gerundium

12 januari 2015

Han är Charlie - inte jag!

Thomas Mattson, Expressens chefredaktör,
är definitivt "Charlie"!




















Historiens största demonstrationer har ägt rum i Frankrike. En mycket
vanlig paroll har varit "Je suis Charlie!", Jag är Charlie.

Det antyder något mer än solidaritet med mordoffren, nämligen
solidaritet med den religionskritik "Charlie Hebdo" stod för, främst
riktad mot islam.

Ifrån bestämt håll, bl.a. Pen-klubbens Ola Larsmo och Expressens
chefredktör Thomas Mattson har det sagts att man inte kan hedra offren
för terroristerna utan att fortsätta "Charlie Hebdos" sak.

Men det måste vara möjligt att både bekämpa terrorism, av vilket slag
den vara må, och samtidigt vägra delta i spridningen av karikatyrer som
sårar muslimska trosbekännare.


Det sägs om Charlie Hebdo att den riktade sina pennor lika mot alla
religioner. Är det sant? I en situation där franska trupper bedriver
krig i muslimska länder som Libyen, Mali och Afghanistan och har ett
förflutet av kolonialkrig i bl.a. Madagaskar, Algeriet och Indokina,
några av dem bland historiens blodigaste, får naturligtvis kritiken av
"fiendens" religion en särskild innebörd.

Om miljontals skolbarn nu ska lära sig att teckna i "Charlie Hebdos"
politiska anda, kommer det då att bli lättare eller svårare att skapa
den respekt för människors rätt att tro och tycka vad de vill?

Men här döljer sig också en betydelsefull paradox som jag vill
uppmärksamma läsarna på.

Om kolonialmakten Frankrike liksom ett alltmer ekonomiskt dominerande
och självmedvetet Tyskland går i spetsen för en skenbart voltairiansk
religionskritik, i praktiken riktad mot islamska länder där man för krig
och mot ca tio miljoner muslimska invandrare i Europa, vad har då
utstötningskampanjerna mot rörelser som Front National och
Pegida i Tyskland för grund?

I dagens Der Spiegel jämförs Pegida inte för första gången med
Hitlerfascismen och landets justitieminister varnar för konsekvenserna
av att gå med i deras demonstrationer.

I Frankrike fick Nationella fronten till skillnad från andra partier
ingen inbjudan att medverka i den "nationella samlingen" igår.

Varför? Såväl Nationella Frontens som Pegidas kritik mot islamiseringen
av Europa och den förfelade multikulti-politiken framstår som mycket
försynt jämfört med "Charlie Hebdos" hatfulla budskap. (Att Legida, Pegidas
motsvarighet i Leipzig nu bestämt sig för att framföra Charlie-karaikatyrer
i sina demonstrationer är att beklaga, men blir nu omöjligt för Merkel
& Co att kritisera).

Sedan europeiska ledare som t ex Fredrik Reinfeldt "öppnat sina hjärtan"
för massinvandring och snabb utbyggnad av Europas invandrarghetton kan
vi nu konstatera att dessa hjärtan bl.a. rymde uppmuntran till budskap
som kränker varje muslim.

Det är svårt att undkomma slutsatsen att alltsammans handlar om KONTROLL.

Islamofobin ingår utan tvekan i en arsenal av vapen som härskande
EU-nomenklaturan är beredd att ta fram vid behov. Så som skedde efter 11
september och så som skedde i går.

I andra lägen tillgriper samma nomenklatura ANTIRASIST-vapnet, för att
slå ner människor som drabbats av försämringar i massinvandringens och
massarbetslöshetens Europa.

Om rörelser utanför deras kontroll kritiserar den lagupplösning som
förekommit i massinvandringens fotspår (könsstympning, hedersvåld och -mord,
värvning av deltagare till islamistiska krig etc.) och denna kritik
bottnar i en kritik av de rådande samhällsförhållandena i stort liksom
av EU-elitens förberedelser för ett tredje världskrig, är det något
som eliten med alla medel måste bekämpa - under hycklande paroller om
att bekämpa "främlingshat".

Annorlunda uttryckt hade gårdagens demonstrationer två ansikten. Dels
var det 3,7 miljoner fransmän som protesterade mot terroristiska mord.
Men samtidigt var det också en aktion i  EU-eliternas pågående
disciplinering och likriktning av den europeiska opinionen inför de
pågående och annalkande krigen.

Den ståndpunkt man nu just har intagit, att försvara och bredda angrepp på
islam under "yttrandefrihetens" och "satirens" täckmantel garanterar
fortsatta och skärpta konflikter med den muslimska världen.
Terroristerna har uppnått sina syften.

Den linjen kan också användas för att eliminera proteströrelser som
Nationella fronten och Pegida. Vem behöver deras måttfulla
islamiseringskritik om små skolbarn lär sig hata islam?

