Efter återkomsten från England har jag alltid haft SvD som liv och husorgan. Det har alltid varit stimulerande läsning, men de senaste veckorna har stimulansen fått en ny dimension. Jag har känt mig som på en resa i tiden, förflyttad till Tyskland 1943, skriver historikern Anders Persson.
Om de sedan kunde avlyssna BBC fick de oftast bekräftat vad de misstänkt plus mer trovärdiga nyheter om fram- och motgångar på den allierade sidan. Skillnaden i nyhetsrapportering berodde inte bara på att BBC verkade i en demokrati, det berodde också på att BBC visste att dess lyssnare hade alternativ information, i synnerhet lyssnarna i de icke-krigförande länderna.
Den som följer svenska media får lätt uppfattningen att de tror att de är ensamma i medievärlden, att deras läsare eller tittare bara är hänvisade till deras nyhetsutbud. Men även om detta vore fallet kan också dessa läsare och tittare genom att läsa mellan raderna (vad som inte sägs, inkonsekvenser och perspektivförskjutningar) skaffa sig en ganska annorlunda uppfattning av vad som pågår i Europa just nu.
TV-kanalen ”Russia Today” har jag inte tillgång till, men det behövs inte. Det räcker med att gå in på BBC, Sky eller CNN. Ty dessa medier underskattar inte sina tittare som de vet har alternativ information. Följden är att de, för att förbli trovärdiga, måste ge en mer mångfasetterad bild av skeendet t.ex. genom att intervjua politiker, experter eller personligheter med avvikande uppfattningar.
Men så idag fick jag ett glädjande bevis på att det finns avvikande uppfattningar också i Sverige. Per-Anders Lundström, ordförande i Svenskt Militär Bibliotek (SMB) skickade ut en epost med titeln ”Stalin =Putin?” med uppmaning att läsa en artikel ”om de kusliga likheterna mellan Stalin och Putin”:
Artikel ”Stalin förberedde sig för krig” av Anders Fransson visade sig vara en helt saklig redogörelse av Sovjetunionens förberedelser 1939-41 inför en aggression från väst. Enligt Fransson var de mycket större och medvetnare än vad den gängse västerländska historieskrivningen gjort gällande. En ”Ehrenrettung” för Stalin alltså.
Om man nu ska följa Lundströms dagsaktuella tolkning av Franssons 100% historiska artikel så hotas alltså Ryssland idag av aggressioner från väst och vad Putin gör, i Stalins fotspår, är att förberedas sig för denna aggression. Jag vet inte om jag håller med om detta i alla delar, men det är uppfriskande att någon på den militärhistoriska sidan i Sverige så helhjärtat sluter upp bakom den ryska synen i dagens spända läge.
Anders Persson, Uppsala
Det vore intressant om du kan datera bilden. Man kan notera att han inte bär guldstjärnan som visar att han belönats med Geroj Sovetskogo Sojuz.
SvaraRaderaI bilder efter utmärkelsen så brukar han bära guldstjärnan. Eftersom han fick utmärkelsen under kriget borde bilden vara från förkrigstiden.
Hur många gånger fick han utmärkelsen? Jag har inte sett bilder där han bär två guldstjärnor.
Visst finns det likheter mellan Stalin och Putin, men världsläget är helt annan än 1939. Ingen hotar att förinta de slaviska folken. Putin och Omaba spelar ett spel för att förstärka sina positioner i respektive stats ledning. Putin är lika bra att spela som Kasparov och Karpov på sin tid.
SvaraRaderaJag gissar att nästa drag är att Rumänien börjar annekteringen av Moldavien och Putin måste reagera till skydd för Transnistrien och sedan Obama gör bort sig igen. Nu kan inte Putin rädda honom som i anfallet på Syrien.
Per Anders Lundström skriver på länken ovan följande
SvaraRadera"Avtalet mellan Hitler och Stalin den 23 augusti 1939, som brukar omnämnas som Molotov-Ribbentropavtalet efter respektive utrikesminister, var inget fredsavtal som sovjetisk historieskrivning har gjort gällande, utan två av världens värsta diktarorer som delade bytet mellan sig."
Anders Persson säger ju att en artikel av Anders Fransson skulle innebära en förståelse för Ryssarnas situation men Per Anders Lundström tycks verkligen inte dela den förståelsen att döma av det ovan citerade.
Eller handlar det om att passera ett censurfilter??