Ibland har jag sagt att det enda som inte ljuger i SvD är Sudokun.
Sen kom jag på att även SvD:s sudoku ljuger. Ibland är den oäkta, dvs har mer
än en lösning, vilket förvandlar ett spännande sifferproblem till en
trivial gissningstävlan.
SvD:s kvalitetsredaktör har besvarat mina påpekanden med
upphöjd tystnad.
I veckan medgav Dagens Nyheter att deras sudokun ibland har fler än en
lösningar. "Den ena behöver inte vara fel för att den andra är rätt",
förklarade en äktliberal redaktör.
Hon hade inte förstått vad som är själva poängen med sudokun - den unika
lösningen.
Det är ungefär som om kungen i schack plötsligt började gå mer än ett
steg (annat än i en rockad) och DN inför förbryllade läsare förklarade att
"Det ena behöver inte vara fel för att det andra är rätt".
Att vara liberal är att vara kluven, brukar det sägas. Som Groucho Marx
sa: Jag har mina principer, gillar ni inte dom har jag andra.
Stefan Lindgren
Jan Hagberg skriver:
SvaraRaderaSudokun är nog främsta skälet till att SvD än så länge kommer över hemmets tröskel, inte för min egen del men för hustruns. Hon ska ha sudokun till frukosten!
Definitionen, som tidningarna uppenbarligen inte känner till, på en äkta sudoku innefattar just detta, att lösningen ska vara entydig; det ska bara finnas en lösning, en enda. Annars är det ingen sudoku. Därutöver, vid starttillfället ska det dessutom finnas minst 17 startsiffror utplacerade över rutorna. (Varför just gränsen 17?)
Problemet som gör sig tydligt här är följande: hur ska startläget se ut för att generera en entydig lösning? Ett intressant matematiskt problem! Vem vet? En riktig sudokukonstruktör borde känna till det! Annars blir det slafs à la DN!
I vilket fall som helst är lösningen på en sudoku det man kallar en latinsk kvadrat, en figur så benämnd av den schweiziskfödde 1700-talsmatematikern Leonhard Euler, verksam i Sankt Petersburg – och under en mellanperiod – i Berlin.
Anm. Omvändningen gäller inte: varje latinsk kvadrat baserad på siffrorna 1 till 9 är inte lösningen till någon sudoku!
Den latinska kvadraten består av en fyrkant av rutor fyllda av element (exempelvis siffror) så att varje rad och varje spalt innehållet element av olika typer (siffror). Lösningen till en sudoku har dessutom 9 stycken 3x3 kvadrater, var och innehållande siffrorna 1 till 9, en gång!
Det är lätt att konstruera (triviala) exempel där lösningen uppenbart är entydig. Man börjar med en latinsk kvadrat av formen 9x9, med bivillkoret att varje rad och varje spalt innehåller var och en av siffrorna 1 till 9, liksom nio stycken 3x3-lådor av ovan nämnt slag. Tar man bort exakt en siffra från varje rad och spalt, varvid alltså 72 siffror återstår, finns det självfallet endast en enda lösning, dvs. det som konstruerats är definitionsmässigt en sudoku.
Stefan har nu ett upprepat antal gånger sprungit på fall där det finns fler sifferfördelningar till en viss given figur. Frågan är alltså, när händer det? Vad finns det för gränsvillkor på startläget, för att det ska bli en sudoku – eller inte? Jag bara undrar!
Alldenstund SvD når hemmets härd, bläddrar jag naturligtvis genom den. Ibland går det att finna guldkorn, något intressant, som igår (den 9 december), då Lars Erik Blomqvist skrev en liten notis om den bortgångne teatermannen Jurij Ljubimov, en tid verksam i Stockholm. När tidningen var en tidning skulle det inlägget säkerligen ha varit utförligare, för att sprida lärdom, numera så medialt ointressant.
Annars är det inte mycket som talar till Svenskans fördel. Fastän tidningsprenumeration övergick från DN till SvD för mycket länge sedan – jag kroknade över DN på den tiden Bo Södersten och Anders Åslund tillhörde dess ekonomiska orakel – slipper man som SvD-läsare inte ens idag DN-spåren. Igår rackade DN-journalisten Ingvar Oja med en ”amerikansk” artikel i Svenskan ned på Konfuciusinstitutet vid Stockholms universitet! Och i dagens understreckare skriver Stig Fredriksson om Putin och ”Rysslands propagandakrigföring”. Kanske det skulle städas hemma först? Lägg till Anna-Lena Lauréns Rysslandsartiklar i Svenskan; rena skämtet ur nyhetssynpunkt. Att de bara orkar!
Ansvarig redaktion tycks inte längre ens förstå skillnaden mellan nyhetsmaterial och ledarsidans tyckande! Inte att undra på att en avgrund öppnar sig under tidningen!