gerundium

19 oktober 2014

Krigslekar i Östersjön

Det var den här miniubåten, eller en dykare som ropade på hjälp
som en restaurangbesökare i Sandhamn
såg helt tydligt på Kanholmsfjärden vid etttiden på natten.
















Inför de skakande rapporterna om ännu en "gränskränkning" i Östersjön
(nu talar jag inte om den enda som bevisats, nämligen Nato:s) vill man
dra täcket över öronen och önska att man aldrig lystrat till ordet "journalist".

Hur korkad får en journalist vara? Är det numera som med amerikanska
 polismän, att de inte får ha över en viss IQ för att alls  kvalificera för jobbet?


Skadad rysk miniubåt skickar ut signaler - vi som inte är födda på
90-talet - har ju hört det här förut. Vi vet också att det är borgarnas
favoritgren att tillsammans med militären försöka ställa till
svårigheter för en s-regering. Palme fick motvilligt framföra protester
från riksdagens ubåtskommission (läs: Carl Bildt) som UTAN BEVIS pekat
ut nationalitet på kränkande ubåtar.

Operationerna på Kanholmsfjärden går nämligen helt
efter planerna. Radio Rossii kunde redan i torsdags rapportera att Natos
generaler utsett Östersjön till nästa konfliktområde - efter Ukraina,
som man nu delvis tappat intresset för sedan det visat sig att kostnaden
för att bärga den sjunkande skutan Ukraina är i storleksordningen 200
miljarder dollar - och det ändå utan chans att läga vantarna på
Sevastopol.

Bättre då ställa till bråk i Östersjön. Det är ju dessutom så lätt att
göra, följer inarbetade scenarier.

Ett av marinens fartyg stöter på ett föremål - oj då, en lysboj.
Fantasifulla människor fotograferar svartklädda män (en katageori som väl omfattar
tiotusentals stockholmare). - Säpo och Must får plötsligt något att göra.
Michael Winearski: "Ingen riktig rysk dementi ännu" - nej tror jag det,
inte kan väl Ryssland dementera en lutande bastutunna i Stockholms skärgård!

Det är rent skamligt hur journalisterna spinner lösnummerförsäljning på
rena fantasier. Och hur försvaret matar dem med dagliga presskonferenser.

Under Sveriges 12 år långa krig i Afghanistan där svensk militär dödade hundratals
inträffade mindre än en presskonferens om året. Och då närmast för att förebygga
information.

Här ger jag ordet till Åke Sandin,
Radio TUFFs grundare och primus motor. Han ger det i sin tur till
Ingemar Myhrberg, som spred kritisk misstro mot ubåtshysterin redan på
80-talet.

/Stefan Lindgren



Ubåtsnojan drabbar oss igen?

Nu har det hänt igen! Den stora nyheten i kväll (17/10) var att främmande ubåtar misstänktes -- rentav i Stockholms skärgård. Okritiska journalister gör här ett fint jobb för dem som vill slösa mera skattepengar på svensk militär och ansluta oss till Nato, som ju redan dominerar Östersjön genom att Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland är Nato-medlemmar. Och Finland och Sverige har samarbetsavtal med Nato.

På TV uttalar sig en man från försvarsmakten. Han svarar knappast på intervjuarens frågor men uppger att de alarmerande uppgifterna kommer från en enda "trovärdig person".

TV visar en bild från 80-talet av den unge Carl Bildt, som säger att han "känner raseri över främmande ubåtars fräckhet". Det var då det, och hans karriär befrämjades av hans tro på ryska ubåtar i våra vatten.

I fjol skrev jag en artikel som hade rubriken:

Är rysskräcken ännu befogad?

Den löd:

Inte många i dag känner till Karl Staaff. Han var den liberale ledaren i början av 1900-talet, statsminister 1911-14 efter det första valet med någorlunda lika rösträtt för män. Han föredrog sociala reformer i Fattigsverige i stället för pansarbåtar. Därför tvingades han bort av kunga-, herre- och militärmakt. Under det år han hade kvar att leva utsattes han för en vidrig smutskastningskampanj. Han beljögs för att gå ryssarnas ärenden, ja herrarna på Östermalm fimpade sina cigarrer i askkoppar med Staaffs bild i botten.

UBÅTSHYSTERIN

Man kan säga att Staaff blev offer för den svenska rysskräcken. Den har grasserat också i vår egen tid. Alla svenskar över 40 minns säkert de många somrar på 1980-talet och några år framåt, då medierna nästan varje vecka larmade hysteriskt om de sovjetiska ubåtar som påstods vimla i svenska vatten.

Nästan allt i Östersjön kunde då med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar: Läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar, pruttande fiskar eller gamla svenska båtar.