I Ryssland, ett land med 20 procents muslimsk befolkning, varnar
observatörer för att den europeiska linjen om den sprider sig dit,
vilket den med säkerhet gör, givet européernas anspråk på att vara
alltings måttstock, kan få katastrofala följder. Med tanke på med vilken
skadeglädje "Charlie Hebdo" skildrat terrordåd i Ryssland är det
förståeligt att "Jag är Charlie" inte varit någon vanlig paroll där
i samband med gårdagens sympatimanifestationer.

Det är betecknande att den liberala västpressens kelgris, oligarken
Michail Chodorkovskij, var närvarande i Paris i går och uppmanar till
bredast möjliga publicering av "Charlies" Muhammedkarikatyrer, om
så behövs på T-shirts på varje fotbollsstadion, säger han.


Samma personer som i december visade förståelse för de heliga krigare
som gick till anfall i Tjetjeniens huvudstad Groznyj vill nu förhärliga
de västliga Muhammedkarikatyrer som riktar sig mot dessa krigares
föregivna tro. Allt för att skada samlevnaden i ett Ryssland som
rymmer över etthundra olika folkslag.


I USA är man efter 14 års "krig mot terrorn" mycket försiktig och New York
Times, Wall Street Journal, Reuters och Associated Press har valt att
inte publicera "Charlie Hebdos" karikatyrer - antagligen för att det
skulle kosta dödsoffer direkt ut i de många länder där USA har sina
trupper.

Efter veckans händelser i Frankrike är vi en erfarenhet rikare. Att
fördöma terrorismen är - borde vara - en självklarhet, var den än
inträffar: Paris, Beslan, Dubrovka; Groznyj, Volgograd, Boston, Peshawar
och Islamabad. Ett ryskt förspillt människoliv är lika värdefullt som
ett franskt.

Det bör helt enkelt inte finnas några dubbla måttstockar när man
fördömer terrorism. När den yngre terroristbrodern i Paris deltog i
kriget mot Bashar al Assads sekulära regim i Syrien var han en
terrorist, om än västfinansierad, västbeväpnad och västlierad.

Då var han en nyttig terrorist i bl.a den franska statens krig för
gamla kolonialintressen i Syrien. Först han nu gav sig på samma lands
satirtecknare blev han tydligen ond.

Det borde också vara en självklarhet att se att människor inte bara dör
av terroristernas terror, de dör också av staternas -
statsterroristernas - terror. 150 journalister döda enbart i USA:s
Irakkrig.

Den ukrainske presidenten Porosjenkos besök i Paris, samtidigt som hans
trupper skjuter kassettbomber mot bostadskvarter i Donbass, är i sig en
skandal.

Men vi bör också misstro alla dem som gör det till en sport att trigga
islamistisk terrorism med kränkande religionskritik, i synnerhet i
länder som västvärlden redan har förgripit sig militärt på.

Jag är definitivt inte Charlie.

Stefan Lindgren

3 kommentarer :

  1. Lena Svensson skriver från Paris:

    Just "försynt" är nog det sista jag skulle kalla Front National. Och Marine le Pen har själv skapat ryktet om att hon inte skulle vara inbjuden (martyr som vanligt, det är alltid ett jävla gnäll på henne), både därför att det är lite genant för henne att hon stämt Charlie Hebdo nyligen men också för att hon vet att Front National-anhängarna skulle ligga risigt och att det kanske till och med skulle vara farligt för dem att delta i demonstrationen (vilket ju inte heller känns riktigt demokratiskt, men å andra sidan brukar de själva tycka om att tala med knytnävarna). Därför demonstrerade de i olika småstäder istället.

    SvaraRadera
  2. Charlie Hebdo försökte registrera namnet Front National för några år sedan för att hindra dem från att ställa upp i val. Inte ett klockrent agerande ur ett yttrandefrihetsperspektiv.

    SvaraRadera
  3. Jag instämmer i stort med Stefans kommentar men det är viktigt att skilja mellan den massiva folkliga reaktionen, mot fanatism, till försvar för yttrandefriheten, och de politiska och mediala makteliternas manövrer för att utnyttja denna reaktion för egna syften. Jag var med på demonstrationerna, både den i onsdags och söndagens och kan försäkra att hade någon försökt höja anti-islamska slagord hade de jagats iväg. Själv deltog jag med ett plakat med en skämtteckning där en av Hebdos figurer - med Hollande & Co i bakgrunden - tar sig åt pannnan och säger:"Tungt, det är tungt att bli utnyttjad av idioterna".(Ska försöka förmedla den i bild. Den togs oerhört väl emot av nästa alla som passerade revy framför mig under två timmar: hundratals leenden, fotografier och tack! De kände igen sig, " visst, och ändå måste man ju. Det är inte deras dags, det är vår" som en av de passerande sade.
    Örjan Appelqvist

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.