Carlberg i klacken

Ingrid Carlberg är ingen stor tänkare. Men hon tänker rätt.

Nu har hon - i söndagens DN - tänkt ut att kampanjen "Hillary for Prison" var ett verk av
ryska troll. Delvis.

Om det lilla ordet "delvis" kan ju tolkas som en miljondel kanske
hon rentav kommer nära sanningen.

Krumbukter I-IV

Dagens utgåva av Dagens Nyheter erbjuder ovanligt många exempel på
politiska krumbukter, dvs. politiker, ämbetsmän och journalister som
säger ett men menar ett annat.

Här fyra stycken.

Tjeckoslovakien för 50 år sedan

En sovjetsoldat argumenterar med demonstranter på Wenzelplatsen i Prag 1968.

Idag är det 50 år sedan invasionen av Tjeckoslovakien, en händelse som
betydde ganska mycket för min bild av Sovjetunionen, en bild som senare
skulle förstärkas av invasionen av Afghanistan 1979.

Har jag ändrat uppfattning? Jo, det händer att jag byter åsikt. Precis
som Dina och Dorinda påpekar i "Det blåser på månen" så måste den som då
och då byter skjorta också kunna byta åsikt.

Nobelpristagern Ivar Giaever om klimatkrisen

Ivar Giæver, född 5 april, 1929 i Bergen i Norge, är en norsk-amerikansk fysiker och nobelpristagare.

Här diskuterar han begreppet "global uppvärmning". Värt att lyssna på även om videon har ett par år på nacken. Över 14 miljoner har sett den.

Hjärnspöken

"Envar som röstar på SD röstar för Moskva", skriver Anders Lindberg i en
sensationellt korkad ledare i Aftonbladet.

Det finns inga som helst belägg för några kopplingar mellan SD och
Ryssland. I själva verket har SD i fråga efter fråga fallit in i ett
allmänborgerligt mönster. Den svenska russofobin tolererar inte minsta
avvikelse, allra minst i ett riksdagsparti.

En reva i valkulissen

Lägg till bildtext

Ibland kommer sanningen på fri fot. Och då kan den enstaka gånger dyka
upp även i TV-rutan.

Det skedde i gårdagens Rapport där Bibbi Eriksdotter i Jönköping
kommenterade att hennes hyresvärd vägrat henne att byta en etta till en
tvåa med motiveringen att hennes inkomster inte var tre gånger större än
hyran.

Cementerade lögner

Med anledning av filmen "Ett parti. Ett folk" försökte jag ta upp diskussionen om Sveriges påstått rashygieniska politik under socialdemokraternas tid vid makten.

Det visar sig att frågan redan är så hårt cementerad av mediala lögner att det i praktiken blivit omöjligt att genskjuta SD:s lögner.

Från både höger och vänster är man överens om att Sverige var kraftigt brunsmittat. På sin höjd skiljer man sig i bedömningen av socialdemokratins skuld.

Paasikivis vittnesmål

Jag har i sommar läst J.K. Paasikivis dagböcker från "fortsättningskriget", "Jatkosodan päiväkirjat". 

Sverige förekommer i dessa i en både omfattande och fördelaktig dager sett ur en antinazistisk synvinkel, skriver Jan Nybondas apropå debatten om svenskt 30-tal.

Vad säger SD om hatfilmen?

Goebbels ler i sin himmel åt SD-filmen. Han kunde inte ha gjort den bättre, skriver Stefan Lindgren.

Samtiden.se:s film "Ett parti. Ett folk" insinuerar att socialdemokratin varit våldsdyrkare och nazianstuckna sedan rörelsens begynnelse.

Filmen är ett exempel på hur man kan ljuga med skenbara fakta. Av lösryckta pusselbitar skapas en genomfalsk helhet. SD borde ta avstånd från filmen. Gör de inte det bör väljarna dra slutsatser.

Hultqvist köper sportbil

USA-senatorn John McCain, känd bl.a. för sitt stöd åt al Nusra-fronten i Syrien, höll 2016 tacktal till Peter Hultqvist.

Igår meddelade regeringen att man gett försvaret klartecken till inköp
av amerikanska Patriotrobotar.

