låtit stjäla hela fabriker från Aleppo i Syrien och sålt vidare. De monterades ner och transporterades bort på lastbilar.
    http://www.globalresearch.ca/turkey-is-looting-and-destroying-aleppo-syrian-industrialists-seek-international-justice/5470516

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.