I gårdagens Rapport mötte försvarsminister Peter Hultqvist den moderate riksdagsmannen Hans Wallmark i en debatt om Nato.
Hultqvist förlorade. Varför?
Saken är tämligen klar. Hultqvists argumentation går ut på att visa att Sverige samarbetar så bra med Nato och enskilda Nato-länder, enkannerligen USA ("transatlantiska länken"), att något Nato-medlemskap inte behövs. Att byta strategisk doktrin skulle störa stabiliteten.
Man skulle kunna omformulera detta argument så här: Genom att störa stabiliteten tillräckligt mycket (gemensamma övningar med Nato, provocerande nära Rysslands gräns) undviker vi att störa stabiliteten - så mycket som ett Nato-medlemskap skulle göra.
Skillnaden mot alliansens linje blir då en gradfråga. Natos "försvarsgarantier" framstår då som en bonus som Sverige av oförklarliga skäl ska avstå från.
De kvalitativa skillnaderna sopas under mattan.
1. Genom att Sverige bevarar sin alliansfrihet har Ryssland grund att tro på att Sverige aldrig blir en plattform för anfall österut.
2. Neutralitetspolitiken är beprövad vetenskap. Den har klarat freden i 200 år (undantaget Sveriges deltagande i de skamliga Afghanistan- och Libyenkrigen). Nato har prövats i verkligheten en enda gång, i Afghanistankriget, Natos enda krig, och detta blev en katastrof för alliansen. Inga av de många skiftande mål som angavs uppnåddes.
3. Genom Nato-anslutning riskerar Sverige att få kärnvapen placerade på sitt territorium - och följaktligen också fällda över sitt territorium. Det krigsgalna USA var redo fälla atombomber över Afghanistan. Läs senaste Afghanistan.nu. (www.afghanistan.nu/arkiv/anu315.pdf).
4. Nato begår krigsförbrytelser. Natos politik är "nothing but to Breed-love", allt utom att uppamma kärlek, för att nu återanvända Nato-ÖB:n general Breedloves namn. Den medvetna bombningen av ett sjukhus i Kunduz med 12 personer ur personalen döda och 10 patienter varav 3 barn visar att Nato (högkvarteret i Kabul informerades om sjukhusets koordinater och blev uppringt efter de första bomberna - men bombningarna fortsatte) inte är en krigsorganisation som man kan anförtro försvaret av Sverige. Hur vore det om Hultqvist gjorde sin plikt och startade en utredning av hur Nato skulle kunna ställas till ansvar för detta krigsbrott enligt Genèvekonventionerna? Hur vore det om han gjorde sitt jobb?
Den färska statistik över gränskränkningar som DN presenterar idag visar att USA faktiskt kränker Sveriges gränser oftare än Ryssland. Då är det ofattbart hur man i namn av "det växande hotet från Ryssland" ska sätta sig i knät på den största kränkaren.
Det finns många andra argument som Hultqvist också skulle ha kunnat anföra. Men han väljer att lägga sig till självutplåning platt.
Ska han gå till historien som den försvarsminister som i praktiken öppnade för svensk Natoanslutning?
Stefan Lindgren
Jag håller med. Det var pinsamt att se honom. Att Ryssland skulle utgöra ett hot mot Sverige i dagsläget är ju befängt. Men borgerligheten i Sverige, och dit måste man räkna socialdemokratins ledning, verkar vara helt hysterisk i sin krigsretorik. Det märkliga är att Reinfeldt vid något tillfälle visade en viss förståelse för Ryssland, men då blev han tagen i örat omedelbart av Bildt och vågade inte göra om det. Tyvärr finns det inte en enda riksdagsman i Sverige som vågar uttrycka en egen åsikt i utrikespolitiska frågor. Jag tappade allt förtroende för Sjöstedt när v godkände insatsen i Libyen. Jag har inte heller hört dem göra någon som helst självkritik för detta.
SvaraRaderaLasse Jansson
Uppsala
Jag gråter när jag läser och ser krigsnyheter från Väst och Öst. Propagandan är likvärdig och var part utmålar sig som den gode och den andre som den onde. Små problem blir stora. Fakta suddas och fantasin flödar. Jag gråter när denna krigslängtan nu tar fart i svenska dagstidningar, hos militär och i parlamentet 2015. Så piskades första väldskriget upp. Så även andra.
SvaraRaderaI min vildaste fantasi kan jag inte tänka mig skjuta skallen av en främmande mekaniker, bonde eller journalist som jag, min far eller mor var. Jag och de är likvärdiga med vilken annan människa på denna gjord som helst. Detta eviga krigande kan förgöra oss alla utan menig och som sista mening vill jag citera den ryske arméofficeren Stanislav Petrov. ”Det bästa sättet att förgöra en fiende är att bli des vän.” Se dokumentären ”Mannen som räddade världen” på SVT Play.
…hälsar Sven Gedda.
Sven Gedda gör inte freden en tjänst genom att framställa situationen så.
SvaraRaderaPropagandan är verkligen inte likvärdig. Väst uppvisar en perfiditet i sitt agerande och med sina lögner som helt saknar motsvarighet på den ryska sidan. Med tiden har den ryska interna debatten blivit fränare i tonen men det innebär inte att man avviker nämnvärt från sanningen. Västsidans uppträdande bäddar för att sanningen är en verksam propaganda.