Köpesumman är hemlig, dvs. antagligen högre än de 26 miljarder kronor
som tidigare nämnts i sammanhanget. Första gången Hultqvist började göra
reklam för Patriot nämnde han en kostnad på 12 miljarder kronor.

Sensationellt nog är både Liberalerna och KD emot. Allan Widman (L)
menade att Hultqvist köpt försvaret en sportbil, när det är helt andra
mer grundläggande saker som felar, t ex brist på personal.

Hollywood överraskar

Tom Hanks (t h) som storspionen Abels advokat.

TV3 sände igår "Spionernas bro", en spionfilm av Stephen Spielberg med bl.a Tom Hanks i huvudrollen som advokat till den sovjetiske storspionen Rudolf Abel (alias William Fischer).

Med tanke på den kanalens övriga innehåll borde sådana filmer förses med varningsmeddelandet "OBS. Seriöst" i tablån.

I väntan på regnet

I väntan regnet läser jag Sean Guillorys artikel om Richard Pipes i New
Left Review.

Den är intressant, men går den till botten med "problemet" som kallas
Rysslands "sonderweg"?

Guillory tecknar ett ärligt porträtt av den judiske flyktingen från Polen
Richard Pipes, som dog 18 maj.

Tänk så mycket man kan göra med bomber!

Det hörs ingenstans minsta kritik av Försvarsmaktens agerande under
pågående skogs- och terrängbränder.

Ett försvar som står vid sidan om när landet brinner, borde
ifrågasättas i grunden.

Would eller Wouldn't

Igår gjorde president Trump ett försök att lugna stormen på ”kullen” (kongressen) efter hans som de tycker alltför försonliga möte med president Putin.

Trump säger nu att han missade ordet ”inte” i en fras han uttalade på presskonferensen i Helsingfors. ”Jag ser inga skäl till att det skulle vara Ryssland” (som låg bakom hackningen av demokraternas server) borde ha lydit ”Jag ser inga skäl till att det inte skulle ha varit Ryssland”.

Det gör inte mycket skillnad i sak.

Vem hotar avspänning?

Kommentarerna till gårdagens toppmöte gick i moll. Det tycks som om våra media och politiker fruktar avspänning mer än allt annat. I synnerhet de politiker som byggt sina karriärer på spänning, vapenskrammel och hot mot Ryssland.

Grov verklighetsförfalskning i SVT

SVT sände 15 juli propagandafilmen för de "vita hjälmarna" i Syrien, trots att det nu står fullständigt klart att denna organisation är en propagandagren av Nusrafronten (även kallad Jabhat-Fateh-al-Sham).

Hur många man har Säpo i NMR?

Justitieminister Morgan Johansson tänker införa partiförbud i Sverige och förslaget tas emot ”positivt” av alliansen.

Situationen bör genomlysas med största allvar.

Först har media – med Dagens Nyheter i spetsen – pumpat upp Nordiska motståndsrörelsen till otroliga proportioner. De sägs utgöra en akut fara mot demokratin.

Torkans första offer

Morgan Johansson meddelar att nu ska det införas partiförbud i Sverige. Demokratin ska offras i kampen mot den lilla nazisekten NMR.

Ty de ha ”stört” näringsliv och politiker i Almedalen på ett sätt som av några mystiska skäl inte går att lagföra på vanligt sätt.

Nu kan vi bara be vår skapare att det kommer regn & rusk och kyler ner överhettade hjärnor.

Roslings sommardeckare

Hans Roslings ”Hur jag lärde mig förstå världen” är årets mest rafflande sommardeckare.

Här finns inga lönnmord, arsenik och gamla spetsar, men väl cyanid, lömska epidemier och utvecklingspolitiska whos-dun-it.

 

En timme Myrdal (av Daniel Swärd)

Kalla in Sherlock!

Sherlock Holmes går till botten med Loch Ness-odjurets gåta.

En alkoholist och en heroinist i Salisbury - hemstad för Storbritanniens
största militära kemlabb - har förgiftats av Novitjok! Självklart Putins
fel!

Liksom förra gången när han lät förgifta Skripals. Och 14 ryssar som
enligt SvD omkommit under "oklara omständigheter" i Storbritannien. Vad
är det som är oklart här?

Allt! my dear Watson.

3-2 till Stefan Löfven

Stefan Löfven vann med 3-2 över Belinda Olsson i fotbollsspel.

