Borgerlig strutspolitik

De borgerliga har gjort moralisk bankrutt. Landet ligger nu öppet för
Stefan Löfven att be om egen majoritet.



1. En "allians" som står i begrepp att genomdriva sin budget i Sveriges
riksdag MEN INTE REGERA saknar ansvarskänsla.

Om nu alliansen och SD är beredda att anta en gemensam budget, varför
ville de inta ta regeringsansvaret efter valet? Reinfeldt hade kunnat
säga: Jag sitter kvar.

Istället satsade de medvetet på att skapa kaos och Reinfeldt flydde fältet.

Det är nämligen så med borgerliga politiker
att de ofta har mycket viktigare mål i livet än landets bästa.

2. Genom att "öppna sitt hjärta" för den väldigaste flyktingströmmen
hittills till Sverige, införa fri invandring från utvalda länder och
hoppa av EU:s gemensamma asylpolitik pumpade alliansregeringen upp SD
till oanade höjder. Denna "baby" , visste man, skulle sedan hamna i
Stefan Löfvens knä.

Och eftersom denne var bunden av riksdagspartiernas gemensamma
moralpanik att INTE PÅ NÅGRA VILLKOR diskutera invandrarfrågan, visade
sig denna baby vara en svårhanterad gökunge som nu alltså i maskopi
med alliansen ställt Sverige utan regering med oöverskådliga kostnader
för landet.

3. Hycklande har alliansen sagt sig aldrig vilja samarbeta med SD. Men
när alliansregeringen 2010 var i exakt samma situation som Löfven idag
räddades dess budget av SD. S+mp förvägras samma behandling.

SD och alliansen har spelat i samma lag hela tiden. SD har nu bevisat
att vallöftena om förbättringar för pensionärer och arbetslösa var tomma
ord.

I de senaste uttalandena är man till och med beredd att släppa kravet på
MINSKAD invandring bara för nöjet att få igenom en alliansbudget. Vad
är då kvar av SD, mer än kanske en dold agenda?

4. Stefan Löfven har nu inget annat val än att gå ut till svenska folket,
ställa frågorna om pensionärerna och de arbetslösa hårt och skarpt och
be om förtroende.

För att eliminera SD ur svensk politik krävs också en trovärdig
migrationspolitik, som kopplar invandringsnivåer till den allmänna
situationen med bostäder, arbete och internationellt bistånd. Fattiga länder
ska inte dräneras på utbildad arbetskraft. Människor vi tagit hit ska
leva och arbeta på lika villkor.

Det är också groteskt att Sverige ska vara med och föra krig i
Afghanistan samtidigt som vi får ta emot växande flyktingströmmar därifrån.

Liksom från en rad andra länder som störtats i kaos, terrorism och blomstrande
knarkproduktion av USA:s och Nato:s ofruktbara krig.

Trots allt är jag beredd att ge Stefan Löfven en röst till. Svenska
folkets demokratiska vilja har inte fått en ärlig chans. OK, jag vet att
jag kommer att förbanna hans politik varje dag.

Men jag förbannar 1000 gånger hellre en svag och velig socialdemokrat än
en stark allians, ständigt redo att öka klyftorna och driva Sverige i
famnen på Nato. Hade alliansen vunnit i september hade värdlandsavtalet
med Nato redan kunnat vara godkänt av riksdagen.

Nu har vi på oss till våren 2016 att sätta P för Nato-lobbyns planer.

Stefan Lindgren