Sopar nya Kwastar bättre?

I SVT:s "Veckans brott" igår sopade Leif G W Persson igår golvet med van der Kwasts nya självbiografiska bok, spökskriven av Yrsa Stenius som likt Lena Andersson försöker skapa sig en nisch som rättshaveriförnekare i fallet Thomas Quick.

En otacksam uppgift, som det alltid är att argumentera mot (numera) uppenbara fakta.



Men på en punkt vill jag polemisera mot Leif GW Persson, när han säger att de allra flesta åklagare i Sverige har den graden av professionalism att de från första början genomskådat Thomas Quicks erkännanden.

Det tror inte jag. Jag har gjort en opinionsmätning bland åklagare jag känner (2). Det mesta talar väl för att de flesta åklagare inte så lätt hade underkänt ett erkännande, psykiatrisk expertis och en samlad massmediakör som alla försäkrade Quicks skuld. Till och med hans försvarsadvokat hade vikt ner. Med tanke på hur svenska åklagare i andra sammanhang uppträder (Marianne Ny!) är jag övertygad om att beredskapen att begå nya justitiemord är hög. Nya kvastar sopar säkert inte bättre. De speglar den allmänna medvetandenivån i samhället - i synnerhet den övre nomenklaturans.

Det som hände Quick kan mycket väl hända igen, kanske inte på den dramatiska seriemordsnivån men i den grå vardagen.

För övrigt är det lite lustigt att Leif G W säger att fallet är över för hans del. Det är inte över för Quick. Den svenska rättsstaten har ännu inte helt rättat sitt grova misstag. Quick lever som en villkorligt frigiven med mycket stränga regler och spärrades nyligen in på psyket en vecka med hänvisning till någon formalitet. Han är inte en fri man och har inte fått upprättelse.

Historiens största rättsskandal är inte över. van der Kwasts och Göran Lambertz självrättfärdigande böcker kan på sitt bisarra vis åter fästa strålkastarljuset vid Quicks situation. Daniel Tarschys utredning om Quicks framtida öde som ska komma till sommaren riskerar att bli ännu ett övergrepp på Quick.

Återstår för Quick och hans advokat att gå till Europadomstolen.

Stefan Lindgren