Han vann också med det blixtsnabba svaret på frågan om han skulle ägna
sig åt dans efter sin statsministerkarriär:

- Nej, då är jag så gammal att jag inte kan dansa längre.

Svenska för främlingar

Ebba Martinsson, 31 år, huvudpersonen i Svenska för främlingar, jobbar
som sfi-lärare på skolan Learnitall. Hon skriver i sin blogg:

"Jag har vistats på olika typer av arbetsplatser och jag vet att mycket
arbete, det utför man i onödan, och att det görs omorganiseringar på
arbetsplatser, oftare ju större de är. Det är en del av det att vara
anställd. Jag vet. Men det här som vi har på Learnitall hör inte dit.
Det är nånting alldeles exceptionellt. Det förhållande som utmärker vår
situation är: VI HINNER INTE HA LEKTIONER."

Här anmäls boken av Pelle Sunvisson, lärare i Haninge.

Instressant vänsterspricka

Forna vänner - Alexis Tsipras (t h) och Jean-Luc Mélenchon.

En intressant spricka har uppstått i European Left (EL),
vänsterfraktionen i EU-parlamentet. Det franska vänsterpartiet Parti de
Gauche (PdG) lämnar vänsterfraktionen. Partiet leds av Jean-Luc
Mélenchon som tog 11,7 procent av rösterna i första valomgången i
fjolårets presidentval.

Annie Lööfs tvetalan

Annie Lööf har förskaffat sig ett rykte om sig att vara en praktiskt inriktad politiker, inte så ideologistyrd.

En del av de förslag som hon presenterade idag, bl.a. om ett introduktionsår för nyanlända, välkomnades direkt av socialdemokraternas Ylva Johansson, medan en del gammal skåpmat som skatterabatter på invandrad arbetskraft avvisades.

Skola i ständig kris - inte konstigt alls

Björn Backengård, Hisings Backa, anser att både åldersgrupperingen och graderade betyg ska bort ur den svenska skolan.

Det skulle ta nio år att radikalt reformera den svenska skolan.

Han spelar bollen till SD

Major Björklund är ingen stor taktiker. Han väljer nu att spela bollen
till SD. I ännu en fråga - EU-frågan - kommer SD att hamna i centrum och
kunna mobilisera väljarstöd.

Liberalernas kalkyl att EU-motståndarna är en försvinnande minoritet och
att EU-frågan kommer att sänka SD är helt felaktig.

Riktiga feminister bygger bostäder

Sovjetisk affisch från 45: Vi bygger jättebra! ..."Feminism" utan flum?

Jonas Sjöstedt i Almedalen. Vad ska man säga om de skrytsamma
uppräkningarna av reformer som v "genomfört" eller "drivit fram"?

Är de
inte köttben från husse?

Och är inte reformer överhuvudtaget något som vi alla driver fram? Alla som arbetar, betalar skatt röstar och säger sin mening.

Grisen i säcken

Väljarna fick ingen besked i går av Ulf Kristoffersson. Kommer han att
försöka bilda en regering med stöd av SD?

Hans synpunkter på utrikesfrågor och lagstiftningsfrågor var
dilettantiska.

Besatta av arbete

Idag var det dags att gjuta på Horisontvägen i Skarpnäck. Vilket skådespel!

Jag har iakttagit de här killarna i tre månader nu. Vilka tuffingar!

Världshistorien enligt Filifjonkan

Anna-Lena Laurén, Dagens Nyheters Moskvakorrespondent, ger sig idag
ut på en vådlig promenad i historien efter att ha sett en ny rysk spelfilm.

Hennes sagoland har något av Mumindalen över sig. Det kan formas precis efter berättarens behov.

Läsarna känner sig trygga i de repetitiva tongångarna och somnar tryggt
in i Filifjonkans armar.

Sveriges nästa regering?

 Tunna med plats för fem

Spelbolagens odds just nu talar för regeringsskifte. Men vad vet spelpubliken?

Är alliansen verkligen regeringsduglig? KD riskerar åka ut. Kristofferson-effekten verkar ha börjat arbeta i motsatt riktning - nedåt.

