 | |
| Den tyska armén ger er möjlighet att lugnt arbeta för en bra och ljus framtid. Till verket, ukrainare! Tysk propagandaaffisch från förra kriget. |
Ett 60-tal tyska öststatsforskare, kremlologer och ukrainaexperter har gått samman om ett upprop till stöd för Merkels aggressiva linje mot Ryssland.
Det blir det tredje tyska Ukrainauppropet på en vecka, två för fred, ett för konfrontation och ökad krigsrisk.
I slutklämmen av uppropet säger forskarna:
"Den ukrainska sovjetrepubliken förlorade minst fem miljoner människor 1941-1944. Omkring två miljoner ukrainare deporterades till Tyskland som tvångsarbetare. Cirka fyra miljoner ukrainska rödarmister bidrog till Tredje rikets nederlag. Vi tyskar kan inte åter blunda när det gäller en postsovjetisk republiks suveränitet och inte heller för den ukrainska statens överlevnad".
Formuleringen är - som slutkläm i en rakt igenom falsk historieskrivning av konflikten - intressant.
Vad det handlar om är en nyformulering av tysk revanschism. För Tyskland, som besegrad nation i andra världskriget och som ansvarig för den väldiga slakten på 27 miljoner sovjetmänniskor, måste naturligtvis hitta ett ädelt syfte att paketera den tyska revanschismen i.
Jo, Tysklands särskilda ansvar är att värna de postsovjetiska republikernas suveränitet, säger man. Annorlunda uttryckt: det är Tysklands särskilda ansvar att hålla den sovjetiska sfären splittrad. Förutom de 15 sovjetrepublikerna har vi 22 republiker inom Ryska federationens gränser. Är det också Tysklands särskilda ansvar?
Nej, Tyskland har bara ett särskilt ansvar och det är att inte upprepa de förbrytelser landet var ansvarigt för särskilt under andra världskriget. Två gånger tidigare har Tyskland invaderat Ukraina och "värnat dess självständighet" visavi Moskva med militära medel. Är det något Tyskland inte har särskilt ansvar för är det just att lägga sig i relationerna Ukraina-Ryssland.
Att det är akademiska experter som går i spetsen för nyformuleringen av Tysklands ödesroll är ingen slump. Så var det även 1914 då tysk slavistik nästan ställde upp som en man för östexpansion. Och vi kan räkna dagarna innan den svenska kremlologins anförare (Kristian Gerner, Klas-Göran Karlsson, Lena Jonson etc) kommer till de tyska kollegornas hjälp.
Idag har kanonerna (tillfälligt?) tystnat runt Donbass. Självförsvarsstyrkornas ledare i striderna om Donetsk flygplats, "Motorola" kallad, släppte igår in en humanitär konvoj till kvarvarande Kievsoldater. Han samtalade artigt och korrekt med Kievofficerarna men försäkrade att fortsätter de att skjuta på civila "kommer vi att stångas till sista man".
Sveriges Radios Maria Persson Löfgren har fortfarande fullt upp med att utkämpa gårdagens krig åt de ukrainska fascisterna.
Stefan Lindgren
De sista orden kan utbytas mot "Putinism och rysk
aggression" så klarnar korvspaden.
Petitionen tillhör Change.org en kommersiell organisation som använder identiteterna hos dem som undertecknar för affärssyften. Gissningsvis är detta ett förtäckt sätt att muta dessa akademiker och de som betalar är lierade med den anglosaxiska oligarkin. Det finns ett väl etablerat mönster där hegemonerna köper sig akademiker och journalister utan att det representerar någon spontant uppkommen opinion. Tyskland har stora nackdelar av den avbrutna relationen med Ryssland.
SvaraRadera