Dagens Nyheter hade i söndags en stor intervju med den ryske fd professorn Andrej Zubov som tidigare arbetat vid MGIMO, som är underställt Rysslands UD och som enkelt kan kallas Rysslands diplomatakademi.
Men artikeln lämnar läsarna i sticket, skapar ingen klarhet i vad konflikten gäller. Jag går till en fyllig (rysk) wikipediartikel för att få tag i källorna.
Zubov som egentligen är religionsvetare slog igenom med en tvåbandsverk om Rysslands 1900-talshistoria, ett kollektivt arbete som han var ansvarig redaktör för. Det fick beröm från många håll - äntligen ett kristet och moraliskt synsätt, menade man.
Men två professorer vid MGIMO kritiserade antologin och underströk att den inte hade något med MGIMO att göra. Kritiken koncentrerades till tre punkter,
1. Författaren förbigick frågan om Münchenöverenskommelsen mellan Hitler och västmakterna 1938 med ett par meningar. I rysk historieskrivning tillskrivs annars München en avgörande betydelse som brytpunkt. Dvs. västmakterna visade där en benägenhet att vilja avvärja hotet mot sig själva genom att styra Hitler österut - ytterst mot Sovjetunionen.
2. Zubov skriver: "För fransmännen, och särskilt britterna ... var förhandlingar med Moskva framför allt ett sätt att hålla tillbaka Hitlers krig mot Polen."
Kritikerna menar att funnes verkligen en sådan vilja från västmakterna skulle man slutit ett avtal med Sovjetunionen - eller åtminstone föreslagit ett sådant. Så skedde inte.
Den gängse ryska versionen, se bl.a. Historieförfalskare (http://generaldepoten.bravepages.com/vb52/hf.html) är att London och Paris avsiktligt förhalade förhandlingarna med Moskva.
3. Zubov skriver: "Stalin ville krig." Detta påstående är naturligtvis anatema i Moskva. Det har hörts tidigare från bl.a. Viktor Suvorov ("Icebreaker") men grundligt motbevisats. Den annars dominerande västkritiken mot Stalin för att ha underskattat krigsrisken och inte vidtagit tillräckliga försvarsförberedelser är hur som helst logiskt oförenlig med påståenden om att han ville krig.
Till saken hör att när tidskriften Ekspert 26/4 2010 angrep Zubovs historieskrivning lät han stämma tidskriften och fick rätt i alla instanser på den grundvalen att han skulle vara felciterad. I en svensk tryckfrihetsrättegång skulle Ekspert med 100 % säkerhet ha friats eftersom det skulle vara lätt att 1. visa att påståendena var sanna och 2. försvarbara ur allmän synpunkt. Men domstolen hängde upp sig på att skribenten gjort en polemisk sammanfattning av Zubovs åsikter inom citationstecken. Utan dessa citationstecken hade tidskriften inte kunnat fällas.
Självklart innebär det faktum att Zubov undervisade på diplomatakademin en viss (frivillig om inte annat) begränsning av yttrandefriheten i frågor om Rysslands utrikespolitik, precis som jag förmodar att svenska UD:s anställda inte kan säga vad som helst. Men Zubov bad demonstrativt i BBC om att bli avskedad genom att bl.a. jämföra föreningen med Krim med Hitlers Anschluss av Österrike.
På "Forum för Levande historia" anser man nu att Anschluss inte var någon "annektering" (Ordet används med citationstecken) (http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/wysiwyg_media/spelar_roll_wien_2.pdf) och ser förmildrande omständigheter, som just västmedia inte kunnat finna i fallet Krim.
Den avgörande skillnaden är nog att det rådde oklarhet om österrikarnas mening. En folkomröstning skulle äga rum, men förekoms av den tyska inmarschen.
Så det är klart att jämförelsen Krim-Österrike minst sagt haltar.
Men för MGIMO blev Zubovs agitation för mycket. Han avskedades 24 mars 2014. Nu var det en ren present från ovan till Zubov som plötsligt blev rubrikernas man. Hade han fått arbeta vidare till 30 juni, när hans kontrakt löpte ut, skulle det inte blivit något bråk och DN skulle aldrig ha nämnt hans namn.
Men DN glömmer att redovisa en detalj. Presidentrådet för arbetsrätt tillsatte en kommission som undersökte fallet och gav Zubov rätt - uppsägningen var olaglig och MGIMO tvingades återkalla den. Formellt har han alltså lämnat MGIMO för att kontraktstiden har löpt ut och han fick rätt till kompensation för den tid han varit olagligt uppsagd.
Jag skulle inte tro det går någon nöd på ex-professor Zubov. Som 63-åring har han arbetat tre år över den ryska pensionsåldern. Även om hans historieskrivning inte kommer att överleva honom så kommer han att bli hågkommen som arbetsrättsligt prejudikat. Det blir i framtiden svårare att avskeda ryska professorer som säger fel saker. Det är en bra sak.
Stefan Lindgren
Att ett svenskt massmedium skulle prestera något informativt, sakligt och läsvärt om Ryssland vore lika överraskande som att solen skulle börja gå upp i väster. För genomsnittläsaren är det svårt att värja sig mot den propagandistiska störtfloden, men i ett nummer från 2010 av tidskriften Baltic Worlds kan den nyfikne finna intressant bakgrundsmaterial om Andrej Zubov:
SvaraRaderahttp://balticworlds.com/reflections-on-the-historiography-of-a-reactionary-era/
Den eminente Rysslandsforskaren Lennart Samuelson berörde i artikeln Zubovs historieskrivning, som delvis initierats av Solzjenitsyn men hade misshagat denne i synnerlig grad.
En diskussion mellan Zubov och Samuelson åtföljer artikeln.
Det råder inget tvivel om att den uttalade anglofilen Adolf Hitler fördes till makten av anglosaxiska finansiärer för att anfalla Sovjet och att allt som Hitler uppfattas ha gjort hjälptes fram av dessa anglosaxer. Hitlers ekonomiska mirakel sammanföll med att britterna lät sin handelsbalans med Tyskland bli kraftigt negativ och uppmuntrade Tyskland till att använda mellanskillnaden som de fann lämpligt för sin rustning. Sovjetunionen agerade analogt med Ryssland idag rationellt och försvarligt men möttes av ett oerhört försåtligt manipulerande av britterna med Frankrike i släptåg. Som nämns i artikeln förhalade de förhandlingarna med Stalin. Detta skedde med avsikten att inget avtal skulle slutas mellan Tyskland och Sovjet men heller ej med väst så att det eftersträvade kriget österut kunde komma igång. Nikolai Starikov's 'who set Hitler against Stalin?' ger en övertygande, pedagogisk och logisk redogörelse för förloppet(men översättarna har haft lite bråttom här och var). Britterna lovade Hitler fred om han besegrade Sovjet, därför anföll Hitler. Churchill ljög emellertid genast offentligt om saken. Rudolf Hess hölls fången och mördades till sist för att sanningen ej skulle komma ut. Starikov's Nationalization of the Rouble...' ger mer detaljer. Suvorov var en avhoppare helt i händerna på britterna, som sin vana trogna skickligt producerar förrädare från vilket land som helst. Britterna har dessutom för vana att återkommande svika sina allierade och bryta alla löften. Tjeckoslovakin Polen och Frankrike sveks i tur och ordning på ett iögonenfallande sätt. Britternas fömåga att överhuvudtaget kunna bilda allianser är mot den bakgrunden ett bevis på deras förmåga att utöva makt bakom kulisserna.
SvaraRadera