Svampen och kommunisten Hjelm

Svampen i Örebro fyllde 60 i maj. Varje gång jag ser den tar hjärtat en glädjeskutt. En stilren funkisbyggnad tronande över 60- och 70-talens sociala framsteg.

Tacka kommunisterna för att Svampen inte bara är Svampen utan också heter Svampen. Djävulen sitter i detaljerna, som man brukar säga.

Midsommarreflektion av Jan Myrdal

Detta är en kommersiell annons.  Fast har det gått så långt i den märkliga amerikaniserade nyprydheten (i vilken ungdomen avskaffats och alla skall vara barn till 18) att detta behöver sägas?

Jan Myrdals midsommarreflektion med anledning av en annons.

Yttrandefriheten värd en extra mässa

Maria Källsson, tidigare chef för Bokmässan, berättar i en öppenhjärtig
intervju i DN (20/6 s 30-31) om hur det gick till när Bokmässan
tvingades kasta ut "Nya Tider" från arrangemanget.

Nu svarar "Nya tider" med att ordna en extra mässa.

Stanislav Govoruchin död

Den ryske filmregissören Stanislav Govoruchin dog den 14 juni i 82 års
ålder. Han var en folkkär regissör, dokumentärfilmare och skådespelare
som sörjs av många.

På annan plats har jag berättat om min bekantskap med Govoruchin 1994, när jag översatte hans
"Den kriminella revolutionen" (Tranan).

Världens dyraste dokumentär

– eller vad sägs om en 40 sekunders film som gjorde att stormakterna spenderade en miljard dollar på vapen?

USA, Frankrike och Storbritannien anföll den 14 april 2018 Syrien med 103 kryssningsmissiler till en kostnad av en miljard (billion) dollar. Missilattacken uppgavs vara svar på ett förmodat kemiskt anfall den 7 april mot civila i Douma, en fejkad händelse som filmades av medlemmar i organisationen Vita hjälmarna. Filmen spreds blixtsnabbt via nyhetsbyråer och visades på ett stort antal Tv-stationer. 

Attacken blev ett totalt politiskt, militärt och moraliskt fiasko, rapporterar Franz Smidek.

Gergiev i Schönbrunn

Missa inte konserten i Schönbrunn där Valerij Gergijev dirigerar Wienerfilharmonikerna! På SvT-play fram till 23 juni.

Det är en mäktig konsert inför en mångtusenhövdad österrikisk publik. En musik som alla förstår och kan gripas av - om inte hela tiden så ibland.

https://www.svtplay.se/video/18335610/sommarkonsert-fran-schonbrunn?start=auto

Varför abdikerar (s)?

En affisch från 1946.

Gårdagens partiledardebatt i riksdagen blev en tydlig demonstration av hur rikspolitiken mal på tomgång. Invandring och kriminalitet heter slagfältet.

Men bostadsfrågan, som i högsta grad berör de unga lyste med sin frånvaro. Varför abdikera, varför överlämna den politiska makten till borgarna, inklusive SD, på silverfat? undrar Stefan Lindgren.

1 miljon i månaden

Dagens Industri vet idag att rapportera att medianlönen för VD:ar i börsens större bolag ligger på 1 miljon kronor - i månaden!

Upproret i Sobibor

14 juni kl juni kl 19.35 svensk tid sänder TV-kanalen Pervyj en ny spelfilm om dödslägret "Sobibor" och den enda kända massflykten från nazityska läger. Den leddes av en sovjetisk löjtnant.

I Sobibor, ett nazistiskt koncentrationsläger i östra Polen, dödades 250 000 judar från Polen och andra europeiska länder.

Den sovjetiske officeren Sasja Petjerskij ledde 14 oktober 1943 ledde det enda organiserade försöket till massflykt från förintelselägren.

I Laurence Rees bok ”Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen” (Prisma 2007) återges ett vittnesmål av en av de överlevande från Sobibor, Arkadij Vajspapir, som kommit med en fångtransport från Minsk:

"Vi ankom till Sobibór den 21 eller 22 september 1943", berättar Vajspapir. ”Vi hade varit innestängda i tre dagar i låsta järnvägsvagnar – för boskap. Tre dagar utan mat eller ljus."

 Av en ödets nyck beslutade nazisterna att välja ut slavarbetare ur just denna transport. "De frågade om det fanns några snickare eller byggnadsarbetare", säger Vajspapir, "och vi fick frågan om några av oss kunde lyfte 75 kilo.