Visst, ett sovjetiskt intrång gjordes faktiskt 1981 av ubåten U137. Den gick med dundrande dieselmotorer och i övervattensläge på grund - på militärt svenskt skyddsområde rentav - i blekingska Gåsefjärden. Men varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Den förste svensk som gick ombord på U 137 var en erfaren marinofficer, kommendören Karl Andersson. Han har länge hävdat att U 137 inte gjorde ett avsiktligt intrång utan hade grovt felnavigerat. Om de andra "ubåtsincidenterna" sade han:

"De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt"

Andersson fick stöd av utländska kollegor: Den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch ställde "periskopsjuka" som diagnos på Sverige och påpekade att man spionerar mycket bättre från en vanlig färja eller en segelbåt än från en ubåt. Han slog vad om en miljon, att sovjetiska ubåtar i svenska vatten var en myt. Den trestjärniga tyska Natogeneralen Franz Uhle Wettler kallade den svenska tron på spionubåtar för "förstapriset i idioti". Den kanske spydigaste salvan kom från den norske amiralen Ola Thomesen, som förefaller ha gillat elaka Sverige-historier. Han tyckte att den svenska marinen hade hjärntvättat sig själv och tillade:

"Vi i Norden har ju alltid trott på tomtar och troll, och när vi nu slutat att tro på det, vill vi ha något annat som ersättning, så varför inte okända undervattensfarkoster?"

"RYSSLAND ÖVAR ANFALL PÅ SVERIGE" ??

I fjol vår blev det en inflammerad debatt, då det visade sig att några ryska plan hade flugit över Östersjön i närheten av Sverige. "De övar anfall på Sverige", löd hotfulla rubriker. Anhängarna av svenskt Natointräde och ökad svensk militärbudget vädrade morgonluft. Marinen hade ju fått så många nya miljarder under de många ubåtslarmens tid. Men till och med Carl Bildt, som i yngre dagar ändå hade befrämjat sin karriär på de påstådda ryska ubåtarna, ansåg att debatten i förra året var "rätt hysterisk"M,j

Brev från en ubåtsdissident

I går (17/10) skrev jag här på bloggen (se ovan) en text med rubriken "UBÅTSNOJAN DRABBAR OSS IGEN?". I dag fick jag brev från Ingemar Myhrberg. Han var en föregångsman i avslöjandena om mediernas alla braskande alarmrubriker om "ryska ubåtar i svenska vatten" på 80 talet. 1985 utkom hans banbrytande bok "Ubåtsvalsen", som visade att det i Sverige rådde en närmast hysterisk övertro på dessa skrönor.

Så här skrev han nu:

Hej Åke

Jo, ryssnojan har på senaste tiden slagit nya rekord, Putin bandit, Putin mördare, Putin skurk etc plus ryssar som hotar / anfaller Sverige som nu ska rusta upp Gotland och skaffa kryssningsmissiler till JAS med räckvidd så vi kan bomba St Petersburg.



Det här apspelet leder förr eller senare till en incident som kan få vilka följder som helst, sade någon utrikespolitisk bedömare i någon tidning idag/igår. Han menade att vi provocerar lika mycket som ryssarna. Vem är för övrigt hönan och vem är ägget? Själv tror jag det är vi själva som är bådadera - en samling ägg som yrar som höns.


Jag får deja vu från förloppet under upptakten till WW1 då alla med stor entusiasm kastade sig in i kriget genom att rusta och mobilisera. Och snacket om NATO, tror någon det leder till 200 års fred?

Apropå ubåtar så undrar jag vilken "vederhäftig och tillförlitlig" trallgök som med bröstet fyllt av patriotiska känslor sett i syne den här gången .. Länge leve Sillen och Minken


OK, låt idioterna få sitt krig. Själv sitter jag nog då på upphöjd läktarplats



Saludos från Gangsterjärva / Ingemar Myhrberg

----------------------------

PS: Expressen igår fredag:

Även svenska Gripen och NATO-plan flyger aggressivt enligt Tomas Nilsson platschef på flygbasen F-17G på Gotland. Sverige bedriver informationsinhämtning på bred front och går väldigt nära ... Vi gör likadant - apropå ryssarna. Kanske bör Försvarsmakten berätta mer om vad vi håller på med

3 kommentarer :

  1. Mitt lilla bidrag till debatten

    http://www.lindelof.nu/rysskrackens-historia/

    Vad "ryssen" anbelangar så var ju bla. Sven Hedin som synes "lite hit och dit". Vem vet om Calle Bildt i framtiden, om USA torskar....?

    SvaraRadera
  2. Den publicerade bilden gör verkligen inte saken bättre. Finn föremålet (en lutande "bastu" som rör sig långsamt) istället för att sprida skräck för ryska invasionsförberedelser! Och än än gång: hålla Nato borta från svenskt territorium - en holländsk ubåt som var här i onsdags för att "samöva" med svenskt försvar utlöste flera lar.

    SvaraRadera
  3. Bloggaren "Jinge" Flücht är ganska bestämd att bilden försvaret visar föreställer en vattenskoter som gör en häftig sväng. http://bilderblogg.se/dagens-bild/bilder-som-avslojar-inkraktaren-pa-en-blogg.htm

    Minkar, sälar, sillar, och nu vattenskotrar - så mycket hemskt ryssen hittar på!

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.