Madam Andersson 150 år

Dagens Nyheter fyller 150 år och har haft stort kalas läser vi i bladet.

All var där. Förtjänta DN-medarbetare som Jonas Gardell och Björn Ranelid var förstås där.

Familjen Bonnier framförde sången "Vi är en liten familj" - ur Bonnieroperan.


Vi är en liten familj
Med ganska blygsamma vanor
Vi lever enkelt och anspråkslöst
Fast vår familj har anor

Varför ska män'skan jämt
Efter guld och ära sträva?
Vi är nöjda med det lilla vi har
Det viktiga är inte att äga
Fast...

Kolla vidare här!

En som inte kunde komma var t ex Mauritz Edström, i 31 år anställd på DN..

När han kom tillbaka till jobbet efter en längre tids sjukdom hade tidningsledningen låtit städa ut hans rum. Han var vid 56 års ålder en icke-person. En sån som man placerade på "31:a våningen" (Läs Wahlöö/Sjöwallas "Mord på 31:a våningen").

Denne kreativa person kom inte långt senare ut med "I min faders hus", en av de betydande klasskildringarna i svensk litteratur.

Men utstötningen på DN blev för mycket för honom och han tog sitt liv 1987.

Så går det till i det stora horhuset i Marieberg, som alltid levt upp till öknamnet Madame Andersson. Madame Andersson var en fal fiskmånglerska på Munkbron på 1860-talet, inte några folkkära tidningsbud som den senare officiella tidningshistorien försöker slå i oss.

Vad allmänheten inte vet är att den som stiger in i det horhuset, redan i entrén lägger av sig rätten till egna åsikter. På varje våningsplan finns ideologiska portvakter som ser till att inget inkorrekt slinker in och en och annan åttasidig intervju med någon genial medlem i familjen Bonnier breds ut över åtta sidor som en journalistisk självklarhet.

Den anställde uppbär mycket god lön, fritt gym och bad på arbetstid, fri taxi hem på nätterna, fri tidning, en fri utlandsresa vart som helst varje år (därav alla miserabla resereportage) - kort sagt, det är inte ett jobb man säger upp sig från (Brecht: "Vad är väl att mörda en människa mot att anställa henne?")

Den som händelsevis råkar infekteras av fel idéer ska finna sig gradvis förflyttad till tidningens mer ofarliga avdelningar, medan den som kan skriva liberal panegyrik stiger uppåt i graderna och kan bli chefredaktör eller "förste reporter" vid trettio om han eller hon är tillräckligt debil.

Detta är ett djävulskt system, ett modernt slaveri och den produkt som framfödes är sannerligen i all sin fantasilöshet skadlig för läsarna.

Oss emellan kan jag tala om att man får Dagens Nyheter för 380 kronor kvartalet om man håller säljarna på halstret tillräckligt länge. Mera är TV-programmet och den falska Sudokun inte värda.

Stefan Lindgren