Bland de cirka 80 sovjetiska krigsfångarna som utvalts till arbetare fanns en karismatisk löjtnant i Röda armén vid namn Aleksandr ("Sasja") Petjerskij. "Det var en mycket snygg, stilig karl", säger Vajspapir, "högväxt och kraftigt byggd. Han var respekterad - varje ord han uttalade var lag för oss." Petjerskij gjorde omedelbart intryck på lägret och blev snart centrum i en underjordisk motståndsrörelse. Innan de sovjetiska krigsfångarna kom hade det förekommit flera flyktförsök bland fångarna, mestadels genom att rymma från arbetslag som opererade utanför taggtråden. Men de allra flesta sådana försök misslyckades.
 "Var ska man ta vägen sedan man lyckats fly ut i skogen?" undrar Toivi Blatt, också ett överlevande vittne i Rees bok. "I stort sett varje dag kom det bönder från trakten med judar som de hade tagit fast när de gömde sig någonstans på åkrarna" och lämnade in dem mot "fem skålpund socker och en flaska vodka".

Men Petjerskij och hans kamrater lyckades ändra den fatalistiska attityd som rådde i lägret. De arbetade med Leon Feldhendler, som hade lett den lilla underjordiska Sobibórgruppen före de sovjetiska krigsfångarnas ankomst och försökte komma på sätt att organisera en massflykt.

Bara två veckor efter deras ankomst till Sobibór gjordes ett försök att gräva en flykttunnel, ett projekt som övergavs några dagar senare när tunneln översvämmades. Petjerskij visste att det i alla fall knappast vara möjligt att alla fångar i Sobibór – de var över 600 – skulle kunna krypa ut under en natt utan någon incident. Han insåg snabbt att skulle det bli någon lyckad massflykt måste den komma genom väpnat motstånd. Petjerskij insåg också att fångarna måste agera snabbt. De första snöfallen som väntades inom bara några veckor skulle göra det lätt för tyskarna att spåra alla rymlingar genom skogen. Så under de närmast följande dagarna började i samarbete med några kapos i nyckelposition en plan att ta form.

"Den första fasen", säger Toivi Blatt, "var att samla ihop vapen - knivar och yxor - eftersom många snickare hade verktyg i sina verkstäder." Den andra fasen var att "locka" tyskarna till avskilda platser i lägret, döda dem och stjäla deras skjutvapen. Den tredje och slutliga fasen var öppen revolt.

Andra veckan i oktober hade motståndsgruppen fått veta att flera av de viktigaste tyskarna i Sobibór – inklusive Wagner, ett ledande underbefäl – hade rest på permission i Tyskland. Den tyska närvaron i lägret var alltså svagare än den hade varit en tid. De kvarvarande tyskarna skulle lockas till skräddarnas eller skomakarnas verkstad med löften om personlig vinning; revoltens framgång hängde alltså på att vakterna var korrumperade. Vajspapir beordrades av Petjerskij att gömma sig i lägrets skomakarverkstad och använda en yxa för att döda en tysk vakt när han kom för att få fötterna uppmätta för ett par nya skor. "Jag var mycket upphetsad", säger Vajspapir. "Vi förstod att vårt öde stod på spel." På andra håll skulle andra tyskar luras med löften om en ny läderrock till skrädderiet, där de också skulle mördas.

Nästa fas för fångarna var att fly genom huvudporten och satsa på att de ukrainska vakterna, som var hårt dominerade av tyskarna, varken skulle ha ammunitionen eller viljan att erbjuda mycket motstånd.

Revolten började den 14 oktober. Klockan halv tre på eftermiddagen gömde sig Vajspapir tillsammans med Yehuda Lerner, en annan jude från Minsktransporten, i det inre av skomakeristugan: "Tysken kom in för att få sina fötter uppmätta. Han satte sig ner mitt framför mig. Så jag klev fram och slog till honom. Jag visste inte att man skulle göra det med baksidan av yxan. Jag slog till honom med eggen. Vi drog undan honom och täckte honom med ett skynke. Då kom en annan tysk in. Han kom fram till liket, sparkade till det och frågade: "Vad är det här? Vad ska den här oordningen betyda?" Och när han förstod [vad som var i görningen] slog jag till honom också med yxan. Sedan tog vi pistolerna och sprang. Efteråt skakade jag och kunde inte lugna ner mig på en lång stund. Jag mådde illa och var nersölad med blod."

