Greuelpropaganda

En bild föreställande ritualmordet på Agnes Hruza, 19 år. Polen 1899.

Jag har i min ägo en liten skrift av den store danskättade ryske lingvisten Vladimir Dahl där han tämligen entydigt bevisar att det i vissa judiska kretsar i Tsarryssland förekommit rituella barnamord.

Sådana anklagelser - inklusive enskilda dokumenterade händelser - kom att ligga till grund för omfattande judepogromer i det gamla Ryssland.


Man bör alltså vara klara över Greuelpropagandans natur. Den sprider inte lögner. Den förstorar och generaliserar sanningar. Den serverar dem i en kontext där den legitimerar stormakters eller starka intressegruppers cyniska mål.

När så Dagens Nyheter idag, stort uppslaget, serverar bilder från "Bashar al-Assads tortyrkammare" borde varningslampor tändas hos varje normalbildad reporter.

Men så sker inte. Tvärtom. Studio Ett upprepar ord för ord det Magnus Falkehed skrivit i morgontidningen, som där upprepades av Erik Ohlsson.

Vilka frågor bör en journalist ställa sig inför ett material som "Ceasars"?

1. Bildernas äkthet. Vilka bevis finns det för att de verkligen har tagits i syriska myndigheters fängelser och att skadorna har uppstått där?

2. Kan äkta bilder ha blandats med falska?

3. Kan fotografen ha andra motiv? Kan han ha manipulerat materialet?

4. Vilka är offren? Är det personer som själva begått ännu värre förbrytelser och som drabbats av okontrollerad hämnd? Just nu går det ut stränga varningar från den syriska "motståndsrörelsen" mot att sprida bilderna för att det kan leda till falska identifieringar? Eller är det just sådana man håller på att organisera?

5. Varför väljer franska myndigheter att starta en skenprocess mot president Assad för påstådda krigsförbrytelser just nu, dagen efter att det uppstått en embryonal överenskommelse mellan Ryssland och västmakterna om att gemensamt bekämpa IS, som ett led i en lösning av den syriska krisen?
"Caesars" bilder visades i USA-kongressen redan i fjol sommar.

Jag noterat att Magnus Falkehed är en passionerad försvarare av den s k motståndsrörelsen i Syrien, trots att han varit dess fånge och hans tidning antagligen tvingats betala några miljoner för att friköpa honom. Stockholmssyndrom?

Han talar om att Bashar al-Assad börjat tortera sitt folk "efter revolutionen". Vilken revolution? undrar jag. Vad som hände i Syrien synkront med Nato:s operationer mot Libyen var ett utifrån organiserat uppror. Muslimska brödraskapet, Saudiarabien, Qatar, Turkiet hade alla ett finger med i spelet.

I samma sekund började Bashar al-Assad som styrt landet i elva år plötsligt framställas som ett monster. I Frankrike, den gamla kolonialmakten i Syrien, började det rycka i de gamla nerverna. I USA hade al-Assad länge stått på Wolfowitz-fraktionens dödslista. 

Dvs det finns inget "revolutionärt" med upproret från 2011. Däremot en blodig rännil som vuxit till en flod.

Jag noterar dock två anständiga formuleringar i Falkhedes text. Två brasklappar.

Han understryker att "Caesar" "aldrig påstått att han med egna ögon sett något brott begås".

Och han sticker inte understol med att "Caesar" samarbetade med den s k motståndrörelsen, dvs. terroristerna. Terroristerna "vakade över" honom och planerade "Caesars" flykt.

Kort sagt han är inte vittne till något brott och han är inte opartisk. Resten skulle man lugnt kunna överlämna till forensiker, men där lär det aldrig hamna - eftersom det sannolikt saknas någons om helst lust att granska "Caesars" uppgifter kritiskt.

Stefan Lindgren