Vänskaplig debatt och angiveri

Just nu diskuterar sällskapet Clarté på sin e-postlista om undertecknad
agerar på order av Kreml eller ej.

En obehaglig debatt som antagligen bottnar i att en del akademiska
karriärer kan stå på spel.

För första och sista gången deklarerar jag att jag som fri debattör och
utgivare av Ryska posten, bloggen 8 dagar och redaktör för
Nyhetsbanken.se aldrig fått någon order från Kreml och självfallet inte
skulle lystra till någon sådan.

Jag tillhör ju faktiskt en av de få svenskar som vågat livet i kampen
mot sovjetimperialismen - tre resor i krigets Afghanistan med mujahedin
under den sovjetiska ockupationen - och borde inte behöva bevisa något
härvidlag.

Jag lämnade vänsterpartiet efter Sovjets ockupation av Tjeckoslovakien -
f ö dokumenterat just i tidskriften Clarté.

Men det tycks en del av dagens clartéister ge blanka fan i.

Vad det handlar om i Ukrainafrågan är att vänstermänniskor måste lära
sig göra konkret analys av konkreta frågor. Den som liksom jag räknar
sig som anti-imperialist och vill använda folkrätten som vapen i detta
arbete måste tränga in i frågans olika aspekter och får inte utgå från
de svenska makthavarnas påståenden om att Ryssland de facto begått något
aggressionsbrott på Krim eller i övriga Ukraina.

Vad är det som gör att de aktuella folkomröstningarna i Skottland,
Katalonien och Venedig är legitima eller i vart fall inte föranleder
krigshot från USA/Nato, medan folkomröstningen på Krim gör det?

Om clartéisterna vill diskutera något av det jag har framfört är de
välkomna med inlägg. Om de istället föredrar att föra sina debatter i
några akademiska orgonlådor där de fritt kan spinna konspirationsteorier,
varsågod. Men räkna inte med min respekt.

Stefan Lindgren