Lerner och Vajspapir hade dödat två tyskar i skomakeriet. Tre SS-män till mördades i skrädderiet och andra som inte kunde lockas ut mördades på sina kontor. Klockan fem den eftermiddagen hade de flesta SS-män, totalt nio stycken, dödats, men oroande nog var kommendanten ännu vid liv. Fångarna började samlas för upprop som vanligt.

"Men så femton minuter i sex", säger Toivi Blatt, "hoppade Sasja [Petjerskij] upp på ett bord och höll ett tal – jag kan fortfarande minnas det. Han talade om sitt fosterland, Sovjetunionen, och att det skulle komma en tid när allt skulle bli annorlunda och fred skulle råda, och om någon överlevde var det hans plikt att berätta för världen vad som hade hänt där."

Därnäst började fångarna som planerat att marschera med huvudporten, men plötsligt kom de under eld från vakttornen och från kommendanten, Frenzel, som kom ut ur en barrack och började skjuta. Det stod omedelbart klart att flykten genom huvudporten var omöjlig.

Ett försök gjordes nu att tränga igenom tacktråden bakom lägret, trots att området där bakom var minerat. Medan Toivi Platt brottades med taggtråden, under beskjutning från vakttornen, kände han hur hela vikten av stängslet föll över honom och naglade fast honom. "Min första tanke var: 'Det här är slutet!' Folk sprang över mig och taggarna trängde in i min rock. Men till sist fick jag en snilleblixt. Jag lämnade läderrocken i taggtråden och helt enkelt gled ur den. Jag började springa. Jag ramlade två tre gånger; varje gång trodde jag att jag hade träffats, men jag kom upp, ingenting hände mig och till sist [nådde jag] skogen." När han sprang såg Toivi Blatt "flygande kroppar" framför sig, kroppar som slitits sönder av exploderande minor och insåg på det sättet att det var hans "lycka" att ha lämnat lägret som en av de allra sista.

Sammanlagt lyckades omkring hälften av de 600 fångarna i Sobibór att fly från lägret den dagen.

Enligt Arkadij Vajspapir var en viktig förutsättning för flykten ankomsten av de sovjetiska krigsfångarna, som solidariskt delade alla umbäranden. Det är betecknande att dessa krigsfångar hade varit i lägret mindre än en månad innan de gick till handling. Deras militära disciplin, tillsammans med Sasja Petjerskijs unika personlighet, var avgörande för revoltens framgång.

Petjerskij skulle senare i sitt liv - han dog 1990 i 81 års ålder i hemstaden Rostov vid Don - ihärdigt förneka att han var någon hjälte. ”Jag bara gjorde det vem som helst skulle ha gjort i mitt ställe.”

Majoriteten av de 300 Sobibórfångarna som flydde från lägret överlevde inte kriget. Många vandrade omkring, vilse i skogarna och infångades inom några timmar. Sasja Petjerskij och en handfull av hans kamrater lyckades med hjälp av några polacker ta sig över floden Bug och leta sig fram till vitryska partisanförband vänskapligt sinnade till Röda armén och förenades slutligen med de framryckande sovjetstyrkorna. Endast 53 av Sobiborfångarna överlevde till krigsslutet, enligt den utställning som nyligen visades på Segermuseet i Moskva

Efter återföreningen med Röda armén skickades Petjerskij till en stormbataljon, vilket var ett slags bestraffning för att ha hamnat i fångenskap. Efter Stalins order nr 227 från 28 juli 1942 var det dödsstraff på att retirera utan order uppifrån och krigsfångar som återvände var alltid misstänkta för förräderi tills det klarlagts om de fångats i strid.

Men Petjerskijs bataljonschef major Andrejev blev så chockad av historien om Sobibor att han lät Petjerskij resa till Moskva för att vittna inför "kommissionen för utredning av de nazistiska inkräktarnas och deras medbrottslingars brott."

Kommissionen lyssnade och författarna Pavel Antokolskij och Venjamin Kaverin skrev rapporten "Upproret i Sobibor", som efter kriget kom att ingå i samlingen "Svarta boken” (ej utgiven på svenska), som kunde publiceras i Ryssland först 2015 på grund av den ansågs framhäva judarnas roll på bekostnad av de andra sovjetfolken och därmed skada enheten i den antifascistiska kampen.

Den 20 augusti 1944 sårades Petjerskij av granatsplitter under strider vid staden Bauska i Lettland och måste vårdas på sjukhus i fyra månader. Efter kriget levde Petjerskij i Rostov med sin hustru Olga, som han träffat på sjukhuset, och hade en tjänst som administratör på Musikkomediteatern. 1949 dekorerades Petjerskij för sina insatser under kriget, men en lokal befälhavare såg till att en högre orden byttes mot en lägre. Petjerskij hade nämligen året innan, under den så kallade kampanjen mot "rotlösa kosmopoliter", förlorat sitt jobb och tvingades gå arbetslös i fem år. Först 1953 fick han en tjänst på verkstadsföretaget Rostselmasj.

1963 medverkade Aleksandr Petjerskij som vittne vid rättegången mot elva vakter i Sobiborlägret som alla dömdes till dödsstraff.

1978 gjordes en amerikansk TV-film på temat, 1987 en brittisk TV-film och 2001 gjorde den franske filmskaparen Claude Lanzmann sin film på temat. Även i Sovjet/Ryssland har en rad filmer gjorts, bl.a.  "Rebellion in Sobibor" (1989), en gemensam sovjet-holländsk film av St Petersburg Documentary Film Studio i gemensam regi av Pavel Kogan och Lily Van den Berg (Lilys föräldrar dog i Sobibor); "Sobibor. De okuvliga" av Sergej Pasjkov (2013), "Löjtnant Petjerskij från Sobibor" av Leonid Mletjin (2013).

Stefan Lindgren

När Ahlmark protesterade mot Vietnamkriget

Dagens nyheter 19 januari 1973.

Ja, hur ska man se på Per Ahlmark? Vad jag kan förstå har en del
vänsterdebattörer det gemensamt med Ahlmarks anhängare att de vill sudda
bort en viss punkt i hans förflutna, nämligen den period då Ahlmark
faktiskt protesterade mot USA:s politik.

Vem skrev "A Royal Affair"?

Jodå, "A Royal Affair" med bl.a. Mads Mikkelsen och Alicia Vikander,
långfilmen som sändes i SVT igår lördag, är en sevärd film.

Men vems är filmen?

Var det inte ett namn som fattades i eftertexterna, nämligen den
författare som först såg möjligheterna i denna berättelse om en
sinnessjuk dansk kung, hans engelska gemål och en upplysningsvänlig tysk
livmedikus?

Krig och fred - romanen som aldrig dör

Anita Ekberg spelade furstinnan Hélène Kuragina i en filmatisering av Tolstojs "Krig och fred" 1956.
Här  på omslaget till LIFE Magazine.

Leo Tolstojs ”Krig och fred” har kommit i den första kompletta utgåvan på svenska, översatt av Barbara Lönnqvist, professor emerita i slaviska språk vid Åbo Akademi.

Att läsa de fyra banden och därmed förflytta sig till en rysk värld för 200 år sedan ser jag som ett idealiskt sommarprojekt, skriver Stefan Lindgren.

Maktmissbruk hotar det svenska valet

Enligt Stefan Löfvén råder det "en gemensam hållning" i Sveriges riksdag
om att "Ryssland är det största hotet".

Utifrån vad som hänt i USA och Frankrike "får vi utgå från att vi inte
är fredade" - underförstått för ryska försök till påverkan av valet.

Som Ture Nerman en gång uttryckte det råder den fullständiga enigheten
bara på dårhuset och kyrkogården.

Vad som fattas i Sverige

Ordföranden för Die Linkes fraktion i den tyska förbundsdagen, Sahra Wagenknecht, är en påminnelse om vad som sedan länge saknas i svensk politik: Klarspråk.

Läs talet på svenska här, påpassligt översatt på Knut Lindelöfs hemsida.

Som Sixten Andréasson rapporterar säger var fjärde tysk i en opinionsmätning att de vill ha Sahra Wagenknecht som kansler istället för Angela Merkel.